”Jag borde sagt nej” – en krönika i tre delar av Malin Wollin – del 2

Här kommer nu en berättelse som levereras i tre delar (här är del 1).  Den utspelar sig i vårt hem. Här kommer del två.

Som ni kanske minns så satt jag hålögd och matt framför en lapp med väldigt lite penisar men med desto mer att göra.

Istället för att tänka att det var många dagar kvar till fotograferingen, att det var ”lugnt”, att det var ”gott om tid” som jag alltid gör, så ställde jag in kropp och själ på HELVETESPANIK och rivstartade genom att åka raka vägen till färgbutiken utan att passera gå.

Väl där stannade jag i över en timme och gjorde livet surt för någon som ville göra något annat, vad som helst förmodligen som inte innefattade att stå och lyssna på mig medan jag ångestsuckade över NCS S 650sdflslgkj eller S 458476.

Jag lutade alla mina bröst över kassan medan jag sökte i mobilens kamerarulle efter bilder jag googlat fram och skärmdumpat. Jag köpte provburkar efter att med ett febrigt finger ha vänt på varje sten på Instagram och Pinterest. Laborerade frustrerat med hashtags av typen #neutralbeautifulgreyforkitchen och #perfectgreenforwhiteentrence.

Vet ni hur många nyanser av grått det finns? Sju hundra tusen!

Det där var inte sant.

Jag vet att jag skrev att jag inte ville att mitt hem skulle se härmat ut men jag kände mig så hopplöst nedsläppt i svår terräng från en helikopter. Var skulle jag gå? Till tapetskogen? Finns det mat där? Till matta floden av matta väggfärger? HALLÅ JAG VILL HA SOBERT OCH VUXET OCH MODERNT OCH LITE RETRO MEN INTE FÖR MYCKET OCH MOGET MEN INTE DAMMIGT OCH SEXIGT TROTS ATT VI HAR BARN, KAN NÅGON KOMMA OCH HÄMTA MIG FÖR JAG ÄR VILSE I FRÄMMANDE MOSSA.

Kvinnan i måleributiken var redo att lägga in henne eller mig på ett hem för utbrända när jag äntligen hade valt ut det jag trodde var mitt sobra jag.

Väl hemma gjorde jag mig sedan olycklig på nätet och handlade så mycket att jag till slut kunde kontokortsnumret utantill. 6671 3456 9987 5143.

Nej, det är inte mitt kontonummer, det är summan jag spenderade.

Swish swish lät pengarna när de flög ut med det mobila bredbandet som brann av överbelastningen.

Och medan allt detta pågår fortgår Joachims jul. Jag säger Joachims jul, för den är inte min. Min jul infaller 24-26 december och sedan är det bra för mig. Men Joachims sextio tomtar fortsätter att stå givakt med kall blick utspridda över hela huset. Granen barrar på upphöjd plats, röda julgardiner burrar upp sig över mig och sänker ett förrädiskt varmt ljus över mina moderna gråa nyanser. Jag vill bara öppna altandörren och blåsa ut allting med Carola Häggkvist fläkt men Joachim säger STOPP, det är tjugondag Knut som gäller och tills dess YOU SHALL NOT PASS.

Har ni hört talas om fjärilseffekten? Om en fjäril viftar med vingarna och jag målar om gästtoaletten och köper ny spegel och lampa, kan jag då ha kvar väggskåpet?

Jag våndas och jag målar och jag tvivlar och jag lägger tapetvåd mot tapetvåd. Sinnesstämningen pendlar hela tiden mellan ”det blir bra det här” och ”JAG VILL TUTTA ELD PÅ ALLTING”

Jag lägger mig ner på soffan och kollar pulsen. Jag har ingen.

Om ett par dagar kommer de.

—-

Malin Wollin

Fler krönikor av Malin Wollin

”Jag borde sagt nej” – en krönika i tre delar – del 1

Om varför Malin Wollin föredrar 27 kvm på Ikea framför 250 kvm eget hus

Jag har extremt starka aversioner mot julpynt

Om spänningen i att vara fönstergluttare

Om den svåra konsten att försöka ”slänga en filt på sängen”

Jag ska visa dig jordens undergång – den härjar just här just nu

Hur man rakettapetserar på en timme blankt

Jag har ingått en pakt med kungen av murr