1700-talsgården har fått en oväntad men helt fantastisk insida, kika in!

Foto: Anne Nyblaeus

Christer köpte en prästgård på 300 kvm som fritidshus. Fyllde den med starka färger, antika porträtt, uppstoppade djur, släkt, vänner och mycket humor. Här vilar inga ledsamheter! Titta in!

Ämnen i artikel:

Valö prästgård ligger i kyrkbyn Valö någon mil från Östhammar i norra Roslagens gamla bruksbygder. Körtiden från Stockholm är cirka 1,5 timme, vilket brukar räknas som smärtgränsavstånd för ett fritidsställe. När man i dag bedåras av fridfullheten i den lilla byn ska man veta att Valö en gång var en central plats i kraft av sin sockenkyrka, prästgård, kantorsgård och klockargård. Och detta var långt innan Svenska kyrkan började sälja av sina fastigheter. För Valö prästgård var klockan slagen år 2002.

 Plötsligt låg den ute på Hemnet, gul och grann.

Foto: Anne Nyblaeus

Förr ”giftasrummet”, i dag masterbedroom. Kanske gladdes brudparen åt takmålningarna i allmogestil, de tillkom i alla fall på 40-talet. Men väggpanelen är original från 1786. Grangesängen är bäddad med lakan från Bless i Berlin.

Foto: Anne Nyblaeus

Mangården på Valö prästgård har varit gul sedan 1825, men när den byggdes 1786 var den rödtimrad och hade nävertak. Under 1940-talsrenoveringen ändrades (tyvärr) utseendet på takkuporna. På den parkliknande tomten, en hektar stor, finns även sju bodar.

Foto: Anne Nyblaeus

Innan Christer svepte sin trollstav över salen hade den gulnad parkett, papp i taket, tråkiga tapeter och vita snickerier. I dag, en rokokodröm med päronfärgade väggar, ”stilbrottslig” tavelhängning (notera damen på sniskan!), loppisprylar, uppstoppade djur … Christer har gjort allt i detta rum, inklusive bröstningar och friser à la Kina slott på Drottningholm. Soffbordet i Georg III-stil köpte han för 100 kronor, soffan är Ikea, resten auktionsfynd från ”tiden”.

Christer Holmström, art director på varumärkesbyrån Grow i Stockholm, var bekant med trakten eftersom hans föräldrar hade sommarställe i krokarna. Prästgårdens byggår, 1786, var helt i hans smak. Och ytan på 300 kvm skrämde inte.

Många tror att interiören är autentisk, men det är jag själv med hjälp av vänner som har gjort allt.

– Tyvärr fanns det inte så mycket kvar från 1780-talet, efter en totalrenovering på 1940-talet liknade prästgården mest en vanlig villa. Det satt papp över de ursprungliga grå brädtaken, det låg plastmattor och gulnad parkett på golven, de flesta snickerier var utbytta och vitmålade. Man fick ha mycket fantasi för att se något bortom det där.

Vad såg du?

– Starka färger och fullt med saker! Jag har alltid varit intresserad av stil-historia, och sprungit på auktioner och loppisar. Plus att jag gått en ettårig utbildning i möbelrestaurering och en kurs i imitations- och ådringsmålning. Många som kommer till prästgården i dag tror att interiören är autentisk, men det är jag själv med hjälp av vänner som har gjort allt.

Foto: Anne Nyblaeus

Christer Holmström i prästgårdens övre hall. Bakom honom ett 1600-­ talsskåp från Bretagne. Mattan, en antik Kirman på 21 kvm, är märkt med ett tennsigill från en mattaffär som fanns i London runt förra sekelskiftet.

Foto: Anne Nyblaeus

Serveringsskåpet är målat med ådringar för att likna mahogny, och är prytt med drottning- och kungaporträtt. ”Bilderna är bara reproduktioner tryckta på papper, jag limmade upp dem på Ikeapannåer och lackade med några lager så att de fick mer liv.” Matbordet är en fransk polerad stilmöbel, ljusstakarna empire och blomstren kärleksört från senaste middagsdukningen.

