Ljust och minimalistiskt hemma hos Ingegerd Råman

Ingegerd Råmans sommarhus i Skåne är sparsmakat inrett och renoverat med hjälp av arkitekterna Claesson Koivisto Rune.

Annonsen laddas.

Från utsidan ser huset ut som vilken byskola som helst – och det är precis det som varit meningen. Fem år av varsam renovering har det tagit formgivaren Ingegerd Råman och maken Claes Söderquist att återskapa de ljusa skolsalarna och rymden. Resultatet har blivit ett personligt hem med stor respekt för det som funnits här förut. Rumsindelningen har lämnats orörd och därför är rummen stora och få, endast avdelade av betongtrappan som löper som en ryggrad genom hela huset.

– Vi ville göra en trovärdig renovering, men samtidigt få ett hus som passade oss, säger Ingegerd. När de kom hit för snart tjugo år sedan var huset slitet efter att ha använts som både lägerskola och föreningslokal. Väggarna var kommunalgula och purégröna. I fönstren hängde nylongardiner och den omgivande tomten var grus och sly.

Att skala bort avlagringarna och hitta tillbaka till 1920-talets karaktär har fått ta tid.

– Bara att skrapa och måla alla dessa fönster tog Claes tre månader, och att hitta detaljer och beslag i en klassisk men modern stil som passar, har ibland tagit åratal.

Ingegerd Råman är känd för sin träffsäkra stil och sin integritet. I över fyrtio år har hon formgett glas åt de stora glasbruken, men även porslin och bestick åt institutioner som Gustavsberg, Gense och Svenskt tenn.

Hennes stil har kallats tidlös men den är omisskännligt hennes – och hon har inte velat kompromissa. När tidsandan har velat annat har Ingegerd hellre satt sig vid drejskivan och gjort traditionell keramik än gått marknaden till mötes. Hon har ett eget formspråk som känns igen i allt hon gör. Därför finns det också tydliga likheter mellan hennes olika hem. Lägenheten i Stockholm är en liten 2,5:a på Kungsholmen men så sparsamt möblerad att den känns betydligt större.

Skolhuset mellan Ystad och Tomelilla är jättelikt, fyrahundra kvadrat plus källare och separat ateljé, men filosofin är densamma och inredningen lika sparsmakad. En viktig del i renoveringsprocessen har arkitekterna Claesson Koivisto Rune haft.

I dag är de etablerade men då var de nyexaminerade och formstränga. De har bidragit med många smarta och eleganta lösningar som skjutdörrar, yttertrappor och övervåningens inbyggda skåp.

– De var vansinnigt irriterade på kakelugnen och fattade inte alls varför jag envisades med något så gammalt bland det moderna. Men jag tycker att det är en viktig poäng att blanda gammalt och nytt för att skapa en harmonisk helhet.

Alla väggar har målats vita med matt takfärg för att bäst återspegla det skiftande dagsljuset som flödar in genom höga fönster.

Här finns designklassiker som soffhörnans fåtölj av Saarinen, lamporna av Arne Jacobsen och möbler av Alvar Aalto och Marcel Breuer. Men prestigenamnen samsas med ärvt, gammalt och hembyggt, och därför blir helhetsintrycket varmt och personligt, trots allt det vita och avskalade.

Övervåningens gymnastiksal är numera spatiöst sovrum där plintjärnen i golvet berättar om rummets ursprung. Mitt i rummet står den låga sängen som Claes har byggt. På en hylla intill finns glas av olika vänner och formgivare samlade: Per B Sundberg, Aalto, tyska formgivaren Wagenfelt, det stora äpplet av Ingeborg Lundin …

På golvet vid sängkanten står ett glas med en enda vresros.

– Det var en vana jag skaffade mig som 18-åring när jag flyttade hemifrån. Det första jag ser när jag vaknar är en blomma. Jag tror att man mår bra av det, säger hon. Livet på landet är en viktig reträttpunkt. Här finns tid att laga mat, prova nya recept, vandra i skogen och jobba i trädgården.

En viktig del är förstås omgivningarna. Genom fönster och tre glasade dörrar syns skogsbryn och fält med rådjur och annat vilt. Trädgården är lantligt opretentiös. I ateljén, som ritats av samma arkitekter som bistått vid husrenoveringen, är utsikten däremot begränsad. Mitt på golvet står drejskivan och där finns den egna brännugnen. Ljuset är vidunderligt men vem som kommer och går på gårdsplanen kan man inte att se från arbetsplatsen.

– Jag bad arkitekterna att slippa för mycket utsikt. Annars skulle jag aldrig få något gjort!

Designklassiker.

Från den hembyggda bänken har man utsikt åt flera håll, både ut i trädgården och över köksregionen. Kuddarna i textil av Susanne Grundell. Lampa Arne Jacobsen.

Arbetsrum

Skissbordet i Ingegerds arbetsrum, omgivet av gröna växter, bilder och minnessaker. Lampa Arne Jacobsen.

Fladdermusfåtölj

Fladdermusfåtöljen har fått komma med från Ingegerds flickrum, designad 1938 och med originalnamnet BKF. Det lilla bordet Bauhaus av Marcel Breuer. Puff från Ikea.

Kök

Den ljusa köksinredningen från finska Saari kompletterades med en platsbyggd bänk som tillåter köksarbete med utsikt genom de höga skolfönstren. Barpallarn av Alvar Aalto.

Matplats

Matplatsens bord ritat av arkitekterna Claesson Koivisto Rune, som bidragit med många idéer vid renoveringen och även ritat Ingegerds ateljé. Blandade stolar blev målade med samma färg. Ljusstake Saint Clair Cemin.

Sovrum

Skolans gymnastiksal, nu ljust och luftigt sovrum. Sängen har maken Claes byggt. Lampan Bestlite, designad av Robert Dudley Best. Allehanda glas av olika vänner och kollegor.

Trappa

Betongtrappan är helt orörd och och bevarades som ett minne.

Vardagsrum

Kakelugnen från 1925 är en skön samlingspunkt under kulna kvällar. Soffa från Källemo i design av Alice Kunftova. Fåtöljen ritad av Saarinen.

Publicerad i Sköna hem nr 8, 2013.