Vi besjälar och förmänskligar gärna möbler och föremål. Ger dem namn och skapar former som påminner om våra egna kroppar.

Möbler heter oftast något redan när vi köper dem. Ikea är det självklara exemplet. Vi känner alla Billy, och den lite yngre och tuffare ­brodern Ivar. Jag tycker nog att Billy borde heta Åke eller kanske Gunnar i stället, den ser ut att heta det. Billy föddes förresten 1978, design Gillis Lundgren.

Jag har en relation till massor av mina saker, det är lätt att besjäla prylar. Alla stilleben jag gör både för fotograferingar och hemma är ju små altare. Och nu kommer en biblisk referens, den om guldkalven. Moses var uppe på berget för att få budorden av Gud. Under tiden behövde alla som väntade på honom där ute i öknen något konkret att tillbe. Aron fick allas guldsmycken och gjorde en kalv som man sedan offrade till och dansade kring. När Moses kom ned igen förstörde han avgudabilden för det var bara okej att ha en Gud. Det är inte så svårt att förstå att man vill ge saker större betydelse än de kanske borde ha, och då menar jag inte i religiös mening. Vi besjälar och förmänskligar saker hela tiden.

Nu ser jag alltfler möbler med klart mänskliga former. Både de med kroppslig form och de med en ­rörelse i formen, som om bordet eller stolen är på väg. Det går inte att låta bli att associera till Skönheten och odjurets dansande tekannor och ljusstakar när man ser vissa saker. Det skönt ickeperfekta hör också hit. Vi är ju alla asymmetriska, med skavanker och fel, så när jag ser och känner på Jens Fagers grovt sågade handgjorda föremål, eller Swedeses stol Olive känns det så rätt. Jag känner en samhörighet. Jag vet att det är döda ting, men de talar till mig med levande ytor, ojämna ryggbrickor och, just det, sin mänsklighet.

1. New antiques-borden är alltid på väg att trippa till nästa rum, som gjorda för Skönheten och odjuret, av Marcel Wanders från Cappellini.
2. Jens Fager har gjort kollektionen Raw, med bl a ljusstake och stol i bandsågat trä. Oregelbundna, asymmetriska och vänliga, Muuto.
3. En redan ”trasig” vas Ego fotograferad med en nästan ”perfekt” människa. Karl Lagerfeld har fotograferat Vase of phases för Rosenthal. Tänk på Ulf Lundells ord ”En sprucken vas håller längst”.
4. Stolen Olives individuella och oregelbundna ryggar och sitsar, är välgörande ickeperfekta. Claesson Koivisto Rune för Swedese.
5. Litet altare framför linnetapeten Novalin av Fanny Aronsen, för Kvadrat/Tapetterminalen.
6. Från djurriket! Tejphållare Escargot från Pid.
7. Lampan Mañana tar en siesta mot väggen. Avslappnat mänskligt av Marie-Louise Gustafsson för Designhouse Stockholm.
8. Cappellinis bord Bambi har både namn och ben som anspelar på ett rådjurskid som en gång halkade omkring på isen.
9. Klädställningen Loop kliver snart iväg, från Hay/Gulled.