Foto: Anne Nyblaeus

Takspottar? Glöm det, här ska det inte bli ljusare! I stället gäller mörka möbler och frejdigt mustig färgsättning i en uppdaterad allmogetradition. I hörnet syns dörren till kassavalvet där pastorsexpeditionen förvarade folkbokföring och kyrkböcker. Tapeterna, malmkronan och barockmöblerna har Christer tillfört.

Foto: Anne Nyblaeus

På gamla pastorsexpeditionen sällskapar kungliga förordningar i läderband med uppstoppade djur, insektssamling och annat kul. Soffan ropade Christer in för 50 kronor på bygdeauktion och länstolen är prima svensk barock.

Christer blev ägare nummer två av prästgården, som under seklerna i kyrkans ägo sett otaliga prästfamiljer flytta in och ut, och människor födas, döpas, giftas och dö.

– Jag har fått tillgång till längder över familjerna som bott här genom åren och folk i trakten har berättat mycket, så jag kan nästan se framför mig människorna som levt här. Det har inspirerat mig när jag inrett huset.

Totalt handlar det om tio rum. På bottenvåningen: hall, kök, bibliotek (tidigare pastorsexpedition), sal, matsal och ”papegojrummet” (uppkallad efter en antik kinesisk keramikpapegoja). På övre planet en jättehall och fyra sovrum.

Foto: Anne Nyblaeus

Kanske var det här prästfrun hade syjunta, förr var det i alla fall hennes rum. I dag inrett i eklektiskt kinesisk anda, med porslinsfåglar och handmålad tapet. Brickbordet för 300 kr snofsade Christer upp med ett bedårande rokokomönster från Svindersvik i Nacka (bara kopior).

Foto: Anne Nyblaeus

”Stilbrottslig” hängning: Ovanför mahognybyrån i fransk directoire-stil har Christer samlat heterogena motiv i maffiga, loppisfyndade guldramar. Monstertavlan Momo är målad av Mia Mäkilä och den håriga djurlampfoten är från Sydafrika.

Foto: Anne Nyblaeus

Gissa antalet schackrutor! 550 rutor! Frihandsmålade (bara blyertsstreck, ingen tejp) med tre lager linolja. ”Det tog en helg att måla tre rader, fast vi var två. Det var skönt när det var över.” Den runda målningen gjord av Carolina Falkholt på en trafikskylt, är bara lite obscen (jämfört med jättepenisarna hon målar på husfasader). Persisk gallerimatta, 8 meter lång, uppstoppad räv, Österby bruk. Bortom den blå dörren ligger ”papegojrummet” .

Foto: Anne Nyblaeus

Spelbordet är engelskt 1700-tal med proveniens Ekolsunds slott. De blå rokokostolarna är ommålade av Christer, även tyget – i äggulegult. Fåret gjort av gjutmaterial hittade han på trottoaren utanför flyttfirman Orkar inte i Vasastan. ”Det fanns ett vildsvin och en kalv också, en dam högg kalven men den ville jag ändå inte ha.”

Används alla rum?

– Ja, det enda rummet som inte har någon egentlig funktion är papegojrummet. Det lär ha varit prästfruns rum, förmodligen var det där hon tog emot församlingens kvinnor och hade sy-förening.

Lämnade sista prästen kvar några möbler?

– Här fanns några gamla bänkar som visade sig vara likbänkar, och i en av ladorna hittade jag en stor hög med originallister som rivits bort under 40-tals-renoveringen. Dessa tog jag vara på och satte tillbaka. Det mesta i huset är återvunnet eller hemgjort med små medel. Från att ha haft en säng, två stolar och ett köksbord, har jag fyllt på med auktions- och loppisfynd. Och då menar jag fynd, är priset för högt så avvaktar jag.

– Jag gillar saker som man kan se har en historia, som lagats för att de ansågs värdefulla. Mattorna får gärna vara lite felknutna och ojämna så det syns att det är handgjort. Ett tips om man vill ha ett bra resultat är att möblera i långsam takt. Jag hade inget val, i början gick alla pengar åt till byte av yttertak och borrning för bergvärme. Ärligt talat har all min energi och vartenda öre jag tjänat gått till prästgården de senaste sexton åren.

