Rügheimer & Becker stråhattfabrik – lägenheterna kännetecknas av detaljer som stålbalkar och industrifönster

Ett prestigebygge på Manhattan stod som modell när gamla Rügheimer & Becker stråhattfabrik i Stockholm färgsattes. Blåsvara snickerier och mörka ekgolv blir vackra detaljer tillsammans med den bohemiska och färgstarka inredningen.

På sommaren står altandörren alltid öppen, det känns som att bo i ett litet hus mitt i stan

Det första man ser när man kommer in på Stråhattens gård är fabrikens namn på fasaden.
strahattfabriken

Sittgruppen från Holmgrens och vita stolar, Dis. London skyline-kudde, NK inredning.

uteplats_hattfabriken_strahatten

Sovrumskorridoren täcks av platsbyggda vitrinskåp längs hela väggen.

hall_walk_in_closet_hattfabriken_strahatten2

I sovrummet sidobord och lampa, Dis, bondrokokopall från antikaffär, matta från Nessim, specialtillverkad säng och sänggavel, Bed factory Sweden. Spegel och tavla, Gåvan.

sovrum_hattfabriken_strahatten

Köksluckorna är beställda från ett småländskt snickeri. Vitvaror från Smeg. Det ommålade köksbordet är från Hemtrevligt. Stolar, taklampa, kelimmatta och bänk från Dis.

kok_hattfabriken_strahatten2

På väggen näckrosmålning av Agneta Livijn.
vardagsrum_hattfabriken_strahatten

Sofforna i vardagsrummet är från Zandvoort och Dis, soffbord, Dis, matta Lauritz. Lampa med rosa skärm, secondhand.

vardagsrum_hattfabriken_strahatten2

Som fastighetsmäklare är Britt-Marie Pielbusch ganska luttrad vad gäller drömboenden. Men redan första gången hon såg den ombyggda fabriken på Kungsholmen i Stockholm började flyttlasset packas i tanken.

– Jag kände att här ville jag bo. Den stora terrassen var så inbjudande, och de 78 kvadratmeterna extremt välplanerade. Det var en upplevelse att flytta in i en så exklusiv nyproduktion. Inget som behövde renoveras eller byggas om. Allt var tipptopp.

Det var just vad byggherren Oscar properties och Andreas Martin-Löf arkitekter ville med Stråhattfabriken – man ska känna sig hemma redan i trapphuset. Inspirerat av ett projekt i New York målades snickerierna blåsvarta, och stor omsorg lades på hantverket. Lägenheterna i fabriksbyggnaderna kännetecknas av detaljer som stålbalkar, gjutjärnspelare, stora industrifönster och oljade plankgolv i ek.

I Britt-Marie Pielbusch lägenhet väntar en mjuk färgexplosion. Soffor fyllda med kuddar, väggar täckta av konst. I fönsternischer, på bord och byråer trängs resesouvenirer, privata minnen, böcker och dekorativa föremål. Här finns inga tomma ytor.

– Jag har en bohemisk stil, så långt ifrån minimalism man kan komma.

Britt-Marie arbetade tidigare som inredare på Kinnarps interior. Det händer att hon tar inredningsuppdrag, till exempel Atlas Copcos personalrestaurang i Nacka har hon inrett och färgsatt. Men det är mest i det egna hemmet hon får utlopp för sin skaparlusta.

– Jag är inte en sådan som går ut och köper ett helt koncept. Vissa vill ju bara ha designmöbler och designprylar. Jag blandar friskt, det är gammalt och nytt omvartannat, högt såväl som lågt.

Hon byter inte ut något i första taget utan gillar att återanvända. Trots att familjen flyttat en hel del genom åren har det mesta hängt med.

– Jag skaffade inget nytt när vi flyttade in här, jag förnyar genom att möblera annorlunda. Jag lät bara måla om slagbordet som var vitt då jag köpte det.

Utemöbler blev jag förstås tvungen att köpa eftersom vi plötsligt fick en enorm terrass.

Det numera mörka slagbordet är perfekt i det nya köket. En vit bänkskiva i carraramarmor bryter av mot mörka, handtagsfria ramluckor från ett småländskt snickeri. Breda golvtiljor i ek, rejäl takhöjd och den stora terrassen bidrar till att våningen känns större än vad den är.

– På sommaren står altandörren alltid öppen, det känns nästan som att bo i ett litet hus mitt i stan.

Konsten på väggarna har Britt-Marie köpt på nätauktion eller utställningar.

– Jag omger mig bara med saker som har en mening för mig. Den lila målningen med damen köpte jag på ett galleri i Köpenhamn. Agneta Livijn, som målat näckrostavlan över sängen, upptäckte jag när jag var i hennes butik för att köpa keramik.

– Jag älskar konst men är verkligen ingen expert. Jag tänker aldrig i första hand på vem som har gjort ett konstverk eller om det är en bra investering. Jag ser något och blir kär.

Text och foto: Annika Lundvall