Sliten officersmäss blev praktfullt hem

Med mottot att inget är omöjligt, förvandlade Ulf en sliten officers­mäss till ett praktfullt hem. Med mängder av samlarfynd som ger känslan av jaktslott.

Redan som barn fanns intresset för historiska föremål. Som åttaåring gjorde Ulf sitt första auktionsfynd. Med på cykeln hem hade han ett vackert målat väggskåp och ett muskedunder. Sedan dess har samlarprojekten avlöst varandra.

Hemmet i den tidigare officersmässen är också inrett med en kärlek till flydda tider. Med gustavianska stolar och en rödlackerad spinett från barockens tid, med vildsvinsljusstakar, flintlåspistoler och en nymurad spis mitt i vardagsrummet, skapas en känsla av jaktslott. Bakom soffgruppen blickar en greve Ridderstolpes gipsbyst ned över rummet. Och på barockbordets stenskiva sitter skelettet Arvidsson och till synes betraktar gästerna.

– Jag vill minnas att det var barnen som gav honom namnet, berättar Ulf. Alla frågade ju vem det var.

Det är drygt tjugo år sedan Ulf första gången besökte den före detta officersmässen. Huset som byggts på 1880-talet hade hyst flera näringsverksamheter sedan regementet lagts ner och var nu rejält nedgånget. Men Ulf blev så förälskad i huset att han bad att få köpa det.

– Jag såg genast möjligheterna. På väg hem i bilen hade jag planritningen för de 240 kvadratmetrarna klar i huvudet, och när jag kom hem skissade jag upp den på papper. Och jag har inte ändrat på, eller ångrat, något av det jag kom på då, berättar han.

Däremot anade han knappast hur mycket jobb det skulle krävas för att göra den gamla mässen beboelig. De flesta runtomkring honom skakade på huvudena åt hans köp.

– Snickarkunnig var jag knappast, jag hade knappt hållit i en hammare innan jag började. Jag hade tidigare bott i lägenheter som jag visserligen skapat en del i, men mässen var mitt första hus. Jag var laddad till tusen och oerhört inspirerad. Jag funkar så, får jag en idé sätter jag full fräs, med skygglapparna på. Jag har svårt att se vilka idéer som inte kommer att fungera.

Om han skulle ge ett råd, är det att inte börja renovera ­förrän man vet vad man gör. Ett sådant här projekt kräver allt, och lite till.

– Man måste vara villig att arbeta dygnet runt, och har man ingen inspiration funkar det inte, då är det lika bra att tänka om.

Med planritningen framför sig satte Ulf igång med renoveringen. Han rev ner väggar och byggde upp nya. Det som från början var fyra rum, blev med hjälp av bärande järnbalkar det nya vardagsrummet 60 kvadratmeter stort!

– Jag hade en dröm om en stor öppen spis. Jag rådfrågade några specialister, och utan att ha blivit så mycket klokare satte jag igång att bygga på egen hand. Och nu både värmer den och ger en fin brasa.

Intill vardagsrummet ligger köket på ett upphöjt plan.

– Jag gillar nivåskillnader och genom att höja golvet i köket och öppna upp ett fönster i väggen mellan kök och vardagsrum tycker jag att det har blivit mer spännande. Dessutom får man bra kontakt med gästerna i vardagsrummet, och ett bättre ljusinsläpp.

Att kunna gå runt i sitt hem är trevligare än att bara gå fram och tillbaka, menar han. En av de mer drastiska idéerna var att bygga till ett slags burspråk mellan biblioteket och vardagsrummet, så att man kunde gå runt. Och på Ulfs vis skulle det ske på en gång, innan inspirationen försvann.

– Så jag tog fram motorsågen och sågade upp ett kvadratmeterstort hål i ytterväggen, till min fars förskräckelse. En sak i taget var hans paroll, och utan hans planeringshjälp hade det kanske kollapsat mellan varven. Sedan hängde min far och jag armkrok och byggde inifrån och ut, meter för meter. Erfarna snickare hade nog använt en byggnadsställning på utsidan av huset, men det fanns inte tid, inte för mig just då.

Metoderna är möjligen lite okonventionella och Ulf rekommenderar ingen att göra som han gör.

– Men mitt sätt funkar för mig! Nu har jag byggt mig ett hem jag kan gå runt och mysa i. Men ”klar blir man aldrig” som grannen sade när jag gick över till honom och beklagade mig, konstaterar den driftige hemmabyggaren och samlaren av antikviteter.

Likt gipsgreven och skelettet Arvidsson kan Ulf från sitt magnifika skrivbord på kontoret blicka ut över en imponerande samling föremål.