Carina Seth Andersson – "Stora kvistar står jättefint i Dagg"

Hypen kring den stora glasvasen Dagg håller i sig. Vi frågar formgivare Carina Seth Andersson hur Dagg, Stubbe och Kotte kom till.

Formgivaren Carina Seth Andersson är känd för sitt vackra glas i rena, avskalade former. Aktuella exempel är karaff och glas i samarbete med klädmärket Hope och en kollektion vaser för Svenskt tenn.

Berätta om vaserna du har gjort för Svenskt tenn? 

– Min utgångspunkt var Estrid Ericson som tog in exotiska föremål till butiken på Strandvägen. I dag reser folk mer och kan skaffa sig saker från världens alla hörn, så det är inte längre lika unikt. Så jag funderade på vad som är exotiskt i dag.

Många barn har aldrig varit i skogen. Jag tänkte på barndomsminnen av kottar under fötterna, daggvått gräs och doften av kåda från stubbar i skogen. Det blev Kotte, dagg och stubbe.

Dagg med sitt stora format är inte den enklaste vasen att använda?

– Stora kvistar står jättefint i Dagg. Stubbe passar bättre för buketter där blommorna kan falla ut åt sidorna. Kotte är tänkt till småbuketter med vitsippor, men den används även som ljuslykta.

Du har gjort saker i trä, metall, keramik, textil … Vilket material är det viktigaste? 

– Inga material är viktigare än andra, alla har sin karaktär, men glas är det jag kan mest … även om det förstås finns tusen utmaningar ändå! När jag kom till Orrefors glasskola och lärde mig blåsa glas kändes det snabbt att det var rätt. Jag trivdes till och med i hettan i hyttan.

Vad betyder själva hantverket? 

– Det är viktigt att vara nära materialen och jag börjar varje arbetsdag med att göra några krukor här i ateljén. När jag utbildade mig på Konstfack var det inte riktigt rumsrent att vara både konsthantverkare och formgivare, men för mig har det alltid varit självklart med den kombinationen.

Hur viktig är funktionen? 

– Viktig! Jag ser ett värde i brukandet. Även när jag inte gör rena bruksgods finns alltid den utgångspunkten där. Många idéer kommer ur ett behov, att jag eller andra personer saknar saker.

När blir det riktigt bra?

– Jag tror det blir bra när det finns en nerv i saker. Jag har en förkärlek för exempevis laboratorieglas och vill reducera bort det som är onödigt och överflödigt. Men sedan måste något till för att objektet inte ska kännas dött. Proportionerna är viktiga, några millimeter gör skillnad. att det raka avslutas med en liten utbuktning, eller att handens verk är synligt. Jag gillar när slumpen får avgöra, att det kommer något okontrollerat in i det kontrollerade. som när mina hönsnätsformar spricker och glaset väller ut i en egen form.

Publicerad i Sköna hem nr 10, 2013.

Läs också:

Trendspaning: Glasvasen

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 6 nr av Sköna hem - få 2 skålar från Rörstrand. Läs mer!