Alexandra Pascalidou är kvinnan med ett cv längre än inköpslistan till Nobelmiddagen. Hon önskar att Harry Schein var hennes morfar, men får nöja sig med att inreda med hans lampor. Kika in i nya, sprakande hemmet!

V

issa människor glöder mer än andra. Och vissa har så många järn i elden och så många titlar att man undrar hur det ens är möjligt. När man googlar på Alexandra Pascalidou får man veta att hon är journalist, programledare, författare, föreläsare, dramatiker, skådespelare och människo-rättsaktivist. Och bara i år har hon kommit ut med den hyllade antologin Mammor (Atlas), som blev Augustprisnominerad i fackboksklassen, föreläst massor och varit med och startat Den nya akademin – när den Svenska akademin inte klarade av att dela ut årets nobelpris i litteratur infördes ett alternativt pris.

Men livet som Alexandra Pascalidou är inte bara priser och utmärkelser. Hon har under sin karriär ofta hamnat i blåsväder, hotats och kritiserats. Det verkar ha gjort henne segare och starkare än någonsin – det här är en kvinna som står pall.

Alexandra pascalidou porträtt

Foto: Copyright:Mikael Dubois

Alexandra Pascalidou växte upp under enkla omständigheter och tycker att hennes nya hem känns som en saga.

Alexandra pascalidou vardagsrum

Foto: Mikael Dubois

Alexandra kom som sexåring till Sverige från Grekland som flykting tillsammans med sina föräldrar och systrar. Hon växte upp i förorten Rinkeby, som hon lämnade för många år sedan, har sedan dess bott på otaliga adresser, och tillbringat flera år i Grekland. Nu bor hon i en personligt inredd trerummare i Stockholms innerstad.

Varifrån kommer ditt driv?
– Jag tror att det är en nedärvd kraft från mina grekiska far- och morföräldrar som slogs för demokratin. Och givetvis från min mammas resa. Hur hon, som ensamstående mamma till tre döttrar, jobbade som städerska och slet som ett djur. Hon jobbade när hon var sjuk, men klagade aldrig. De första åren visste vi ju inte ens om vi skulle få stanna i Sverige, och risken att vi skulle bli vräkta hängde över henne. Men hon utbildade sig till förskollärare så småningom; att aldrig ge sig, för till slut kommer erkännandet, det är en drivkraft.

Alexandra pascalidou vardagsrum fåtööljer

Foto: Mikael Dubois

Framför brasan ligger en matta från Auctionet, fåtöljer Lauritz, sidobord, Oscar & Clothilde, solspegel, Stank, pläd, Sweef, kudde, Designers guild, lampor i fönstret, Oscar & Clothilde.

Alexandra pascalidou hemma hos matplats

Foto: Mikael Dubois

Hur skulle du beskriva dig själv?
– Som en passionerad, kanske lite naiv världsförbättrare. En olidligt tröttsam drömmare och en optimistisk livsnjutare. Jag tror på riktigt att var och en kan göra skillnad, att varje minut i livet är värdefull. Jag tycker att man ska leva livet fullt ut, att ”rycka livet i håret”, inga tillfällen ska slösas bort.

Men vad gör du om du stöter på motstånd?
– Då väljer jag en annan väg. Och på något sätt är jag inte rädd för någonting. Jag har hela tiden vänt på perspektivet. Det som hade kunnat bli diskriminering och utanförskap för mig – med tanke på uppväxten i Rinkeby – vände jag till möjligheter. Att jag som arbetarklassbarn utan att ha varit i närheten av scenskolan skulle få skriva en pjäs, Kaos, och dessutom vara med och spela i den på Göteborgs stadsteater är ett typiskt exempel på att våga, och inte vara rädd för någonting.

Vad tycker du om att göra när du är ledig?
– Skriva och läsa, yoga, resa och träffa folk jag inte känner. Men jag borde bli bättre på att ligga på sofflocket och titta upp i taket. Därför har jag satt upp en fantastisk tapet med fåglar där. Som en påminnelse om att man inte alltid måste göra något utan bara kan ligga raklång och vila blicken mot himlen. Eller taket.

Alexandra pascalidou bukett

Foto: Mikael Dubois

Praktfulla anemoner trängs i gyllene vas. Bordet är från Oscar & Clothilde.

Är du inredningsintresserad?
– Jag älskar inredning när den är personlig och avslöjar karaktärerna som lever i ett hem. Att kliva in i ett hem kan vara som att öppna en dagbok eller ett fotoalbum. Från vad som finns på bokhyllorna, till färg- och tygval och möblemang. Jag älskar inredning som har en historia att berätta. Kanske för att jag själv aldrig fått ärva något från min fattiga släkt som levt i krig och på flykt. Därför blir jag omåttligt fascinerad när jag kliver in i hem där varenda byrå är en berättelse.

