Malin Wollin: ”Nu var det alldeles för länge sedan jag skrev om inredning jag inte förstår”

Malin Wollin är på väl valda grunder självutnämnd expert på kommenterande inredning. Och här kommer de, kommentarerna kring inredning som Malin inte förstår sig på.

malin wollin krönika sköna hem

Nej, nu var det alldeles för länge sedan jag skrev om inredning jag inte förstår!

Som ohotad drottning av kommenterande inredning och skaparen bakom fredagshus inspekterar jag över femhundra objekt varje vecka.

Det finns så mycket märkligt i hem som i övrigt är väldigt vackra och genomtänkta. Jag vill likna det vid en kock på finrestaurang som har lagat ett mästerverk av smaker och sedan avslutar med att lägga en klick nutella på toppen. Varför gjorde han så?

I aptitliga lägenheter från 1931 och presentabla villor från 1968, där sticker stollepellegrejerna ut så mycket mer. Och när de sticker ut framför mitt skärskådande öga så fastnar de i det finmaskigt nät som leder till ett hedersomnämnande här:

Höga sängar. VARFÖR vill man ha en säng som är lika hög som en åttaåring och ser ut som ett minecraftbygge? För att barnen inte ska komma upp? (Pausmusik medan det går in i mitt huvud vad jag precis gissade mig fram till. Lite mer pausmusik medan jag lägger en onlinebestäljning på en säng med mankhöjd 1,62. So long suckers, vi ses i morgon när jag klättrar ner!)

Men allvarligt talat hörni, de här sängarna som ser ut som grå fyrkantiga hamburgare av tyg. En säng på en säng på en säng. Är det något slags törnrosasyndrom?
När jag gick på gymnasiet så sov jag på en säng utan ben, det var underbart. Extra bonus: inga monster under sängen.

Vitmålat trägolv. Hur kan man göra så mot sig själv? Hur kan man göra så mot golvet? Hur kan man göra så mot mig om jag kommer dit och måste se det?

Att måla ett vackert trägolv är som att slå in julklappar och aldrig någonsin öppna eftersom man tycker att det är så himla fint papper. Öppna och njut av gåvan som är ett ådrigt levande stycke trädstam.

Barntavlorna. Så, nu får det vara nog med Vee Speers. Varenda vit lägenhet, där är de: barnfotografierna som är söta flickor med vingar eller hon blåser upp en bubbla. Om du har egna barn: ta bilder på dem, vingar och bubblor är valfritt. Om du inte har barn: köp en bild på vad som helst förutom de där Lasse Åberg-barnen.
Betänk att jag inte är särskilt inne, om jag säger att de är ute, då är de verkligen ute. Så plocka ner dem från din fina våning i Vasastan. Du imponerar från och med nu på ingen.

Och det här skänker mig ingen glädje, men nu måste vi sluta med elefantöronen. För ett par år sedan skrev jag om plantan som folk köpte dyrt på nätauktioner för att de var så exklusiva. Hur är det möjligt? Elefantöron är florans svar på kaniner. Jag köpte två elefantöron för ett år sedan, numera har jag fler elefantöron än det finns på hela den afrikanska kontinenten.

Okej, då vet ni vad som gäller för den här gången.

Gå ut och ta en bild på ett barn, köp en begonia och sov sedan sött i en säng med blygsam stoppning.