Malin Wollin: ”Dagens rika bor så fult”

Malin Wollin om snyggheten med Downton Abbey (och är det inte bara Matthew hon syftar på).

Annonsen laddas.

Jag vet att Downton Abbey bara är en tv-serie och att allt är vackert ljug. Jag vet det.

Men kan vi vara säkra på att det inte är exakt skildring av verkligheten? Att människor faktiskt levde i denna hänförande stilighet, med betoning på stil.

Visst har produktionen tagit hjälp av ett koppel av prisbelönta scenografer. Men vad är det som säger att det faktiskt inte såg ut så i verkligheten 1922?

Det gör nästan ont att tänka på att människor har levt så vackert.

Klänningarna är vackra, frisyrerna är vackra, husen är vackra, inte ens fattighuset är fult.

Och vad har vi nu? Tajta jeans, dåliga slingor för tusen kronor och väggord på canvas.

”Mycket har förändrats efter kriget” inser de sju gånger i timmen i Downton Abbey. Ja, mycket har förändrats och nittio år senare har allting från tjugotalet glömts bort.

All utveckling går framåt. Teknik, medicin, matkultur. Bra!

Men innanför miljoner ytterdörrar råder misär.

Framförallt dagens rika bor så fult. Vilken förfärlig kapitalförstöring det är att människor som har pengar får inreda stora vackra bostäder.

Likriktningen är total och mitt klassförakt uppåt blir bara mer bekräftat för varje gräddvit walk in closet med billiga klackaskor för åtta tusen.

Folk med mindre pengar måste alltid trolla med knäna, de blandar hejdlöst, inte för att kunna få ett utbrutet citat i en inredningstidning om att de ”blandar gammalt och nytt för att få en personlig touch”, de bara gör det ändå.

Det vackraste hemmet i Downton Abbey bebos av Grevinnan av Grantham, Violet Crawley.

Allting är, som det heter på sociala medier-språket, On fleek.

Dämpade färger, nätta soffor, många tavlor, stora mattor. Ljuset från de stora fönstren släpper in precis så mycket sol som är önskvärt. Måttfullt engelskt ljus är en dygd.

Och på tal om fönster, burspråket i Isobel Crawleys hus är det mest förtjusande jag någonsin beskådat. Där sitter Isobel med sin vackra son Matthew (JAG ÄLSKAR DIG MATTHEW) och äter en liten måltid och samtalar om Lady Mary (mig).

Är det för mycket begärt att jag får gifta mig med Matthew (Dan Stevens), kyssa honom hårt med stängd mun och flytta in på Downton?

Och om det är för mycket begärt, kan jag åtminstone begära att vi genomför en inredningsrevolution?

Tillbaka till det som är vackert, till det som är värdigt.

Nittio långa år har gått och efter 40-talet gick det bara utför.

Det är hög tid för högtidlig förändring.

Bra att vi utvecklar oss friskare och smartare.

Men i mitt hem vill jag sträva mig kraftigt bakåt.

#backtobeauty

Malin Wollin

—-

Malin Wollin: Om Babblarnas (ofrivilliga) inverkan på inredning

Malin Wollin: När ett tapetval gör en jag-svag

Malin Wollin: Bråket om soffan – del 2 – den rafflande upplösningen!

Malin Wollin avhandlar fotokonst ur ett politiskt (och naket) perspektiv

Malin Wollin: ”Så stora planer – så lite tid (om vad man hinner på ett lov)

Malin Wollin: ”Jag hör hur han googlar stor + ful + soffa + många personer

Malin Wollin om att köpa inredning utan att ha ”bestämt” med Joachim

Malin Wollin –”Nyår är och har alltid varit en överskattad tillställning”

Malin Wollin – ”Det är helheten jag är besatt av”

Malin Wollin: ”Men vad i hela friden har jag på väggen?”

Malin Wollin: ”Barn har förskräcklig smak”

Malin Wollin går på husvisning

”Jag vill göra om hos andra”

Om den fina konsten att manipulera sig till en walk-in-closet

”Jag har blivit crazy växt-lady med licens att vårda”

”Hur svårt kan det vara att välja färg – egentligen?”

”Visa mig din hall och jag ska säga dig vem du är”

”Jag litar inte på en stol man inte kan sitta naken på”

Malin Wollin om sitt knep för att älska sin trädgård som den är

”Våttorkar inte alla sina lister med pekfingertrasa”

”Om att måla hallen i hashtagfärgen #tantjohannasgröna”

”Om att vara husägare och lägga 17 miljoner på ingenting”

”Påskpyntsfasa och det stora snödroppsmysteriet”

”Jag vill vinna myrornas krig”

”Om inte det här var lyx så visste jag inte vad lyx var”

”Jag borde sagt nej” – en krönika i tre delar – del 1

”Jag borde sagt nej” – en krönika i tre delar – del 2

”Jag borde sagt nej”– en krönika i tre delar – del 3

Om varför Malin Wollin föredrar 27 kvm på Ikea framför 250 kvm eget hus

Jag har extremt starka aversioner mot julpynt

Om spänningen i att vara fönstergluttare

Om den svåra konsten att försöka ”slänga en filt på sängen”

Jag ska visa dig jordens undergång – den härjar just här just nu

Hur man rakettapetserar på en timme blankt

Jag har ingått en pakt med kungen av murr