Hemma hos låtskrivaren och producenten Klas Åhlund från Teddybears – kika in!
Här finns spår av musiken överallt. Men det är sällan världsartisternas låtskrivare och producent jobbar hemma. Här landar Klas Åhlund mellan uppdragen och följer ljusets rytm genom rummen.
På scen spelar han med Teddybears, det långlivade bandet som håller publiken på tå genom att ständigt byta musikstil, alltid säga vad de tycker och uppträda i björnhuvuden av papiermaché. I studion slipar han fram ny musik tillsammans med världsstjärnor som Robyn, Madonna och Katy Perry. I hallen hemma på Södermalm i Stockholm har han guldskivor i hallen och Grammisar i bokhyllan.
Klas Åhlunds lägenhet i sekelskifteshuset på Bastugatan är också som en melodi med ett sällsynt fint tonflöde. Den hålls ihop av en långsmal hall som går som ett L igenom hela lägenheten och knyter ihop alla rummen.
– Förra ägaren hade byggt ihop slutet på hallkorridoren till en walk-in-closet. Det blev lite instängt och svårt att gå mellan rummen, så jag har återställt hallen till vad den var från början, säger Klas, som flyttade in för tre år sedan.
Nu bor han med dotter och flickvän i 3,5-rummaren som just nu disponeras som en 2,5:a, med ett jättestort vardagsrum, ett stort och ett litet sovrum och ett snyggt kantigt kök med fönster mot gården.
Jag vill ha fina saker och sortera dem i ordning. Saker som hör ihop ska grupperas ihop
Från burspråket i vardagsrummet ser man åt ena hållet ut över Hornsgatan. Åt andra hållet har man sjöutsikt. Just här gör nämligen Bastugatan, känd som en av Stockholms finaste utsiktspunkter med fri sikt över Riddarfjärden, en intressant 90-gradersböj, och i de sista husen på gatan får man det bästa av två världar. Det gillar Klas.
– Man är både i kontakt med stöket runt t-banan och med det lite tjusiga. En stor del av det jag gillar här är att man har den stora öppna ytan med vattnet utanför fönstret. Även om man inte alltid tittar ut, har man alltid med sig känslan av rymd.
Solen har sin gång genom lägenheten och märker ut de olika favoritställena.
– Jag flyttar runt efter ljuset.
I köket vid bänken mot fönstret sitter Klas och tar en kaffe, tidigt, innan han ska lämna dottern i skolan. När han vänder sig om ser han hur den guldbubbliga lampan skiner upp.
– På morgonen, när solen träffar lampan, lyser den starkare än när den är på. I två minuter exploderar den.
På eftermiddagen kommer solen in från gatsidan, genom burspråket i vardagsrummet. Där har han hängt upp prismor, ”lite som hippies har”, som bryter ljuset fint när man sitter i den stora soffan. Lite senare är det zinkplåten bakom pianinot som träffas av strålarna.
Till slut har solen gått hela vägen till vardagsrumsfönstret längst bort och leds in mot det stora matsalsbordet, kvällsfavoriten. Här kommer känslan från barndomens söndagsmiddagar hos farmor tillbaka.
På morgonen när solen träffar lampan lyser den starkare än när den är på. I två minuter exploderar den
– Det är en rekonstruktion av hennes matbord. Det är likadant till formen men jag har lämnat in mitt på lackering, säger Klas och visar på bordets stora färgfält.
– Det ska vara många färger men det får inte bli dagisstämning. Jag har en sorts färgalgoritm som går genom lägenheten. Färgskalan är viktig. Det ska vara ett system för prylarna också. Det gäller för allt från gitarrer och älsklingsfoton till farmors blänkande kandelabrar.
– Jag vill ha fina saker och sortera dem i ordning. Saker som hör ihop ska grupperas ihop, säger Klas.
Burspråket mot gatan släpper inte bara in ljus, utan också grannskapets ljud. Under bron utanför fönstret står folk ofta och grälar. Kärlekspar, närmare bestämt, som varit ute och gått längs Söder Mälarstrand och på vägen hem uppför backen ofelbart stannar under bron och bråkar.
– När det är högsäsong för romantiska promenader är det som ständig offentlig parterapi här utanför, säger Klas.
Bra material för låtskrivaren, kan man gissa. Fast trots att musiken satt spår på många ställen i lägenheten är det sällan Klas jobbar hemma.
– Det kanske spiller över lite jobb hit ibland. Men annars har jag studion på Drottninggatan, vid Centralbadet. Där har jag spenderat väldigt mycket tid och gjort musik med många människor jag tycker väldigt mycket om.
Ett älsklingsställe mitt i city är det alltså, studion Apmamman. Där har också Robyn, som han jobbar mycket med, flyttat in, i rummet bredvid Klas.
Hemma på Söder är det andra favoritställen som gäller. Ett är uteserveringstäta Bysistorget, ett stenkast från lägenheten, ett annat är baren och restaurangen på Folkoperan runt hörnet på Hornsgatan. Men det viktigaste är en vägg vid ett hus i kvarteret.
Det ska vara många färger men det får inte bli dagisstämning. Jag har en sorts färgalgoritm som går genom lägenheten
– Det finns en gavel utan fönster där som min dotter övar tennis mot. Hon slår och jag räknar slag och löser korsord. Det är en favoritplats, definitivt.
Eftersom Klas jobbar med många stora internationella artister tillbringar han halva sin arbetstid i Los Angeles och London.
– Där gillar jag en grej som finns lite runt om när man reser, Soho house. Man kan bo där, äta, ta en drink. I LA, där jag är mycket, trivs jag med att vara när jag är ledig.
Soho house finns i flera länder och numera kan man checka in där som vanlig hotellgäst. Men från början var det en medlemsklubb för folk i kreativa branscher. Sådana som Klas Åhlund alltså, som är stadigt förankrad i musikindustrin som låtskrivare, skivproducent och musiker.
Vad är han mest? Allt.
– Det går i vartannat ganska mycket. Processen har alltid hört ihop för mig, att skriva låtar, spela in musik, se till att den blir bra framförd. Det spännande är att hitta något tillsammans med någon och förädla det. Göra det distinktare, renare. Det är förädlingsprocessen som är intressant.
Känner man igen, på något sätt?
– Ja, jag håller på, på samma sätt med min lägenhet, och förädlar.
LÄS MER: Titta in hemma hos musikern Wille Crafoord!
LÄS MER: Hemma hos konstnären Caroline Tamm står dubbelsängen i burspråket
