Lia Boysen och Anders Ekborg: Gud, vad vi har bråkat – på ett positivt sätt

Det är tio år sedan skådespelarparet Lia Boysen och Anders Ekborg flyttade in i sitt charmiga hus i Nacka. Här har Anders, den snabbe, snickrat så att stickorna rykt och Lia, mer eftertänksam, stått för inredningen.

När vi precis har stannat bilen på Lia Boysens och Anders Ekborgs gårdsplan i Nacka utanför Stockholm inser vi att huset inte liknar något annat i grannskapet, ett resultat av hängiven snickarglädje, med verandor och trappor i flera olika plan. Högst upp ligger en stor takterrass, som snart ska förses med en mexikansk vedugn och från vilken man kan se ut över hela grannskapet.

För vad gör Anders Ekborg när han inte står på scenen?
Jo, han ritar och snickrar, till långt in på nätterna ibland. Han har varit en så frekvent besökare på Fredells och Bygg-Ole att personalen på allvar har undrat om han har bytt karriär, från sångare och skådespelare till snickare?
– En kompis till oss som är arkitekt har sagt att det ser ut som ett Christianiahus, säger Anders. Jag blir helt manisk när jag sätter igång. Men det har varit ovärderligt för mig att jobba ihop med professionella snickare, de har sin bas i Järna och är vana vid att bygga lite okonventionellt. Här finns bland annat en lucka i väggen att kasta tvätten i ner till tvättkorgen, en mathiss från verandan upp till takterrassen, och två luckor i golvet som leder till bastuavdelningen och matkällaren.

Första gången Lia och Anders kom på besök till sitt blivande hus såg de möjligheterna, men det var mycket som behövde göras. Det bestod dels av en gammal konstnärsateljé på 40 kvadrat och dels av en påbyggnad som gjordes på 70- och 80-talen.
– Huset var brunt, med alpstugekänsla och mögelskadat tak, säger hon. Dessutom var det svårt att ta sig ut i trädgården, när man har barn vill man ju gärna att de ska kunna springa omkring.

Det som avgjorde var förstås läget, huset har egen sjötomt med vatten åt tre håll. De ville bo lite lantligt och ostört men ändå strax utanför stan.

Det första Lia och Anders gjorde var att riva alla innerväggar, lyfta takhöjden, slå upp altandörrar och byta ut fönstren till gammal stil. Sedan har de målat om hela huset på både in- och utsidan, byggt till en övervåning med sovrum till döttrarna och snickrat en glasveranda och ett trädäck. Det har tidigare varit för trångt för fyra personer.
Gud, vad vi har bråkat, men på ett positivt sätt, säger Lia. Anders vill fixa saker på en gång och jag behöver tänka igenom det först.

Förra hösten bestämde de sig för att ha ett housewarmingparty, för att fira att utbyggnaden äntligen var klar. Men huset såg ut som en byggarbetsplats in i det sista, för att Anders höll på att gjuta plattor i trappan upp till takterrassen.
Det kom drygt 150 personer, festen började strax efter lunch och de sista gästerna gick först klockan fem morgonen därpå. Vid sådana tillfällen bjuder Anders på sin paradrätt, en stor paellamed korv, kyckling och grönsaker.
– Jag gör min egen variant i en stor wokpanna och kokar alltid riset bredvid, säger han. Det är enkel mat att laga för många, när jag var klassförälder förra året lyckades jag pytsa ut 170 portioner på bara 35 minuter.

Det är oftast Anders som står vid spisen hemma, han har det största intresset och satsar helst på italienskt och svensk husmanskost. Han har också kommit med idéerna om att kastrullerna ska hänga i taket, och glas, porslin och kryddor stå på öppna hyllor, för att det ska bli så lättarbetat som möjligt.

Däremot är det Lia som är mest kreativ när det gäller inredningen. Hon handlar begagnat på Blocket, auktioner och loppisar och målar och klär om möbler så att de blir finare än nyköpta. Att många känner igen henne när hon stövlar in i folks hem har hon valt att strunta i.
– Jag måste få vara som jag är, och vill inte hålla på att förställa mig, säger hon. Det är samma sak när jag åker och handlar mat, jag bryr mig inte om ifall jag ser bedrövlig ut vissa dagar. Det har varit mer komplicerat för Anders, som haft en legendarisk skådespelarpappa och fått dras med kändisskapet ända sedan barnsben.

Det är 20 år sedan Lia och Anders träffades via gemensamma vänner ute på krogen. Några gånger har de även jobbat ihop, bland annat i thrillern Den som viskar, och ser alltid till att vara stöd och bollplank för varandra.
– Anders är min absolut bästa vän. Det har alltid funnits en stark passion, som vi naturligtvis har jobbat för. Jag tror att det viktigaste av allt är att ha gemensamma drömmar, projekt av olika slag som man vill genomföra tillsammans.