Brita Zackari: "Resan till Melonia – det är vår inredningsstil"
Tv-personligheten Brita Zackari beskriver sin och maken Kalle Zackari Wahlströms inredningsstil lite som den animerade filmen Resan till Melonia. Hur det ser ut? Kika in och se.
Varför göra det lätt för sig? När man kan ta i så det ryker! Brita Zackari och hennes man, Kalle Zackari Wahlström tv- kändisar och träningsprofiler, fast på olika sätt (mer om det senare) har allt på gång genast och i rasande takt. Båda är mitt uppe i glödheta karriärer med ständigt nya jobbprojekt, samtidigt som de är föräldrar till Essa, Björn och Glenn.
Därtill innehåller familjen de tre jakthundarna Kakan, Jenny och Bonnie. Just det, Brita och Kalle kör även en podcast ihop, I nöd och lyft. Men ärligt talat – hur orkar de?
– Men det gör vi ju inte, det är därför jag får pikar av grannen för att jag inte har rensat ogräs ordentligt. Och här är oftast alldeles för stökigt, säger Brita och rafsar med sig några papper och leksaker från en av trapporna som löper genom suterränghuset.
Brita Zackari
Gör: Programledare i radio och tv, bloggare, podcastare, copywriter och författare.
Bor: I radhus från 1963 i stockholmsområdet Pungpinan
– Fast när vi varit på landet och kommer hit tycker både jag och Kalle att ”Gud vad härligt, det är så uppstyrt här!” Här finns skåp för allt, och det är ganska rent i grunden. Fräscht, liksom. Även om jag försöker röra mig bort från ljust och fräscht i min inredningsstil, fortsätter Brita på sin perfekta mix av stockholmska och norrländska, de mjuka ”sch”-ljuden intakta.
Sedan Brita flyttade till Stockholm har hon gjort snabb mediekarriär efter utbildning på pr-skolan Berghs. Hon var copywriter på en stor reklambyrå, men gled alltmer över till att köra eget som tv-manusskribent (Söder om Folkungagatan), programledare på både radio (Rix morronzoo) och tv (Inte OK, Flickvän på försök, Grym kemi), bloggare och författare, med boken "Jag hatar att träna" (Norstedts). Innan livet välsignades med Essa och de två senaste hunddamerna bodde familjen i en trea vid Odenplan i Stockholm, men trots att de bara var tre människor och en hund sökte de, för drygt två år sedan, större.
– Vi behöver plats för våra grejer, det är inte så jättebra planerat i sådana där gamla lägenheter. Jag sökte på renoveringsobjekt och det blev billigare för oss att köpa ett radhus lite längre bort från tunnelbanestationerna, sammanfattar Brita.
Tre öppna furutrappor binder samman de fyra våningarna på inalles 140 kvadratmeter så att ljuset ”läcker” (Brita-beskrivning) in i huset. Denna yra luftighet avgjorde saken, här skulle de bo! Och Brita är minst lika förtjust i bostadens övriga konstruktion, och möjligheter till ständig upptäcktsfärd.
– Det måste vara så roligt att vara barn här – det är som att huset bara fortsätter, skrattar hon.
Vad gäller inredning har Brita en ganska tydlig målbild.
– När jag och Kalle skulle flytta ihop lyckades vi formulera att Resan till Melonia (animerad film från 1989 av Dunderklumpen-regissören Per Åhlin) – det är vår stil! När det inte är helt perfekt, utan också lite romantiskt eller… organiskt, försöker hon förklara.
Brita såg Resan till Melonia som skolflicka på fritidsgården i Sävar under uppväxten med två syskon på en västerbottnisk gård i byn Ytterboda, ”grusväg och hela den grejen”, beskriver Brita.
– Det var ett väldigt fint hus, iallafall som barndomsminne i huvudet, och en ganska idyllisk uppväxt, på det sättet att vi gick ut i skogen och lekte när vi inte hade någonting att göra. Men det gick inte bussar dit, och våra föräldrar fick skjutsa oss överallt. Här i Pungpinan har vi dagis bara en kort promenad bort. Det är något jag lovat mig själv att jag vill ge mina barn, för jag tycker det är tråkigt att vara så väldigt beroende av bilåkning.
Medan maken Kalle nyttjar träning som terapi och levebröd (han har skrivit två böcker och lett tre tv-serier i ämnet, varav Gympaläraren röstades fram av tittarna till Kristallenpriset Årets program 2016), har den en annan innebörd för Brita. Titeln på boken Jag hatar att träna sammanfattar hennes inställning. Hon skriver med sympatisk ton hur det går till att träna i synk med de inre motstånden istället för att streta emot dem. Men med tanke på Britas rännande efter ungar och husdjur, och ständigt nya renoveringsprojekt på både torpet och i Pungpinan, kan man fråga sig om hon inte får tillräckligt med motion i vardagen? Varför envisas med den mer konstruerade träningsvarianten?
– Det är det här med psyket, jag mår mycket bättre i huvudet. För mig är träning både stress- och ångestreglerande, svarar Brita, som för några år sedan fick diagnosen adhd.
– Jag tycker att det är fel att träning alltid handlar så mycket om kroppen och om mat. Det är inte för att man ska ha ”abs” (rutor på magen) som det är viktigt att träna, utan exempelvis för att man inte ska få hjärt- och kärlsjukdomar och för att PMS blir lindrigare. Det är så mycket viktigt som kommer bort när man gör träning till en utseendegrej. Men för Britas allmänna hälsa kommer ”träning” ändå inte i närheten av det mentala kurbadet ”fixning”.
– Titta på trappan, uppmanar hon. För mig skulle det vara som att gå på spa om jag fick ägna en hel helg åt att bara fixa med den. Många grannar har målat sina trappor vita, men Brita lutar åt att slipa och behandla den med lätt pigmenterad olja – ”trä är ändå mest ’true’ mot husets natur”. Hon är nämligen en händig flicka. Eller ”händig”. Det handlar om att inte ha överdriven respekt för att det kan vara svårt, klargör Brita. I köket har hon bytt alla beslag till egentillverkade av skinn, matsalens Ikeavitrin är ommålad i mjukt ebenholtssvart och låset numera ett krusidulligt i mässsing (”det går inte riktigt att stänga, men det gör inget”). Vardagsrummets trebenta soffbord har Brita ritat själv (”jag vill att det ska vara typ lite elegant”) och är ihopsnickrat av Kalles gamla gymnasiekompis.
– Det vi blir mest osams om när det gäller inredning är nog när Kalle känner att jag försöker gömma undan saker som han gärna vill ha framme. För honom saknas logiken: ”Varför är det inte stökigt när du har ställt fram en massa blommor?” Det kan jag inte riktigt förklara.
LÄS MER: Kika in hos Anitha Clemence: ”Det är som att bo i radhus mitt i stan”
LÄS MER: Ateljén blev bohemiskt drömhem – kika in i hemma hos Carolina Gynning
LÄS MER: Kalle och Brita visar bondgården: ”Det handlar om att våga göra fel”