Välj själv!
Valfrihetssjukan breder ut sig även bland möbeltillverkarna. En hylla är inte längre en hylla utan kan kombineras på hundra olika sätt. Hjälp!
När det började pratas om design som konkurrensmedel blev jag lite rädd, det kändes så kallt att se på form på det viset. Som om allting, alltid, bara handlar om pengar. (Och det gör det kanske, men jag är mycket naiv och motsträvig i det fallet.) Och när så tandkrämen, blöjorna och alla kuddar fått specialdesign och signerats, kom ekologi, miljömedvetenhet och rättvisemärkt som det nya säljargumentet. Nu måste alla ta in kända gästformgivare och vara Svanenmärkta.
Nästa konsumenttvång är ”välj själv”. Under en tid har vi haft ”möjligheten” att bland annat välja telefon- och elbolag och vart våra pensionspengar tar vägen. Samma symptom breder nu ut sig bland möbeltillverkarna. Hjälp! Varje valmöjlighet ser jag framför allt som en möjlighet att välja fel. Individuell stil gäller inte längre bara kläder, även möblerna kan självklart helt ändra känsla och säsong beroende på dina val. När varje soffa finns, inte bara i 100 olika färger, utan också i 12 olika varianter, blir det jobbigt.
Lågt, högt eller inget ryggstöd, armstöd till höger eller vänster, divan eller inte, fotpall, dun eller skum, och vilka ben vill du ha? Hur ska det gå att ta alla dessa beslut? Man måste vara tuff om man ska våga vela fram och tillbaka medan en säljare först glatt och sedan irriterat ser på. Bokhyllor, som på de stora designmässorna blivit företagens val som ”showpiece”-möbel, finns i oändligt antal varianter. Jag älskar dem alla, de är 4 meter höga och 8 meter breda, med oregelbundna hyllor och skåp, blanka, matta, med stegar och vackra färger. När jag sedan går in på respektive företags webbplats handlar det förstås om moduler som jag får bygga ihop precis som jag vill, hurra.
Jag behöver hjälp, jag tror de flesta behöver hjälp att ta ned det på sin egen nivå. Förhoppningsvis kan vi visa den perfekta kombinationen för just dig. Det är tyvärr inte så troligt; måtten, behoven och färgönskemålen varierar, därför är det förstås bra att allt inte är gjort efter en standardmall. Men det är ju så svårt, så svårt att veta vad man egentligen vill ha. Hur jag gör? Längtar, tänker, går och petar, känner, klämmer, går hem och går tillbaka igen.
