Allmoge möter nyenkelt

Här blandas allmogen med enkel, modern form. Både för kontrastens skull, men också för att visa hur gammal och ny design passar tillsammans. På golvet syns en afrikainspirerad tapet, uttrycken återkommer och allt hänger ihop – mer än vi tror.
I en ny brytningstid med ifrågasättande av konsumtionshetsen, är det naturligt att knyta an bakåt i tiden med handgjorda, dekorerade möbler och föremål. Här styr ju också marknadskrafterna. Om vi inte ser upp, förlorar vi detta arv till utlandet, där intresset för det gamla svenska hantverket på sina ställen är mycket stort.

 

Mobil med tradition

Egenhändigt tillverkade takkronor förekom flitigt i svenska allmogehem under 1800-talet, och säkerligen även tidigare. Kronorna kan beskrivas som vackra mobiler som när de hängde över matbordet rörde sig av värmen som steg mot taket. Takkronornas utformning var mycket lokalt präglad, och baserade sig på materialtillgången. I Dalarna bestod de bland annat av halm, garn och björktickor som sågades i tunna skivor och täljdes i hjärt- och stjärnformer. Många av Härjedalskronorna var tillverkade av vass, där stråna träddes till romber som pryddes med tjocka garn­tofsar. På Gotland förekom takkronor tillverkade av svinborst som böjdes varpå ändarna fogades samman med bivax som sedan lindades om med färgad ull.

Av: Bella Linde

Ståltråd & luft

Ståltrådsstolen – som i japanfödde Londonbaserade formgivaren Shin Azumis nya luftiga variant på förra uppslaget – föddes i usa i början av 1950-talet. Mannen bakom idén att låta ståltråd från industrin bilda både stomme och sittunderlag till möbler hette Harry Bertoia (1915–78). Han var konstnär, skulptör och smyckedesigner, och arbetade under kriget, när metallen gick upp i pris, med grafisk design. Hans ståltrådsstolar, ”till största delen gjorda av luft, rummet går rakt ­igenom dem”, som han själv uttryckte det, är ännu i dag
i produktion genom amerikanska Knoll. Diamond chair (ovan) tog han patent på 1952. Tillsammans med Eero Saarinen, Ray & Charles ­Eames och George Nelson utvecklade han efter kriget en ny form av modernism där organiska former er­satte den tidiga rörelsens starmare konturer.

Av: Dan Gordan

Bondens finaste

De färgglada allmogeskåpen är en del av den svenska folkkonsten. Skåpen hade sin blomstringstid mellan 1770 och 1850 och tillverkades just för allmogen, alltså bondebefolkningen. Med utgångspunkt från lokala traditioner och skönhetsuppfattningar tillverkades och målades skåpen för egen hand eller möjligen av ­någon lokal eller kringvandrande hantverkare. Skänkskåpet, som var bondens finaste möbel, kunde ibland vara en kombination av säng, golvur, bord och skåp, ett slags compact living
i allmogeförpackning. Möbeln förekom över hela landet men var vanligast i mellansverige samt i Norrland, vilket är skälet till att man i dag främst hör talas om skåp från Dalarna, Hälsingland och Jämtland.                                   

Av: Bella Linde