Det här med att välja färg – och att enas om den. Hur svårt som helst. Det kan vi i allafall enas om.

Vi bygger altan. (Jag säger vi, men det enda jag gjorde var att komma ut med en kall kanna saft då och då). Vi är så gott som klara nu, bara lite småpill kvar. Dramatiskt småpill. Som val av färg. Färg.

Throwback till de tretton tusen uppslitande gräl Joachim och jag har unnat oss i ämnet. Som klassikern ”Vad ska det vara för färg på köksluckorna?”

”Jag vill ha vitt”

”Aldrig i livet”

”Vad tycker du då?”

”Trä”

”Hellre har jag gonorré på luckorna”

”Vaniljgult då?”

”Okej då”

”Är du nöjd?”

”Nej, är du?”

”Nej”

”Bra”

Alla dessa färgval som vi sedan ska samexistera med i många långa år. Den förlamande färgångesten.

Och nu står tre män, en är Joachim, en är Joachims pappa och den tredje min egen far på altanen och tittar på mig som om jag är ett farthinder (det är jag). En vägbula med små bröst och hemmatofs. Den sista pusselbiten som inte går att trycka ner tillsammans med de andra delarna.

Min altan är ett förhör. Det är Europdomstolen i Haag fast med blåkläder.

”Malin, nu måste vi bestämma oss, vad ska vi ha för färg på stolparna?”

De står samlade i en hotfull halvcirkel med allvarliga miner och armarna i kors. Jag vill bara stänga altandörren, backa långsamt, blunda och knäppa fingrarna tills situationen är över.

Stolparna ser också ut att vänta uppfordrande på ett svar, som om de inte har tid att stå där hela dagen.

”Jag tycker att vitt blir lite sommarstuga”

”Sommarstuga?”

”Ja, jag vill ha svart, så att det blir sobert”

”Men Malin, vi kan inte ha vita stuprännor och hängrännor på huset och sedan svarta på altanen, det ser helt SJUKT ut”

”Du tycker inte att du överdriver lite nu? Ser det sjukt ut?”

”Då skulle vi ju haft svarta rännor på huset från början”

”Vadå från början? De var ju vita när vi köpte huset och dessutom, skulle vi för elva år sedan tänkt: Om ett decennium eller så kanske vi bygger en ny altan så nu måste vi ta hänsyn till vilken färg det ska vara på stolparna”

De både papporna skrapar lite med fötterna och tänker på fika. Det blev långdrandigt det här. Blåkläderna känner sig blå.

Joachim harklar sig och försöker se ut som om han är en auktoritet.

”Nu har vi en omröstning, vilka tycker att stolparna ska vara vita, upp med en hand” Papporna blir förskräckta. De skulle bara skruvdraga och såga, ingen hade sagt att de skulle behöva ta ställning och vara huvudvittnen i en smutsig konflikt.

”NEJ, det här är ingen demokrati, det här är ett förhållande” säger jag och tar ett steg ut från min plats i altanöppningen.

Vi är duellerande revolvermän som hatar varandra i mitten av en laglös stad. De båda papporna är livrädda kvinnor i damiga hattar med rosett under hakan.

Ingen drar. Jag kisar hotfullt mot Joachim och tänker igenom mina alternativ. Jag har inga.

Jo, ett.

”Okej, vi kör på vitt”

Och vips så har jag köpt mig ett förråd med stora volymer förhandlingsutrymme till nästa gång vi ska välja färg.

Stolparna är vita. Jag har svart bälte i att smida ränker.

Malin Wollin

—-

Följ Sköna hem på Facebook så missar du inget!

—-

”Visa mig din hall och jag ska säga dig vem du är”

”Jag litar inte på en stol man inte kan sitta naken på”

Malin Wollin om sitt knep för att älska sin trädgård som den är

”Våttorkar inte alla sina lister med pekfingertrasa”

”Om att måla hallen i hashtagfärgen #tantjohannasgröna”

”Om att vara husägare och lägga 17 miljoner på ingenting”

”Påskpyntsfasa och det stora snödroppsmysteriet”

”Jag vill vinna myrornas krig”

”Om inte det här var lyx så visste jag inte vad lyx var”

”Jag borde sagt nej” – en krönika i tre delar – del 1

”Jag borde sagt nej” – en krönika i tre delar – del 2

”Jag borde sagt nej”– en krönika i tre delar – del 3

Om varför Malin Wollin föredrar 27 kvm på Ikea framför 250 kvm eget hus

Jag har extremt starka aversioner mot julpynt

Om spänningen i att vara fönstergluttare

Om den svåra konsten att försöka ”slänga en filt på sängen”

Jag ska visa dig jordens undergång – den härjar just här just nu

Hur man rakettapetserar på en timme blankt

Jag har ingått en pakt med kungen av murr

NUVARANDE Malin Wollin: ”Hur svårt kan det vara att välja färg egentligen?”
NÄSTA Nu kan du köpa en bit av ”Sverige” – i Dubai (det blir inte lyxigare än så här)