Hur har du tänkt när du har inrett?
– Jag har tidigare levt i vita, sterila, spartanska och pedantiska hem för att jag behöver ordning och lugn i mitt kaotiska och krävande liv. Men när jag i stället skapade ett hem där jag valde mina älsklingsfärger och tyger, och lät min inre estet
avgöra, blev allt roligare. Nu lever jag i ett kreativt och lustfyllt hem! Det är lite som en saga för betongbarnet som växte upp i ett fattigt hem utan böcker. I mitt hem vävs alla mina resor samman – från min klassresa till mina resor runtom i världen. Tavlan ovanför soffan är från Ngogongoro crater lodge i Tanzania där jag bodde några nätter när jag skrev ett resereportage. En av de vackraste platser jag upplevt. Tavlan vid middagsbordet är mina föräldrars enkla bröllop som är fylld av fängslande historier. Jag har en massa böcker på en hel vägg, både egna och andras. Böcker är för mig den största rikedomen.

Alexandra pascalidou tabla matbord

Foto: Mikael Dubois

Den svartvita bröllops-bilden från Alexandras föräldrars bröllop har fått en central plats. Bordslamporna i par har tillhört Harry Schein. Hästen är inköpt på resa.

Alexandra pascalidou lampor

Foto: Copyright:Mikael Dubois

Hur vill du att folk ska känna när de kommer hem till dig?
– Jag som alltid har känt mig hemlös ville skapa ett hem som är som en varm, välkomnande och trygg famn. Öppet för alla, lekfullt, inte ömtåligt utan bekvämt och behagligt.

Hade du någon hjälp när du inredde?
– Ja, eftersom jag varken har bil eller tid att springa runt på auktioner och butiker tog jag hjälp av min kompis, inredaren Pontus Nilvander som hjälpte till att förverkliga min vision. Han hittade tapeter med mitt favoritdjur – apor – som jag har i mitt krypin med teve exempelvis. Och så köpte han in Harry Scheins lampor. Jag önskar att Harry var min morfar och att jag kunde säga att jag hade ärvt dem … Jag kommer alltid  minnas vårt första möte. Jag var ung och kom från Rinkeby för att sitta i ett sammanträde med honom, Theodor Kallifatides och andra herrar för att diskutera invandrarpolitik. Det var på ett slott. Jag var hänförd och kände mig som en katt bland hermelinerna. Harry beställde in en whisky till lunch och jag minns hur han häpnade över mina berättelser om livet i betongen.

Vad känner du när du kommer hem?
– Äntligen! utbrister jag alltid. Jag längtar alltid hem där jag kan få vara ifred med mitt skapande och mina tusen idéer som måste sorteras. Jag älskar att bjuda hem folk också, men jag är en usel värdinna som mest går runt och städar och servar alla i stället för att slå mig ner och njuta.

Alexandra pascalidou badrum

Foto: Mikael Dubois

I det lyxiga badrummet har halva väggen klätts med spegel och halva med kakel från Stiltje. Taklampa Mässingmäster, kommod och dusch köpta på Blocket.

Berätta om priset Nya akademin?
– Det är ett inkluderande, internationellt pris som fyller den litterära luckan som uppstod när Svenska akademien ägnade sig åt skandaler i stället för att prisa författare och lyfta litteraturen. Vi är en massa volontärer som skapade något helt nytt helt utan andra resurser än vår passion och vår vision. Vi har fått enormt internationellt genomslag genom att vi bjöd in bibliotekarier och världens läsare och en expertjury att rösta fram en författare.

Vad gör dig extra glad just nu?
– I år har jag fått Bellmanpriset och S:t Eriksmedaljen samt ett internationellt inspirationspris – allt för min kamp för mänskliga rättigheter, jämställdhet och jämlikhet. Det gör mig rörd och stolt.

Av: PONTUS NILVANDER
Text: CECILIA VON MENTZER
Foto: MIKAEL DUBOIS

Ur Sköna hem nr 1 2019

Läs mer

Hemma hos Fredrik Strage: ”Efter elva år känns lägenheten fortfarande lite oinredd”

Camilla Thulin: ”Ett klassiskt hem behöver man aldrig göra om”

Stjärnkrögaren Johan Jureskog öppnar sitt hem: ”Jag kör alltid ända in i kaklet”

Prenumeration banner SKH_1200x628 (1)