Edvardianska jättevillan en orörd pärla fylld med vill ha-inredning!

Foto: Greg Cox

Edvardianska jättevilla. har till synes legat i formalin i snart 120 år. Ett kolonialt arv förvisso, men också ett stycke magnifik byggnadshistoria högt upp på en kulle i Johannesburg.

Ämnen i artikel:

Oddsen är låga för att Annabelle Desfontaines villa i Westcliff, Johannesburg, byggdes av en så kallad Randlord 1902. Det var här, i den högt belägna, parkliknande stadsdelen, som förra sekelskiftets guld- och diamantmagnater plöjde ner sina förmögenheter i sten, och bokstavligen höjde sig över folkmassorna nere i centrala Johannesburg.

Stonecrest heter villan, efter vapnet i sten som sitter mitt på den höga tegelfasaden. Vapnet är prytt med en smäcker jakthund, ganska lik några av Annabelles hundar. Totalt har hon fem, men det är ingenting mot en tidigare ägare som hade sjutton!

På altanen äts middagar och intas drinkar under skyddande tak. Annabelles krukfavoriter är kaktusar och suckulenter, men den planterade växtligheten är det heller inget fel på. Johannesburgs kallaste månad, juni, har en medeltempera­tur på 18 grader.

Hundarnas favorittillhåll på terrassen. Lite lantligt ”shabby” med antik fransk dagbädd och loppisfyndad kafémöbel. Innanför de blyinfattade fönstren ligger Annabelles mysrum ”The study”.

Stall­dörren mellan matsal och altan mildrar gränsen mellan ute och inne, och begränsar räckvidden för husets mindre hoppskickliga hundar.

Annabelle må vara ättling till kolonisatörer, men det var inte därför hjärtat bultade när hon för drygt 30 år sedan gick upp mot husets entré; det var den edvardianska arkitekturen med tydliga drag av arts-and-crafts-estetiken, som knockade henne.

– De här Johannesburgsvillorna har ofta renoverats till oigenkännlighet, varje generation har snofsat upp dem enligt tidens rådande trend. Det här huset var intakt, och jag ville inte ändra på någonting! Ett hus med så mycket historia måste få vara imperfekt, annars blir det perfekt ointressant. Det i stort sett enda jag förbättrat är köks- och badrumsstandarden.

En lovsång i massivt trä till förra sekelskiftets lantkök – mitt bland skyskrapornas Johannesburg.

Frukt på fat och potatis i slitet tråg. Annabelles svaghet för äldre oljemåleri mani­festeras i ett stilleben att ta på, och äta.

I köket har Annebelle tillåtit sig ett undantag från bevarande­niten, och satt in moderna spisar. Men träinnertak, brädgolv, rustika allmogemöbler – och hundarna på sin sovhylla! – pekar tveklöst i en riktning: Country living.

bredvid köket har ljusa toner släppts in, det blir lättare att vakna då. Rummet brukar också användas till kortspel på kvällarna, avslöjar Annabelle.

Ännu en inomhusveranda, och mörkret är som bortblåst. Annabelle ville ha ett luftigt, pastoralt drivhus åt sina älskade fetbladingar.

Mörka paneler, bröstningar, brädgolv, stuckaturer, listverk, eldstäder – allt som fanns i huset när Annabelle flyttade in med man och barn (det första av fyra) finns kvar i dag. Den murriga medaljongtapeten i matsalen har hon vårdat särskilt ömt.

Från källarvåningen i massiv sten – där familjen har sitt tv-rum, ”fängelsehålan” – vindlar rum och salar uppåt i huset, från ena nivån till nästa. Och Annabelle har inte gjort något för att lätta upp de mörka, tunga, dramatiska interiörerna – tvärtom har hon öst på med svulstiga möbler i barock och nyrenässansstil, persiska mattor, takkronor och antika oljor.

Stil och epok kan egentligen kvitta, Annabelle är ett paradexempel på ”eklektisk” antikälskare. Det enda som går bort är den ljusa, gustavianska stilen.

ela läsrummet, The study, är inklätt med mörkbetsad panel. Den sotiga eldstaden är huggen ur sten och fönsterrutorna mot terrassen är blyinfattade. Inredningen är därefter: sammet, persisk matta och möbler i barock- och nyrenäs­sansstil. Det enda vita är urtavlorna, annars skulle inte visarna synas. ”Det här är mitt favoritrum i huset. Formellt och maskulint, men nyckfullt och romantiskt på samma gång.”

Vilken europeisk herreman, eller wannabe, kan ha sovit i den här barockt överlastade stolpsängen? Draperad med dov, glänsande sammet – men bäddad med vita lakan, det finns trots allt gränser – motsvarar sängen på pricken Annabelles idé om en stilenlig plats för sömn.

I ett hörn av dressingrummet lättar Annebelle på förlåten och blottar en Marie Antoinette-romantisk sida. Men så är det här också hennes strikt privata domän.

Var har hon fått allt ifrån? Svar: Det mesta är hämtat från ”good old Europe” dit hon åker för att jaga exklusiva vintagekläder till sin butik Wizards vintage.

– Varje gång jag är i London, Paris eller Milano går jag på antikmarknader. Jag har skeppat med mig massor av möbler hem. Och oljemålningar! Den holländska skolan har något klosterlikt och dystert över sig som inspirerar mig. Jag skulle älska att bo i ett gammalt slott, grandiost och okonstlat på samma gång. Möblerna skulle stå tätt framdragna runt eldstaden för värmens skull, och i övrigt tomt. Kontrasten mellan tomma ytor och belamrade hörn är spännande.

Den moderna duschhörnan i ”badsalongen” är förvisso ett stilbrott, men marmor på väggarna var ändå ett pietetsfullt val.

Badrummets och kökets detaljer är nästintill det enda som är av modern standard i huset.

Rustikt och slitet trä passar bäst på den stenlagda altanen.

ett par av salongerna på Stonecrest driver Annabelle Desfontaines sin exklusiva vintage­modebutik, Wizards vintage.

nnabelle målar också, på en av övervåningens inbyggda verandor har hon inrett sin ateljé.

Natursten, tegel, skiffer och trä; edvardianska stadsvillor vid förra sekelskiftet fick ofta drag av storslagna lantställen. Så även Stonecrest, vars fasad avslöjar rötterna i arts-and-crafts-rörelsen.

– På Stonecrest får inredningen återspegla husets levnadhistoria, de olika tidslagren ska synas. En gång började jag slipa på socklar och foder för att bättra på med färg, men sedan lät jag det vara. Varför måla över ett sekel av liv? Det är ju så vackert!

Styling: SVEN ALBERDING/LIVING INSIDE

Text: GRAHAM WOOD/ LIVING INSIDE

Översättning/bearbetning: GISELA FRIDÉN

Foto: GREG COX/ LIVING INSIDE

Ur Sköna hem nr 14, 2018

Läs mer:

Kliv in i otroligt vackra residenset på Mälarön där tiden stått stilla i 160 år

Jugendpärla som återställts till sin forna glans med drömveranda

1600-talshuset var rivfärdigt – nu ett drömhem med oväntat passande… Ikea-kök!

Sekelskifteshuset i Vaxholm en orörd diamant – kika in!

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 300 000 andra - läs Sköna hem! Se erbjudande!