Allmoge och vackra blommor hemma hos Gunnar Kaj i Roslagen

Gunnar Kaj var i många år Nobelfesternas blomsterkreatör. I sommarhuset i Roslagen märks att han är en mästare på vackra arrangemang. Både vad gäller blommor och inredning.

Annonsen laddas.

Det är livsviktigt för livsandarna att plocka in växtlighet i hemmet!

Gunnar strävar efter perfektion men det betyder inte att alla blommorna i buketten är tipptopp. Han blandar gärna med oväntade, ibland vissna blommor för att få en viss effekt. Här har han stuckit ner några överblommade blomstänglar av kirskål.

blommor_skona_hem

På skänken vid matbordet står en vas med ett axplock av de odlade och vilda växterna som för tillfället blommar i trädgården: malva,  höstanemon, vit kransveronika och jungfrun i det gröna, samt ormbunke och några slingor av vintergröna som hänger ner lite nonchalant.

allmoge_allmogeskap_gunnar_kaj2

Den gamla panelen sitter kvar på delar av huset. Allt man gjort är att stryka träet med slamfärg, och måla foder och bågar med linoljefärg, bruten med grön umbra för foder, och gulockra för bågarna.

allmoge_gunnar_kaj

De båda husen står i vinkel. Framför dem bildas en varm och skyddad innergård, perfekt för eftermiddagsfika.

allmoge_gunnar_kaj5

Inredningen är en skön blandning av ärvt, auktionsfynd och sådant som är inköpt på resor. Det målade allmogeskåpet är arvegods.

allmoge_allmogeskap_gunnar_kaj

Återvinning när den är som vackrast. På väggen sitter olika plåtbitar uppspikade. Där trappan finns idag låg tidigare ett skafferi. Plåten hindrade möss och råttor från att komma in.
allmoge_gunnar_kaj2

Annonsen laddas.

Klinkergolvet lades in av tidigare ägare. På hyllan ovanför dörrarna står äldre föremål från auktioner, loppisar och en del ärvt.

allmoge_gunnar_kaj3

Pelargonerna blommar i fönstren och buketter med krasse står på de olika borden. Mycket är bevarat i det gamla huset. Den öppna spisen har till och med en bakugn. Tegelgolvet lades in av tidigare ägare.
allmoge_vardagsrum_gunnar_kaj

Ladugården från 1870 har blivit verkstad. Här håller Gunnar till när han ska göra större arrangemang. Utrymmet fungerar också som festlokal.

allmoge_gunnar_kaj4

Gunnar Kaj var i många år Nobelfestens blomsterkreatör.

gunnar_kaj

På morgonen brukar blomsterkreatören Gunnar Kaj gå en tur i trädgården, plocka in de växter som är i blom och sätta i vas. Det brukar bli en blandning av vilda och odlade växter, ofta på ett lite okonventionellt sätt.

– Det är livsviktigt för livsandarna att plocka in växtlighet i hemmet, förklarar han. Det är min stimulans att plocka ihop oväntade kombinationer. Det är också ett sätt att vara ute i trädgården och i naturen.

Gunnar menar att buketterna blir ett möte mellan ute och inne, och att man genom att plocka in det naturen har att erbjuda kan följa årstidernas växlingar på nära håll.

Han använder sig ibland av växter som är på gränsen till förfall, eller till och med vissna och torra. I buketterna syns ofta växter som somliga betraktar som ogräs, som kirskål eller häckspirea.

– Man får inte vara för snabb att döma, påpekar han. det är det vilda uttrycket, även när han använder klassiska snittblommor, som har blivit Gunnar Kajs kännetecken när han gjort blomsterutställningar på exempelvis Skokloster, Huseby bruk och Fredriksdal.

Intresset för växter började när Gunnar och Carl-Johan för snart 25 år sedan skaffade sitt sommarhem i Roslagen. I och med att trädgårdsintresset vaknade såg Gunnar olika kombinationer i trädgården, för att sedan sätta ihop samma växter inne i vas. Men steget från nyväckt intresse till arbetet som blomsterkreatör skedde mer av en tillfällighet.

Annonsen laddas.

