Om varför Malin Wollin föredrar 27 kvm på ikea framför 250 kvm eget hus

Malin Wollins drömboende finns på 27 kvadratmeter på ett betonggolv någonstans på Ikea.

Sommaren 2006 kom Ikea till min stad. Jag minns att vi tog en genväg genom skogen med varsin liten dotter på cykeln. När skogen tog slut såg vi det stora blå huset med solen som pampigt försvann där man hämtar lånesläpen. Herregud, vi har Ikea. Så kändes det.

Nu ligger det där som slottet i fjärran i varje klassisk saga. Men där byfolket i berättelserna från förr i tiden såg tinnar och torn ser vi en stor blå och gul skylt som lyser i natten bakom trädtopparna.

Ikea är självklart nu men så var det alltså inte före 2006. Då åkte man bil till Älmhult. Med släp. Med önskelistor från kollegor och släktingar.

”Åh ska ni till Ikea? Kan ni köpa ljus till mig? Min jobbarkompis Jenny behöver också”

Ja, eller så kan du köpa ljus i vilken butik som helst i hela världen.

Som om man hade tillgång till den bästa knarklangaren på plattan.

”Du, jag hörde av någon att du säljer de bästa ljusen, hur mycket för ett par gram stearin?”

Vad är det med de där ljusen? För något av det mest irriterande som någonsin kunde hända i hela tillvaron var att man glömde köpa med sig ljus när man ändå var på Ikea. Att komma hem från Ikea och inte köpt ljus var som att åka till simhallen utan att bli blöt. Totalt meningslöst. Och vad värre var: man blev tvungen att köpa ljus någon annanstans till fullpris. Länge kunde man gå och tänka på denna FADÄS. Alla dessa KRONOR.

Men kanske är det just känslan av att allt som kommer från Ikea är lite bättre, lite mer värt än annat på marknaden.

Bara den värmeljussköna känslan när jag går runt och tittar på allt det fina.

För så här är det: Jag har lagt ner tusentals timmar på att googla, söka på Pinterest, gilla på Instagram, hemnetknarka, spara i drömmappar på datorn och köpa sådant som jag tycker är vackert under de senaste tretton åren. Jag har ett stort hus som jag tapetserar med dyra tapeter, bråkköper soffor med Joachim, väljer kuddar MED OMSORG så att de ska höra ihop på ett snyggt men inte alltför medvetet sätt. Som att jag bara tog fyra snygga kuddar med olika motiv och kastade i soffan och som av en slump blev en perfekt liten missmatch att älska.

Jag har grälat tusentals gräl med Joachim om möbler in och ut. Pillat, och flyttat och städat och ordnat.

Och ÄNDÅ så ser de små rummen på Ikea så mycket snyggare och mysigare ut än vårt hem gör när jag städat och stylat så att jag ligger tvärs över sängen med hamsterhjärta och inredningspuls.

Hallå inredare på Ikea, kan ni inte komma hem till mig, frälsa mitt liv?

Ni går till jobbet, sätter upp fyra väggar på ett betonggolv och skapar på en dag det hem jag drömt om hela livet.

Jag har alltså 250 kvadratmeter hus med möbler och inredning jag valt själv och ÄNDÅ tycker jag att det där rummet där man ska tänka att ett par bor med sin bebis på 27 kvadratmeter är platsen där jag vill leva. Jag skulle inte ens ta någon notis om alla människor som går igenom vårt hem varje dag mellan 10 och 18.

Jag behöver Ikea-kärlek och jag behöver den igår.

Malin Wollin

—-

Fler krönikor av Malin Wollin

Jag har extremt starka aversioner mot julpynt

Om spänningen i att vara fönstergluttare

Om den svåra konsten att försöka ”slänga en filt på sängen”

Jag ska visa dig jordens undergång – den härjar just här just nu

Hur man rakettapetserar på en timme blankt

Jag har ingått en pakt med kungen av murr