Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa skonahem i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Lekfullt townhouse i Lärkstaden levererar respektlös inredningselegans

I William Morris fantastiska mönster finns inget fult, säger Katarina och Gunnar. Klassisk engelsk stil inspirerade när de inredde sitt hundraåriga townhouse i stockholmska Lärkstan.

Lekfullt, mixat, omatchat – att inreda stilblandat står högt på trendlistan just nu
Foto: copyright PERNILLA HED

I entrén välkomnar en modernt pixlig kelim tillsammans med William Morris tapetklassiker Willow boughs. Det grönmålade skåpet är specialtillverkat med tre lådor för varje familjemedlem, knoppar från byggfabriken. Bordslampa Bumling av Anders Pehrson och Y-stol av Hans J Wegner. Trappan är försedd med nya ekpaneler.

Foto: Pernilla Hed

En trappa upp svävar Marcel Wanders märkliga Zeppelin-lampa över ett bastant litet bord. Ekpanelerna – skapade av skivor och 300 meter list – följer trappan upp till sovrummen. Tapeten är William Morris vita nejlikor, Pimpernel, ritades 1876.

Foto: copyright PERNILLA HED

Josef Franks enorma Liljevalchssoffa i knalligt sammetstyg lyser upp i vardagsrummet med blå väggar, färg från Farrow & Ball. Pall i textil Mirakel och glasvas av Carina Seth Andersson , båda Svenskt tenn. Bord av Gae Aulenti och på hyllan Verner Pantons Pantella-lampa. Målningar av bland annat Jesper Waldersten och Bastian.

Foto: copyright PERNILLA HED

Verner Pantons Pantella-lampa, Josef Franks Hortuskruka i mässing och glasskulptur från Fil de fer. På väggen inramad Pariskarta och porträtt av Jesper Waldersten.

Foto: copyright PERNILLA HED

Det tidigare köket är idag gästrum med gröna väggar, Farrow & Ball, och blommig engelsk gardin. Överkastet är indiskt och porträttet inköpt på Bukowskis market.

Foto: copyright PERNILLA HED

Sovrummet med sisalmatta, lysande blå väggar och mexikanskt handbroderat överkast, från Afroart.

Det nybyggda badrummet är som  hämtat från ett engelskt 1800-tals-hem. Tapet Crompton från Morris & co, kakel från Byggfabriken.

Den bastanta trätrappan knarrar vänligt och längs väggarna möter Morristapeter med prunkande växtlighet och dova färger. Det är förra sekelskiftet och engelskt i känslan, men utan tvekan en inredning av i dag; rislampan i taket, Bumlinglampan på byrån, Wegnerstolen och kelimmattan – alla talar de nutid.

Familjen Katarina och Gunnar med barnen Pelle, Frida och John bor i ett av Stockholms mest centralt placerade townhouse, beläget på en liten gata i Stockholms kanske vackraste kvarter, Lärkstan.

En trappa upp öppnar sig hallen och två stora sällskapsrum med nybyggt kök i ena änden. Det är något kring familjen med alla barn och deras kompisar som påminner både om det stora hemmet i Fanny & Alexander och om Villa Villekulla.

Å ena sidan borgerligt ombonat, å andra sidan liberalt tillåtande med en avslappnad atmosfär där alla verkar gå barfota eller med skorna på inomhus. Och några barnförbjudna möbler syns inte till.

– Nej, det är mest fritt fram här, säger Gunnar och pekar på Josef Franks grandiosa, 140 centimeter djupa Liljevalchssoffa. Där ligger vi ofta huller om buller alla fem och myser.

[gallery columns="1" size="full" ids="62624"]

Soffan var formgivarens första möbel för Svenskt tenn sedan han kommit till Sverige 1933, och i ett brev till Estrid Ericson skrev Frank att han ritat den i protest mot den rådande funktionalismen och Svenska slöjdföreningens tråkighet. Han skulle gillat att se en hel barnfamilj uppkrupen i sin soffa.

– Färgklicken är rolig, men sammet lite känsligt, så vi har lagt ut en massa fårskinn i soffan som vi kan tvätta, förklarar Katarina. Men vi är en barnfamilj, så det blir fläckar ändå. Och det är okej.

