Drömvåningen som krockar brittisk romantik med orientalisk lyx – ombonat och vackert!
Historien om hur en japansk jätteskärm med risbönder och flygande vildsvin hittar sin vägg; eller hur en blytung slaktarbänk mirakulöst tar plats på en trappavsats. Annas och Jacobs ”återvändarhem” i Stockholm är en antik berättelse med asiatiskt ledmotiv.
Objekten i ett hem kan berätta mycket om människorna som bor där, och vice versa. Hos Anna och Jacob på Östermalm i Stockholm gäller i högsta grad både och.
Anna växte upp utomlands, bland annat i Hongkong där hon studerade kinesisk konst, och blev så biten att hon i stort sett gick raka vägen till jobbet som intendent på Stockholms auktionsverks asiatiska avdelning.
Jacob läste farfars Bukowskiskataloger som barn (på den tiden det bara fanns text, inga bilder) och före och under juridikstudierna arbetade han på dåvarande Beijers auktioner. I dag är han internationell affärsjurist med ett brinnande antikintresse.
Tillsammans flyttade de för drygt arton år sedan till London, där Anna arbetade med kinesisk konst på handlarfirman Marchant och som expert på auktionshuset Lyon & Turnbull. De bodde i vindsvåning i Holland park, i townhouse i Chiswick och, när döttrarna blev större, i villa i Buckinghamshire utanför London. Det var i denna villa som slaktarbänken stod, den antika 60-kilospjäs som självklart skulle med på flyttlasset när de efter sexton år bestämde sig för att återvända till Stockholm.
Men var skulle de – och slaktarbänken – bo?
Jag vill också ha det engelskt ombonat, men om jag inte håller i Jacob samlar han på oss för mycket
– Vi letade lägenhet hösten 2015 och då var fastighetsmarknaden i Stockholm så het att objekten såldes redan på visning. Man måste ju hinna titta på planlösningen och fatta hur man ska kunna leva i bostaden innan man köper! När jag gick hem från visningen av den här lägenheten hade jag missat ett rum, jag visste inte var Jacob och jag skulle sova.
På andra visningen upptäckte de att det största sovrummet låg avskilt i anslutning till entrén. För att vara en sexrummare på Östermalm var planlösningen otypisk. Inga jätterum i fil med dyra, onödiga kvadratmetrar. Från hallen i mitten strålar rummen åt vänster/gatan och åt höger/gården. Vardagsrum och bibliotek – matsal, kök och flickrum. Cirka 175 kvm.
Vi har mycket i vår nordiska design att tacka Kina, Japan och Korea för
Lägenheten var i fint skick och köket modernt, men allt var vitmålat på svenskt vis. I England finns inga regler om enhetliga färger på exempelvis snickerier. Det första Anna gjorde var att plocka fram färgkartan från Farrow & Ball, med kulörer lika rika som dess namn är poetiska. Entrén målades i den mörkt grå kulören Down pipe. Hallen, vardagsrummet och matsalen i cremevit Clunch. Och biblioteket i St Giles Blue.
– St Giles Blue ligger mellan dalablått och påfågelsblått, den är snarare varmt turkos än blå. Målaren blev lite chockad när han öppnade färgburken. Var jag verkligen säker? Jag ville ha det målat upp över taklisten också, färgen behövde höjd. Farrow & Balls färger ligger till stor del på den grå-grön-blå skalan, och de flesta skulle försvinna när mörket faller i biblioteket. Men inte den här. Lustigt nog upptäckte jag att de kulörer jag använt i London betedde sig helt annorlunda i Stockholm, kanske för att ljuset är blekare här. Vi har nog jobbat oss igenom hela Farrow & Balls färgkarta vid det här laget, och allt hänger på i vilket väderstreck rummet ligger och hur ljuset faller.
Sedan Anna kom tillbaka till Stockholm har hon lagt mycket tid på att försvara den asiatiska konstens roll i den svenska konst- och kulturhistorien.