Foto: Anne Nyblaeus

Ramen ingick inte när Christer köpte Mia Mäkiläs målning på galleri, det är en loppisram som han sparat i väntan på rätt motiv. Rokokobyrån ropade han in på auktion, ett stockholmsarbete av Diedric Fick d ä.

Foto: Anne Nyblaeus

Var inte rädd att leka med inredningen. Man blir glad av ett hem där man vill gå på upptäcktsfärd och möter roligt ihopsatta arangemang och djur i alla möjliga form­er (uppstopp­ade, målade, i porslin …).

Foto: Anne Nyblaeus

Stolen klädd i rosa siden är franskt 1700-tal, och det samtida skåpet i svensk senbarock. Bysten på kolonn­piedestalen (i plast) är en David Ljungdahl från 1919.

Foto: Anne Nyblaeus

Färgvalen i köket: Gult, grönt och engelskt rött! Skåpen är målade med linolja och väggen med plastfärg. ”Håll dig till samma typ av färg som det var målat med innan.” Bohaget är auktionsfyndat eller gåvor. Keramikljusstakar, Andrea Djerf, kryddkar, Alessi.

Får du plats med fler saker i huset?

– Tanken är att kunna fylla på lite grann, utan att det blir för rörigt. Gamla tavlor kan jag inte låta bli att fynda, men de bör samlas i grupp så att det finns tomma väggytor kvar. På loppis kan man hitta fantastiska ramar som går att använda till andra motiv. Har man bara en tryckt bild kan man ge den liv med några lager lack. Men helheten får inte kännas som scenografi och på låtsas.

Du har ett hektar trädgård också.

– Och sju uthus! Drängstuga, matkällare, utedass, stall, vedbod och två tiondelsbodar – det var där böndernas säd förvarades, den tiondel de avstod till kyrkan. Senaste tillskottet är ett växthus där jag driver upp trädplantor: lind, kastanj, fikon, tulpanträd, ginkgo med flera. När gamla fina träd blåser ner vill jag kunna fylla på med nytt, här ska inte bara vara fint under min livstid, utan för kommande generationer också.

– Gården är som ett eget litet Skansen. Utan mina vänners hjälp hade jag aldrig klarat det. En vän brukar åka hit på egen hand och fixa, och han har sitt eget rum. Senaste påsken var tio man här och jobbade i trädgården. Vitsen med ett så här stort ställe är ju att dela det med nära och kära. Det är perfekt för stora släktjular och midsommarfester. En gång sov 22 personer över, men då fick någon sova på den inredda kattvinden också.

Foto: Anne Nyblaeus

Nyplockade äpplen från trädgårdeni auktionsfyndad rokokoskål, 1800-tal.

Foto: Anne Nyblaeus

”När det gäller färger måste man våga. Men jag var osäker när jag målade övre hallen i rött och mariablått, samma blå kulör som i Valö kyrka. Rött och blått kan vara svårt.” Dörrarna kommer från ett rivet hus på gården, kistan från en auktion på Österby bruk.

Spökar det på loftet?

– Vi har faktiskt ett spöke, ibland hörs det oförklarliga ljud både inne och ute, men hon är ganska lugn så det känns inte obehagligt. Gäster brukar påpeka att energin i huset är ovanligt positiv, och barn blir lyckliga över att det finns så mycket uppstoppade djur och annat att titta på. Även om man är här ensam så känner man sig aldrig ensam.

– Ibland när jag åker ut över helgen känns det som jag jobbar oavbrutet, knappt är huset uppvärmt innan det är dags att åka tillbaka till lägenheten i stan igen. Men får jag bara en timme att njuta så är den timmen mödan värd. Jag har varit nära att sälja några gånger, funderat över vad jag skulle kunna göra för pengarna i stället … Men jag landar alltid i att behålla gården. Det något speciellt med att ha en plats där man känner varje sten.

 

Ur Sköna hem nr 3, 2019, stylist: Annika Warberg 

 

Läs mer: Designstjärnan Malene Birger visar sin makalösa villa vid Comosjön – kika in!

Läs mer: Djursholmsvillan är som klippt ur en scen i The great Gatsby, titta in!

Läs mer: Kliv in i otroligt vackra residenset på Mälarön där tiden stått stilla i 160 år

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 300 000 andra - läs Sköna hem! Se erbjudande!