– Nej, det får inte bli för perfekt, säger Gunnar. Perfekt är tråkigt.

Huset ritades av arkitekten Ax Andersson i tidens nationalromantiska stil och uppfördes 1911–13 i de tegelklädda kvarteren som omger Engelbrekts kyrka i Stockholm.

Bergen bebyggdes efter den plan stadsplaneraren Per Hallman rullat ut och som var inspirerad av medeltidens slingrande gatnät. Bland annat skulle husen anpassas till terrängen, och resultatet av Hallmans planer blev – i stark kontrast till 1800-talets konforma rutnät – ett antal småskaliga och charmiga kvarter vilka i dag hör till Stockholms mest omtyckta.I dag hyser de flesta villorna – townhousen – i Lärkstan beskickningar och kontor. Bara få av husen utnyttjas som enfamiljshus. Familjen Kruus bor i ett av dessa.

Gunnar driver tillsammans med sina bröder byggnadsbolaget Kruus i Mariefred, som främst arbetar med att renovera, återställa och bevara äldre hus. Katarina är grafisk formgivare på en reklambyrå.

När de flyttade in häromåret var det inte första gången hon klev över det vackra husets tröskel. Katarinas föräldrar köpte fastigheten i början av 80-talet när hon var barn och det var här hon växte upp. Så det var med viss tvekan hon återvände efter 20 år.

– Ja, det kändes lite konstigt att gå till sängs i samma sovrum där föräldrarna bott, men efter några dagar hade jag vant mig. Därför var det viktigt att vi gjorde om det till vårt hus, fortsätter hon. Mamma och pappa bor nu i en separat lägenhet på bottenvåningen och vi har glädje av varandra på olika vis. De kan titta till barnen ibland och vi kan titta till dem. Så det blev fantastiskt bra.

LÄS OCKSÅ: Edvardianska jättevillan en orörd pärla fylld med vill ha-inredning!

Renoveringen och förändringen inför flytten blev en ganska omfattande historia. Det tidigare köket är i dag gästrum, och ett nyritat specialbyggt kök installerades i vardagsrummet. Elledningar har frästs in i väggar och ekpanelerna i trapphuset är helt nya.

– Mitt bästa råd är att passa på med större renoveringar när man flyttar in, sedan rinner orken ur, konstaterar Gunnar. Måla och tapetsera kan man alltid göra senare. Men fälla in spottar i taket eller slipa om golven, knappast…

Inredningen är ett gemensamt intresse som de under åren utvecklat tillsammans.

– Gunnar har mer teknisk kunskap, och jag ser nog möjligheterna. Vi har också renoverat två lägenheter tidigare och man lär av sina misstag.

– En annan skillnad, säger Gunnar, är att du försöker hålla en röd tråd medan jag är mer för att blanda kors och tvärs.

Den tidigare lägenheten var i nyfunkis och blev inredd därefter. För Lärkstan ville de hitta en inredning som passade det hundra år gamla huset. Inspiration fann de framför allt i England, bland annat under en semesterresa på landsbygden som de gjorde i samma veva. Och så förstås tapet- och tygkatalogerna från Morris & co som de detaljstuderat.

– I William Morris fantastiska mönster finns inget fult, säger Katarina. Och här passar de så bra.

Att köket som blev en del av vardagsrummet skulle ha en möbelkänsla var självklart och det står nu på ben. Det är ritat av Gunnars bror med inspiration från danska Vipps svarta kök och byggt på plats, industrilackerat i en supermatt gråblå färg. Den dova tonen är de nöjda med, men det matta har visat sig vara känsligt för kladdiga fingrar … Man lär sig hela tiden.

– En annan inspirationskälla är Ilse Crawford, inflikar Gunnar. Hon är suverän på att blanda och det var på en bild från ett av hennes kök som vi såg hur snyggt det kan vara med Bumlinglampor. Nu har vi två röda Bumlingar över arbetsbordet, två guldfärgade över köksön och i hallen finns en gul bordslampa. De är roliga! Till jul bjuds syskon med familjer in, och alla får plats. Tjugo personer eller fler runt matbordet är inget problem, eller långdansen genom rummen. Lite som i Fanny och Alexander.

Arr: Charlotte Pettersson Text: Dan Gordan Foto: Pernilla Hed