– Vi har ju ett fantastiskt museum i Östasiatiska på Skeppsholmen, världsunika samlingar som nu hotas av flytt och en ny identitetspolitisk museipolitik. Sveriges urgamla relation till Kina bör respekteras, och vi har för övrigt mycket i vår nordiska design att tacka Kina, Japan och Korea för. Titta bara på Svenskt Tenns färger och formspråk!
Hur gick det då med slaktarbänken?
– Bra, men det tog lite tid. Det gamla köket var byggt så att det blockerade den outnyttjade köksingången. Men i samband med att vi byggde om köket i en klassiskt lantlig stil kunde vi införliva ingången, få plats med slaktarbänken och dessutom få ljus från ännu ett väderstreck. Det var ett stort projekt för att få några kvadratmeter till, men när väggen var riven och jag första gången kom in i köket och såg morgonsolen skina in genom trappfönstret grät jag faktiskt.
Målaren blev lite chockad när han öppnade burken och såg färgen. Var jag verkligen säker?
Vid det laget hade Annas guldskimrande japanska vikskärm i formatet 4 x 1,7 meter redan hittat sin plats på vardagsrumsväggen.
– Jag funderade på att sätta upp en vacker fransk muraltapet, när det slog mig: Vi har ju min skärm! Jag hittade den på en antikauktion utanför Cambridge efter att länge ha gått och drömt om en japansk skärm. Egentligen var auktionen slut, men jag la ett skambud och fick den för flera nollor mindre än de brukar kosta. Min skärm är inte så gammal, 1840-tal, men av alla jag sett är det den jag älskar mest.
Första gången jag kom in i köket och såg morgonsolen skina in genom trappfönstret grät jag faktiskt
De flesta av Annas och Jacobs antikviteter rör sig i spannet 1700-tal till tidigt 1800-tal, vilket stilmässigt betyder Queen Anne, sengustavianskt, empire och regency. Men de har sina personliga ögonstenar. Hennes är lergods, porslin och bildkonst från Kina. Hans är Napoleon-i-krig-kopparstick och förgyllda bronser, bland mycket annat.
Jacob:
– När jag gör ett kul fynd vill jag ha det, sedan spelar det mindre roll om det passar in med det vi har. Allt behöver inte matcha, det hittar förr eller senare sin plats. Mitt inredningsideal finns representerat på Sir John Soane’s museum i London.
Sir John Soane var den engelska nyklassicismens främsta arkitekt och en hängiven konstsamlare. Hans townhouse i Lincoln’s inn är fyllt till taket med fantastiska föremål, från egyptiska sarkofager till dubbla väggar med målningar.
– Men så kommer jag aldrig att få det, för så fort jag ställer fram något, plockar Anna bort det!
Anna:
– Jag vill också ha det engelskt ombonat, men om jag inte håller i Jacob samlar han på oss alldeles för mycket.
Inredningsanalys av Sköna hems inredare Marie Wärme
Att möten mellan olika kulturer berikar, ser vi tydligt i detta hem. Mixen av stilar och antikviteter från Europa och Asien gör inredningen personlig, spännande dynamisk. Och väldigt hemtrevlig.
1. Färgstämt
Ett händelserikt hem mår bra av en röd tråd. Här återkommer det blå genom hela hemmet – i en skala från mjukt gråblått via indigo till lysande turkosblått – på väggar, snickerier, köksluckor och som pigga accenter i form av kuddar, figuriner och porslin. Till det, accenter i varma, brända, röda toner som lyser upp som små utropstecken här och var. För flärden står förgyllda ramar, antikviteter och ljuskronor.
2. Blandning i balans
Här råder en fin balans mellan brittisk romantik och orientaliskt överdåd. Klassiska, botaniska mönster lever sida vid sida med uttrycksfulla asiatiska mönster. Milda enfärgade väggar möter rikt mönstrade, och inredning i starka kulörer. Hallens finlemmade sittmöbler kombineras med en stormönstrad talande tapet.
Ur Sköna hem nr 10, 2019
LÄS MER: De renoverade gamla stugan utan erfarenhet: ”Tur att vi var så naiva”
LÄS MER: Lantlig drömjul – så maxar designerparet stämningen i 1800-talsgården
