Hemma hos Gun Nowak – ”Det behöver inte vara perfekt för att jag ska trivas”

I Hudsondalen strax norr om New York hittade svenska entreprenören Gun Nowak sitt drömställe. Här är alltid något på gång, men ingenting blir någonsin helt färdigt! Guns lekstuga kallas gården.

Annonsen laddas.

gun_nowak2

Det gamla huset är byggt på en sluttning och till gården hör flera tunnland skog, ängsmark och en liten damm. Därtill har Gun planterat över 200 träd på tomten. Bortom Hudsonfloden kan hon skymta Catskillbergen.

gun_nowak_badrum

Badrummet på andra våningen är stort som ett sovrum och har originalkaret kvar.

gun_nowak_sovrum

Sovrummet har liksom de övriga rummen målats i olika ljusgrå nyanser. Järnsängarna är köpta på auktion – Gun tycker om att omge sig med gamla slitna möbler och låter ofta rosten sitta kvar.

gun_nowak_matplats

Matsalsbordet är så stort att det knappt gick att få in i huset. Stolarna med flätade ryggar och svängda ben är rokoko, medan bordet med gulddetaljer är av ett lite senare datum.
gun_nowak_vardagsrum

I det nyinredda förmaket har Gun placerat sitt senaste kap: två märkliga soffor av okänt ursprung.

gun_nowak_vardagsrum2

Möblerna i vardagsrummet hålls samman i en mild färgskala. Gun gillar prydnadsföremål med religiöst innehåll och hon samlar både på radband och Buddha-statyer.

gun_nowak3

gun_nowakLÄS OCKSÅ: Laila Bagge – ”Mitt galnaste hem var jättevillan med 23 sovrum i Djursholm!”

Från en gård med anor från 1700-talet driver Gun Nowak tillsammans med sin dotter kosmetikafirman Face Stockholm. Gården heter egentligen East camp farm, men är mer känd som ”Guns lekstuga”. Att alltid ha något på gång – utan krav på att det ska bli helt färdigt! – hör till charmen med livet på landet, tycker hon.

– Det behöver inte vara så perfekt för att jag ska trivas. Det får gärna vara lite slitet och slarvigt på ytan, så länge det är ordning och reda i lådorna. Jag måste veta var allting finns, annars blir jag galen!

Rummen i det vitmålade gamla trähuset är stora och ljusa, möblerade med antikviteter och föremål från olika världsdelar och epoker. Mycket är sådant hon köpt under sina år som butiksägare: stora speglar, jättebokhyllor och bord med tunga stenskivor – möbler man behöver en lyftkran för att flytta.

Och på varenda yta finns en liten prylsamling.

– Jag är sakletare, säger Gun, precis som Pippi Långstrump. Jag är väldigt sparsmakad med vad jag köper, men när jag ser något jag gillar måste jag ha det, och tänker att alltid blir det snyggt någonstans.

Och snyggt blir det, för hon har förmågan att kombinera saker som egentligen inte ”hör ihop”. Var man än fäster blicken i hemmet finns något intressant att titta på. Senaste fyndet är två knallrosa sidensoffor som enligt Gun ”egentligen inte ser kloka ut” men som ändå passar perfekt i det nyinredda förmaket.

LÄS OCKSÅ: Hemma hos Leila Lindholm – köket är husets hjärta

Hon gillar nämligen inte bara att samla saker, hon har också en svaghet för att möblera om, flytta väggar och ändra, och när hon har en idé tar hon gärna ut svängarna. Som nu senast då hon lät flytta matsalen till sitt gamla sovrum, bygga ett kök i serveringsgången och riva några väggar för att ”öppna upp”. Att anlita en arkitekt kändes onödigt, tyckte hon. Hon visste ju hur hon ville ha det!

– Jag var riktigt nöjd tills en arkitekt jag känner kom och sade att så här kan man ju inte ha det! Takhöjderna passade inte ihop, det saknades avgränsningar och toalettdörren vette rakt ut mot matplatsen. Så det var bara att börja om, fast i fel ände.

– Men det gör ingenting, för jag älskar att inreda. Drömmen vore att ha ett helt slott så jag kunde inreda olika rum varje dag.

När hon köpte huset 2002 fanns här fyra sovrum, vardagsrum och salong – men inte en endaste garderob. Och i stället för att sätta in skåp, ”som bara skulle bli fult”, lät hon inreda ett av sovrummen på andra våningen till dressingroom.

Här finns rejäla utrymmen för skor, klädstänger i flera rader för hennes imponerande garderob – som till 99 procent består av svarta kostymer – samt en hög byrå för småsaker. I mitten står ett stort vackert bord för smink, smycken och accessoarer.

Första åtgärden när hon flyttade in var att avlägsna alla tapeter, heltäckningsmattor och linoleumgolv, och måla såväl väggar som trägolv i olika gråvita nyanser. Förutom köksinredningen är det mesta gammalt och slitet.

Gun klär gärna om stolar och soffor, men låter de slitna ytorna  och stommarna vara som de är. Och lika ofta räcker det med att drapera ett vackert tyg över den gamla klädseln.

– Jag har ingenting emot modern design. Men det här huset vill inte ha det!

LÄS OCKSÅ: Kreativ oas – hemma hos Denise Rudberg

Till huset, vars äldsta del är från 1700-talet, hör ett par tunnland äng och skogsmark som sträcker sig nästan ända ner till Hudsonfloden. Redan när Gun köpte huset fanns där en del fruktträd och syrenbuskar, och under åren har hon planterat pioner och rosenbuskar, och över 200 träd som blommar nu på våren.

– Innan jag hamnade här tyckte jag synd om folk som hade trädgård. De verkade ha det så besvärligt med ogräs och löv och allt som skulle skäras och klippas och vattnas. Jag var en våningsmänniska. Men nu älskar jag min trädgård och lever i princip i väst och gummistövlar.

Att Gun och hennes företag hamnade i Hudson var en ren slump. Dottern Martina Arfwidson som hade flyttat till New York för att studera sång, hyrde en sommar hus i dalen, fäste sig vid trakten och bor i dag med man och två barn en liten bit bort. När Martina sedan blev partner i firman bestämde de att flytta huvudkontoret till Hudson.

Det är främst på våren och hösten som Gun bor på gården. Det är då dalen är som allra vackrast och vädret behagligt. Resten av året bor hon i Stockholm med sin man.

– I vårt hem i Stockholm är det precis tvärtom, säger hon.

Stora rena ytor, moderna klassiker och knappt en pryl.

Publicerad i Sköna hem nr 4, 2016.

Av: Paul Brissman
Foto: Eva Nyqvist