– Det fanns en kompis som ordnade fester och han behövde hjälp …

Sedan rullade det igång då allt fler fick upp ögonen för Gunnars sätt att kombinera växter. Det dröjde bara åtta år från det att han hade börjat med blommor till dess att han fick ansvaret för blomsterdekorationerna på Nobelfesten.

Uppdraget förnyades år efter år och varade under 14 banketter. Och, som alltid, med blommor som levererades av italienska staden San Remo där Alfred Nobel bodde vid sin död.

Mycket av inspirationen hämtar Gunnar från sommarhuset där han och Carl-Johan bor åtminstone under de tre sommarmånaderna. Det är också här ute Gunnar har sin verkstad och ateljé där han gör större arrangemang till festligheter och utställningar.

När hösten kommer flyttar de in till stan igen.

– Det är skönt att stänga huset när det är mörkt och kallt ute. Sommarhemmet är ett gammalt lantbruk med två bostadshus och en ladugård.

På vindflöjeln står det 1797. I ladugården finns spiltorna kvar, men det var ett tag sedan det var ett levande lantbruk. De sista korna flyttade ut 1969. Gunnar visar, på en stor karta på väggen, hur platsen ser ut och hur husen låg tidigare. Fram till 1871 låg byggnaderna tätare än i dag. Det året kom nya brandskyddsbestämmelser, och vissa hus fick flytta för att de inte skulle ligga så nära varandra.

Under de många år de haft gården har de ägnat mycket tid åt att göra i ordning den, både ute och inne.

– Det var otroligt nergånget och vi har renoverat något rum varje år, i sakta mak.

Innanför de stabila ytterdörrarna finns spröjsade innerdörrar. När vädret är varmt får ytterdörrarna stå öppna och man ser ut i trädgården genom innerdörrarnas glasrutor.

Mycket har skalats av för att få fram de gamla materialen men det har varit viktigt att hellre göra för lite än att renovera för mycket.

De rustika golven med breda tiljor och klinkergolv förstärker känslan av en gammal gård. Rummen är inredda med gamla möbler i en skön mix.

– Möblerna är ett hopkok av ärvda möbler, fyndade på loppisar och köpta på auktioner, berättar Gunnar.

Tyget på många dynor och kuddar kommer från Jobs handtryck. De är kvar sedan tiden då Gunnar, Carl-Johan och en vän drev Jobsbutiken i Gamla stan.

Väggarna har de målat eller tapetserat om. Uppe på vinden hittades tapetrullar undangömda i en resväska – lagom många för att räcka till väggarna i hallen. På andra ställen har Gunnar målat över tapeter och försett dem med blomsterslingor. Här har hans förflutna som illustratör kommit väl till pass. I det som kallas sommarrummet är väggarna dekorerade med stiliserad äppelblom målade med limfärg. Han berättar att det kan vara svårt att avgöra slutresultatet under arbetets gång eftersom den rätta nyansen syns först när limfärgen torkat.

Utvändigt har fasaderna strukits med en slamfärg i en ljusare kulör än den rödfärg vi ser på de flesta svenska hus i dag. Överlag är det bara gammaldags material och färgsättning som gäller. Kunskap om gamla hus har paret hämtat från besök på hembygdsgårdar och exempelvis Gysinge byggnadsvård. För att husen ska se mer ursprungliga ut har taken fått tillbaka de traditionella enkupiga tegelpannorna i stället för de tvåkupiga som låg när de kom.

Parallellt med att renovera husen har de anlagt trädgården från grunden. När de kom hit fanns i stort sett bara piprankan, några rosor och ormbunkar. Sedan dess har de anlagt större rabatter med perenner tillsammans med prydnadsbuskar.

Gunnar föredrar klassiska trädgårdsväxter som man brukar se utanför gamla hus. Carl-Johan däremot experimenterar mer med oväntade växter som montbretia och akantus.

– Jag tycker om enkla, traditionella trädgårdsväxter som man kan plocka in, säger Gunnar.

På torpet i Roslagen är arrangemangen mindre anslående än de vid Nobelfestligheterna i Blå hallen. Blygsammare, men med vilda inslag – och lika vackra.

Text: Susanna Rosén Foto: Pernilla Hed