Malin Wollins krönika om spänningen i att vara fönstergluttare

Handen upp alla som också älskar att kika in i folks fönster och fantisera vilt om de som bor där bakom rutan…

Det är mörkt som svart sammet och likt en lonely ranger klyver jag den genomdunkla kulissen där jag flyger fram genom natten.

Nej, det är inte natt precis, bara klockan 14 en novembereftermiddag och jag kör i femtio kilometer i timmen på min väg mot fyra liter mjölk, flingor, flingor och åter flingor. Jag klyver ingenting, knappt ens vindmotståndet.

Men jag åker genom mörkret. Och vad händer i mörkret? Jo, människors hem tänds upp som prickar på en stjärnhimmel. Men där stjärnhimlar är jättetråkiga, så är andras varmt lysande fönster det roligaste som finns på hela planeten som ligger strax under stjärnorna.

Så mysigt alla verkar ha det i sina kärleksfulla hem där ingen ondska kan finnas. Vilka fina hem med städade ytor och härliga måltider framdukade på smakfulla sätt.

Jag vill komma hem till alla men ändå inte. För tänk om förtrollningen bryts. Tänk om man kommer in och så är det stökigt och rörigt och luktar lök och hundhår. Hu.

För det är ju så med fönster och deras förrädiska utformning: de kan inte vara stökiga. Hur kan ett fönster vara i oordning? Hur ofta ser man någon slänga smutstvätt på ett fönster? (samt att det fastnar på rutan så att det syns utifrån). Ingen har heller aldrig någonsin ställt möglig disk och solkiga gympaskor på en fönsterbräda.

Ett fönster är en scen som är en prydlig fyrkant mot världen med en gardin och lite pynt och, slut, inget mer att se.

Men nedanför fönsterkarmen skulle det kunna pågå alla möjliga gruvligheter. Det skulle tillexempel kunna skett ett brutalt maffiamord där maffiamördarna sedan letat efter knarkpengar i alla gömslen i alla rum samt spottat mördarsnus på vägarna. Och vi som står nere på trottoaren på andra sidan skulle inte veta någonting. Vi skulle blicka upp mot gluggen och tänka: där bor det nog någon trevlig person, en redovisningsassistent kanske! Och medan vi står där så flyter blodet ut över stök, inpyrd rök, osig lök samt det värsta av allt: hiskeligt ful inredning.

Hur som helst. Den bästa gissningleken i världen är den där man ser ett varmgult fönster i kvällningen och försöker bestämma sig för hur resten av hemmet ser ut.

Är den där lilla lampan med en virkad duk över sig representativ för hemmet i sin helhet? Och titta där på fönstret med spikrak gardinkappa, rektangulära blomkrukor och blockljus, är människorna som bor där lika fyrkantiga? Och se på det stora vackra funkisfönstret med tjocka långa gardiner och enorm retrolampa på fot av färgat glas, är det lik smakfullt överallt? Har kvinnan i huset bara svensk dyr design i garderoben?

Medan jag tänker på att jag aldrig någonsin får svar på alla mina frågor smyger tre maffiamördare ut genom porten och försvinner i mörkret.

Malin Wollin

—-

Fler krönikor av Malin Wollin

Den svåra konsten att försöka ”slänga en filt på sängen”

Jag ska visa dig jordens undergång, den härjar just här just nu

Konsten att rakettapetsera på 1 timme blankt

Jag har ingått en pakt med kungen av murr