Malin Wollin: ”Men vad i hela friden har jag på väggen?”

Den här gången handlar Malin Wollins krönika om att ta ett steg fram och två tillbaka i jakten på värdiga väggar.

Annonsen laddas.

Men vad i hela friden har jag på väggen?

Den frågan ställer jag mig själv lite mer frekvent än vad som borde vara rimligt.

För ett år sedan förstorade jag två fotografier och ramade in. De sitter nu på en vägg i vardagsrummet och gifter sig fint med matsalsgruppen. Det ena fotot föreställer en liten bit av Ölands alvar, det andra pappas brygga. Jag tog femtio bilder och valde den som blev ofokuserad och lite läbbig. När som helst kanske en död sjöman stiger upp ur vattnet och drar ner ett oskyldigt offer i djupet. Varje gång pappa är här utspelar sig samma scen. Pappa går runt i huset och letar efter något att kritisera i form av lösa golvlister som ännu inte har åtgärdat efter elva år i huset. Efter en stund stannar han framför de två fotografierna.

”Ej dej häe nöua?” (Är de här nya?)

”Nej, de har hängt där i över ett år”

Pappa tittar och tänker.

”Min, ej dejt MIN brugga?!” (Men, är det MIN brygga?)

”Ja, fortfarande”

Men bortsett från de fina bilderna i vardagsrummet är det ett märkligt hopkok av frågetecken som pryder våra väggar. Ovanför soffan, paradplatsen, sitter en stor affisch från Ikea med alfabetet. Så dumt, vi kan ju alla bokstäver. I gången mellan köket och vårt sovrum hänger en annan tavla från Ikea med färgglada fåglar. Den hade Joachim med sig in i boet och jag har inte lyckats förhandla bort den.

I källaren hänger två budskapstavlor. ”No dancing except on tables” ovanför soffan och ”I really need a day between saturday and sunday” utanför tvättstugan. De kändes roliga och relevanta i en halv dag. Nu känns de bara väldigt töntiga och eftersom det var jag som köpte dem så är det jag som är töntsmurfen. Vadå bara dans på borden? Vad är det för dumheter? Dansar man på borden åker man in på sitt rum.

Jag vill ha vackra värdiga saker på mina väggar!

På en av sommarens varmaste dagar besöker vi Vida museum på Öland. Extrembegåvade konstnären Markus Åkesson från Nybro har premiär för sin utställning In the woods.

Jag fastnar framför en målning som heter Beauty.

”Den vill jag ha!” säger jag till min syster Elin och börjar leta efter ett sånt där runt litet klistermärke som man sätter intill tavlan för att visa att den är såld.

”Den kostar 240 000 kronor” säger Elin.

”Okej, då ska jag bara hämta mitt andra Visa-kort i bilen” säger jag inte.

240 000 är 235 000 mer än jag hade tänkt mig.

På vägen ut ur museet köper jag en affisch om utställningen för hundra kronor. Nu sitter den inramad i vårt sovrum.

Jag var väldigt mallig över den där affischen tills våra vänner (som har en äkta Markus Åkesson) kom förbi och sa ”Ni måste ju ha en riktig”

Där och då insåg jag att jag hade tagit ett steg fram och två tillbaka i min jakt på värdiga väggar.

Så på förekommen anledning, så här ser min önskelista ut inför julen 2015:

Karin Broos

Markus Åkesson

Lena Cronqvist

Lars Lerin

Monica Strandberg

Sigrid Hjerten

P.S. Jag är inte omöjlig, en av varje räcker gott.

Malin Wollin

—-

Följ Sköna hem på Facebook så missar du inget!

—-

Malin Wollin: ”Barn har förskräcklig smak”

Malin Wollin går på husvisning

”Jag vill göra om hos andra”

Om den fina konsten att manipulera sig till en walk-in-closet

”Jag har blivit crazy växt-lady med licens att vårda”

”Hur svårt kan det vara att välja färg – egentligen?”

”Visa mig din hall och jag ska säga dig vem du är”

”Jag litar inte på en stol man inte kan sitta naken på”

Malin Wollin om sitt knep för att älska sin trädgård som den är

”Våttorkar inte alla sina lister med pekfingertrasa”

”Om att måla hallen i hashtagfärgen #tantjohannasgröna”

”Om att vara husägare och lägga 17 miljoner på ingenting”

”Påskpyntsfasa och det stora snödroppsmysteriet”

”Jag vill vinna myrornas krig”

”Om inte det här var lyx så visste jag inte vad lyx var”

”Jag borde sagt nej” – en krönika i tre delar – del 1

”Jag borde sagt nej” – en krönika i tre delar – del 2

”Jag borde sagt nej”– en krönika i tre delar – del 3

Om varför Malin Wollin föredrar 27 kvm på Ikea framför 250 kvm eget hus

Jag har extremt starka aversioner mot julpynt

Om spänningen i att vara fönstergluttare

Om den svåra konsten att försöka ”slänga en filt på sängen”

Jag ska visa dig jordens undergång – den härjar just här just nu

Hur man rakettapetserar på en timme blankt

Jag har ingått en pakt med kungen av murr