Anna Åberg: "Trodde aldrig jag skulle investera i en så fånig julpryl"
I Annas värld är julen en galen tid då traditionellt julpynt tillslut faktiskt tillåts att ta plats i det annars så minimalistiska och moderna hemmet.
Julen är här. Jag älskar julen! Men tack och lov så varar den inte längre än till nyår i min värld.
Minimalism möter från en månad till en annan plötsligt allmoge här hemma, och får samsas med både granris, grisar i rutigt filttyg, och dörrkransar av lingonris. Till och med en och annan röd småpryl ploppar upp på bord och bänkar i min närhet (en färg som annars är totalt bannlyst under resterande elva månader). Modern goes lantlig jul helt enkelt.
Min hjärna borde rent logiskt gå helt banans över detta stilbyte som den alltid gjorde förut, men något har hänt på senare år. Ta den där julkudden i filttyg som det står ”Happy Holidays” på. Trodde aldrig att jag skulle investera i något så fånigt, men den ligger här, redo att fira ytterligare en jul med oss.
Jag minns första året tillsammans med min numera äkta man, och hur vi skulle kombinera våra visioner om julen och pyntandet i vårt dåvarande hem. Plötsligt stod han där, halmbocken med slitna röda band runt mulen. HJÄLP! Var sjutton kom den ifrån? Gillar min karl halmbockar?
Varje år efter det första mötet med bocken fick jag nästan panik när det närmade sig jul, och den gamla getabocken prompt skulle fram igen. Jag bet mig i läppen år efter år, och försökte alltid finna den mest naturligt dolda platsen i hemmet åt åbäket. Tyckte alltid den passade bäst skymd av något annat som var större. Helst bakom julgranen intryckt mot väggen. Ibland fantiserade jag om att den jäkeln skulle fatta eld och brinna upp likt julbocken i Gävle, men vår bock tycktes alltid överleva, jul efter jul till skillnad mot Gävlevarianten.
Men så hände något när barnen kom in i mitt liv. Jag förändrades.. Blev kanske äntligen vuxen? Klokare? Kanske galnare? Jag vet inte riktigt vad, men jag har i vilket fall blivit nostalgisk, och traditionell så här runt juletider. Och bocken och jag har blivit ganska goda vänner. Så goda att han till och med har fått krypa fram bakom granen och vara en del av familjen runt jul.
Så vem vet, fem år framåt i tiden kanske jag är i fullt sjå med att stryka julgardiner i julrött med texten god jul broderat på. Jag tror inte det, men jag trodde inte heller att jag skulle börja gilla den där slitna julbocken jag avskytt så många år, eller att jag skulle binda mig en egen lingonkrans att hänga på ytterdörren (jo det har skett) eller slänga fram en filtkudde med glittrig text i soffhörnet varje december. Så än är undrens tid alltså inte förbi!
Slutsatsen är att julen är en galen period, där jag helt klart går utanför min lilla box. Men det är lika skönt när jag får packa ner julen så snabbt som möjligt igen efter helgerna. Det räcker med craziness några få veckor om året i min värld. Jag vill ju inte börja tycka om varken halm, broderier eller dukar på riktigt…
Anna Åberg
----
Fler krönikor av Anna Åberg
