Malin Wollin om det här med att slutföra olika projekt….

Det här med att vara bra på att ta fram saker men sämre (eller rent av dålig) på att göra klart det man satt igång, ja exakt det handlar Malin Wollins krönika om.

Annonsen laddas.

malin wollin krönika sköna hem

Det var lämningsdag och jag började känna mig lite stressad (panik, andnöd, svettningar på ställen där jag inte ens har hud, muntorrhet på ställen där jag inte ens har en mun)

Jag sms:ade Joachim och frågade om han hade någon bra ämnesidé till min Aftonbladetkolumn. Svaret dröjde inte länge och såg ut såhär:

”Något om att du är bra på att ”ta fram” saker men sämre på att plocka undan. Tex persienner/rullgardiner, utekrukor, trädgårdsmöbler, utebelysning. Nyhetens behag, sedan tappar du intresse”

Jag hade alltså sms:at honom oskyldig som en brud och blivit brutalt städshamad tillbaka (det finns fler saker jag kan tappa intresse för EHUM)

Jag är dålig på att plocka undan, det är sant. Det är ju så mycket roligare att ställa fram! (Det stora gröna undantaget skulle då vara julgranen som jag helst kastar ut INNAN Joachim ställer in den.)

Men vadå tar fram persienner? Jag skulle ha respekt för hans känslor om jag varje morgon la en förpackning persienner där han ska äta sin fil, men han menar ju bara att jag inte drar upp dem. Är det verkligen hela världen? undrar du nu.

Ja. Ja, det är det.
Joachim kommer hem galopperar med höga knän in i samtliga sovrum och drar i de vita snörena så att det börjar brinna på mitten.

Tydligen tror folk som går förbi att det bor knarkare i vårt hus eftersom våra persienner är nere. Jag vet inte mycket om knarkare men jag är ganska säker på att de inte sitter i välskötta radhus och kokar rökheroin.

Men Joachim vill inte ta några risker.

Jag plockade fram en vacker duk till vårt altanbord och backade förnöjsamt in i huset. Sådärja.

Klipp till sju veckor senare. Vi ska ha gäster och de kommer inte så ofta, vi vill således ha det lite extra fancy.

”Lägg på en ny duk!” utbrister Joachim.

”Vi har ingen som är lika lång som altanbordet, det finns bara denna!”

”Så vänd på den då”

Ja, smart!

Jag vänder på den och inser att jag vände på den förra sommaren. Fågelbajs, stelnad stearin som skulle få Meatloaf att skämmas och döa tvestjärtar anno 2015 rasar ner på altangolvet i en förnedrande hög av död. Vilken skam.

Men om jag snabbtvättar den! Ja! Jag är säker på att den hinner torka i den varma sommarvinden om jag riktar den knäckta torkvindan åt rätt väderstreck och hjälper till med en hårtork och förlängningssladd. Men jag kan inte tvätta den. Jag kan inte lägga den i tvättmaskinen eftersom jag tycker att det är roligt att köpa fyra meter tyg att ha som duk men tycker att det är lite mindre roligt att fålla fållen. Ser ni, jag vet inte ens vad det heter! Fålla fållen låter jättefel. Olla ollonen.

Tidigare idag tänkte jag visa Joachim att jag kan vara duktig och plocka ner ljusslingan som jag satte upp förra sommaren. Den här hösten skulle den in i garaget.

Jag ställer mig på en stol och börjar skruva ur lamporna. Men det finns inga lampor i slingan.

Jag har glömt att plocka fram dem.

Jag vet inte längre vem jag är.