Brokigt, färgglatt & lekfullt – se formgivarens gotländska sommarparadis!

Rött och roligt i en liten dunge! I formgivaren Therese Björkqvists unika Gotlandshus är insidan lika lättsamt fri från konventioner som utsidan.

För att komma till Therese sommarhus måste man åka över ett gotländskt ängslandskap som övergår i en gammal traktorstig, som leder in i en överraskande öppning i en skogsdunge, där man plötsligt är omringad av höga granar och tallar. Terra nova kallas det, ett namn som kom till redan för över 100 år sedan. Huset byggdes 1880 av en gotländsk bonde, som sommarbostad med ladugård i bottenvåningen.

Terra nova är märkligt med sina hopplock från olika tidsepoker. Just därför har jag alltid älskat huset
Therese har planterat humle vid den tillbyggda vedboden. Fönsterluckorna är original från 1880 då huset byggdes. Stol och bord från 50-talet är loppisfynd. Foto: Madeleine Söder

Så småningom hamnade huset i Thereses farföräldrars ägo. 1938 gjorde farmor Britta en liten oljemålning av Terra nova, där det på den tiden stod på äng strax utanför Visby ringmur. Huset har nämligen flyttats både en och två gånger. Den senaste flytten, till nuvarande plats några mil söder om Visby, blev dramatisk. Efter att ha legat nedpackat i flera år, fraktats med traktor på gammaldags husflyttarvagn och därpå rests, kom en plötslig storm och raserade alltihop. Men skam den som ger sig, i Thereses släkt är man envis och huset byggdes upp bräda för bräda ännu en gång.

Här fanns förr en öppen veranda med en trappa på utsidan av huset som ledde upp till bostadsdelen. Undervåningen var från början sommarladugård för boskapen. Foto: Madeleine Söder

– Min farfar och pappa har bidragit mycket till husets säregna utseende, säger Therese. De har inte tagit estetiska beslut, utan snarare utgått från principen ”man tar vad man har”. Därför har Terra nova blivit en aning märkligt med sina olika stilar och hopplock från olika tidsepoker. Men det är just därför jag alltid har älskat det här huset.

Stolarna är arvegods och loppisfynd. Farfaderns pampiga stora matsalsbord förvandlade Therese genom att måla bordsytan i senapsgul klarlack, men låta underredet och benen behålla sin originalfärg. Foto: Madeleine Söder
Träbordet byggdes av vännen och möbeltillverkaren William Hilgendorf till hans egen bröllopsfest i Terra novas trädgård. Det 15 meter långa snöret med vimplar från en leksaksaffär, färgade Therese rött i tvättmaskinen. Den sitter uppe i trädgården året runt. Foto: Madeleine Söder

Therese kom att ärva både huset, insprängt i en skogsdunge så nära havet att man hör bruset stormiga dagar, och Brittas lilla oljemålning. Och därtill farmoderns konstnärliga ådra, numera är Therese utbildad formgivare och designer på Konstfack.

70-talsoffan är ett Blocketfynd som Therese sågade av benen på. Tidningshögen på hjul har hon själv designat. Lampan sitter fast i en bok. På väggen hänger farmor Brittas tavla av Terra nova från 1938. Bredvid hänger fastighetens lagfart från 1800-talet. Foto: Madeleine Söder

– När jag tog över huset var husknutarna och fönsterfodren vita, men jag målade alla nya detaljer i en och samma röda kulör för att binda samman det nya och det gamla. Men de ursprungliga fönstren och taksprången från 1880 målade jag i den gröna kulör som syns på min farmors gamla tavla av huset.

Att huset är en blandning av olika epoker har gjort att Therese känner sig väldigt fri vad gäller inredningen.

En kompis tyckte att mitt hus ser ut att vara inrett av ett barn – det tänker jag är något bra

– Jag har fortsatt med mixen av gammalt och nytt. Och verkligen inte varit trogen byggnadsvårdstanken. Jag har sparat gamla detaljer men blandat det med en massa nya idéer.

Gamla plankgolv har målats i häftiga gula och knallröda färger. Gäststugans golv blev pistagegrönt. Modern design möter bondromantik, som möter orientalisk estetik, som möter tioåriga dottern Edies teckningsalster.

På 1800-talet var detta ingången till husets bostadsdel på andra våningen via en tidigare öppen veranda. Undervåningen var till för boskapen. Planschen är gjord av kompisen Emilia Wärff. Foto: Madeleine Söder
Slagbordet och pinnstolarna är arvegods. Stolarna spraymålade Therese med olika billacksfärger. I taket umgås en 70-talslampa från Ikea med en kinesisk rislampa. Kuddfodralen är sydda av tyger från Ghana. Mattan är från Ikea. Foto: Madeleine Söder
Köksbänken är ärvd och användes av Thereses morfar som snickarlådor i hans garage. Etiketterna – skruvar, elgrejer, muttrar – har fått stå kvar som en hälsning från förr, även om lådorna nu innehåller livsmedel och kökssaker. Foto: Madeleine Söder
Gulmålat loppisfyndat 70-talsbord. Bokstavstavlan bredvid Frida Kahlo-affischen är gjord av Therese och kollegan Tove Blomgren. Foto: Madeleine Söder
Uteplatsen gjuten i cement var inget Therese själv hade tänkt ut, men hennes händige far hade av välvilja och i en kreativ impuls låtit gjuta den vid det gamla huset. Therese var lagom glad i tilltaget till en början, men snart skulle det faktiskt bli det bästa och mest sociala rummet av dem alla. Cementen håller värmen länge under sena kalla kvällar. Krukväxterna följer med fram och tillbaka från Gotland till Thereses hem i Stockholm. Foto: Madeleine Söder / Madeleine Söder

Therese tror att det är hennes ”bondgener” som talar, hon gillar att ta det som finns och fixa till, hellre än att köpa nytt och dyrt.

– Jag hittade en massa gammalt kakel som jag satt en hel sommar och knackade bort murbruket ifrån, och lade sedan in det i badrummet. Det är en mäktig känsla att ha fixat det själv. En kompis tyckte att mitt hus ser ut att vara inrett av ett barn – det tänker jag är något bra! Jag eftersträvar inte att det ska se dyrt och lyxigt ut, hellre lekfullt.

»Jag har sparat gamla detaljer men blandat det med en massa nya idéer«

På vintern samlar hon nya idéer om vad som ska göras när våren kommer.

– Jag lägger en hel del tid på huset, och tillbringar hellre dagen med att bygga något än att ligga på stranden. Klar blir jag nog aldrig.

Förutom porträttet av Oscar II är rummets tavlor gjorda av Therese som älskar typografi. Kollaget till höger är fåglar i tyg och bläck på gammalt telefonkatalogspapper. Foto: Madeleine Söder

 

LÄS MER: Hemma hos Victoria Silvstedt: ”Det här huset är mitt happy place” 

LÄS MER: Kika in i Kristina och Kalles sekelskiftsvilla – som går i engelsk anda 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 8 nr av Sköna hem - få 4 vitvinsglas från Iittala. Läs mer