Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa skonahem i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Släng inte

Var inte så snabb till soptippen med med gamla prylar. Rensa – men med sans. För allt kommer igen.

Det går en vind som stjälper ned allt i sin väg i papperskorgen. Det är inne att rensa. Feng shui säger åt oss att kasta allt onödigt för att få bort negativa känslor, och plötsligt ska man då bli positiv och fylld med ny energi. På teve är lägenheterna ett under av välstädad ordningsamhet, om hemmet inte tillhör en sinnessjuk katt-tant. Och vi inredare visar oftast bara nytt, nytt, nytt. I ärlighetens namn: jag har två vänner som nyligen gjort verkliga grundrensningar, och de säger sig båda må mycket bättre och känna sig mycket lättare. När jag hörde talas om deras slängande fick jag på gränsen till riktig ångest: det susade i öronen, magen drog ihop sig och jag fick tunnelseende. 




I mitt hem finns spår av alla människor jag känt,
små pryttlar de givit mig, barndomsartefakter och pillijox (små lappar, ­snören och allt det som hamnar längst in i kökslådan). Jag har svårt att minnas utan något fysiskt ting som hjälper minnet. Dess­utom blir jag glädjande nog sex år gammal igen när jag tittar på min speldosa från 1978. Alla udda skruvar, muttrar och spikar sparas i lådor. Jag vet att just den dimensionen kommer att saknas vid just det tillfället då jag gör mig av med en ensam plugg. 

Eftersom jag verkligen tror på devisen ”allting kommer tillbaka” är det ett miljöbrott att göra sig av med sina gamla ­grejor – ingen kan lura i mig att de inte köper nytt efter några körningar till sopstationen. 




Att vara ”rätt” i sin inredning i dag
är att ­blanda alla tidsåldrar och stilar i en genuin mix, så nu kan man verkligen inte göra sig av med något. Det kan vara lite betungande med allt detta sparande, men då kommer nostalgilådorna väl till pass. I min familj har vi alltid haft sådana på vinden, fulla av bebiskläder från mamma, min syster och mig, skolavslutningsklänningar, och så till exempel lampan föräldrarna tyckte var så fin när de köpte den på 1980-talet. ­Regeln är att man måste minnas sina när, var och hur om allting när man går igenom nostalgisakerna. Annars kastas det. Hemma gör jag alltså ungefär som på jobbet. På skrivbordet på jobbdatorn finns en papperskorg där jag lägger i och plockar ur dokument. En mellanstation som ska tittas genom igen innan den töms på riktigt.