Relativ tid
Tiden går för snabbt. Minuterna riskerar att bli avrundade till kvartar. Vår längtan att ta kontroll över tiden har slagit igenom också i formvärlden.
Det har hänt något konstigt med tiden! Den räcker inte. Den går för fort. Agendan åker fram innan jag kan träffa vänner. På jobbet skojar vi på fredagen om att vi ska ses om en kvart. Så lång känns helgen. Kan det bero på att vi ständigt är datoruppkopplade, mobilpåkopplade – men sällan avkopplade? Information väller in från alla håll. Och allt måste hanteras av våra hjärnor som inte har hängt med tekniken. Extra tid skulle behövas för att smälta allt. Men dygnet har fortfarande bara 24 timmar.
Annat var det förr. Som barn hade jag det ofta monumentaltråkigt, riktig långfredagsstämning när inget fanns att göra och tiden segade. I dag fixar föräldrar detta problem med en tecknad film. På min väg till skolan fanns det på 700 meter två klockor utanför uraffärerna. Hur ofta ser man dem
i dag? Då hade jag råkoll på sekunderna med hjälp av utomhusklockor och mitt lilla armbandsur. Var tog sekunderna vägen förresten? Klockor som nu endast visar minuter kanske snart avrundas uppåt för att bara visa kvartar, samma öde som drabbade våra ören. Förr var det en dygd att komma i tid, nu kan man alltid ringa på mobilen och säga att man blir 20 minuter sen …
Viljan att kontrollera och försöka förlänga tiden slår igenom också i formvärlden. Det finaste en man kan smycka sig med är en exklusiv designklocka, hemma ska vi ha en snygg och klurig väggklocka, och de som gillar föremål med äldre stil har nyupptäckt industriklockorna eller någon av alla retroklockor. Väggalmanackan har känts mossig länge, men är på frammarsch. För att inte tala om planeringskalendern. Den kan vi inte leva utan – och de ska gärna spegla vår personlighet.
