Elaine Eksvärd efterlyste villa på bloggen – så bytte hon till sig drömhemmet
Retorikern och författaren Elaine Eksvärds inredningsintresse föddes ur ett missnöje med barndomshemmets skrala stil. Sedan dess har det bara ökat - och nu nått sin kulmen under coronapandemin. Hon älskar den industriella stilen, färg på väggarna och lättskötta växter.
Ett svart staket omgärdar den stora tomten, och fönstren i den rödbruna tegelvillan är försedda med svart spröjs. Det skapar en cool, lite annorlunda stil som bryter av mot övriga villor på den lugna, lummiga gatan i Älvsjö, strax söder om Stockholm. Här bor Elaine Eksvärd tillsammans med sin man Gustav och barnen Matheo, Evelyn och Pascal.
Paret hittade sitt hus efter att Elaine skrivit ihop en spontan annons på sin blogg. Där slängde hon ut frågan om någon var intresserad av deras dåvarande etagelägenhet i Liljeholmen i Stockholm - och samtidigt hade ett hus i Älvsjö, som gärna fick vara 200 kvadratmeter stort, med 1 000 kvadratmeter stor tomt. Hon fick napp på chansningen, och resten är historia.
Elaine Eksvärd
Ålder: 39 år.
Familj: Maken Gustav, 44, barnen Matheo, 8, Evelyn, 5, och Pascal, 3 år. BOR: I 60-talsvilla i Älvsjö i södra Stockholm samt har en lägenhet i spanska Alicante.
Bakgrund: Vd för retorikbyrån Snacka snyggt. Flitigt anlitad retorikexpert i medier. Har skrivit flera retorikböcker samt självbiografiska Medan han lever. Grundare av ideella föreningen Treskablinoll, som jobbar förebyggande mot sexuellt utnyttjande av barn.
Aktuell: Med böckerna Överlevare (Forum) och Vardagshjältarna och trollkaren Tyst (Bonnier Carlsen), podden Snacka snyggt och blogg på måbra.se.
Ni har renoverat länge. Berätta om den resan!
- När vi köpte huset 2017 var det ett klassiskt 60-talshus med korridorer och förvaring på märkliga ställen. Det som nu är tvättstuga var garage, till exempel. Och högst upp fanns en öppen råvind som knappt användes. Vi satte upp en vägg och gjorde ett extra rum där, som nu är Matheos. Och vi är inte färdiga ännu.
Att Elaine Eksvärd har ett stort inredningsintresse märks på den genomtänkta stilen i huset, där den svarta spröjsen i fönstren återkommer även i glasväggar mellan badrum och sovrum samt i duschväggarna.
Jag gillar att ha minnen på väggarna, men äger ingen konst
Färgskalan går i vilsamma pastellnyanser på väggarna, och på möblerna, från mjukt mossgrönt till varmt dimrosa. Väggarna pryds av foton på familj och vänner.
- Jag gillar att ha minnen på väggarna, men äger ingen konst, säger Elaine.
Öga för inredning fick hon redan i barndomen. Sina första två år bodde Elaine i Rinkeby norr om Stockholm. Sedan växte hon upp på åttonde våningen i ett höghus i söderförorten Bredäng, i vad Elaine beskriver som ”Sveriges största klassklyfta” på grund av den knivskarpa gränsen till välbärgade villaförorten Mälarhöjden.
- Jag tyckte ändå att det var häftigt att bo högst upp i det där huset, jag såg ju så långt! Men jag kommer ihåg att jag inte riktigt tyckte om hur vi hade det hemma. Vi hade inte lyxen att kunna köpa saker för att det var fint eller bekvämt, utan mamma köpte det som var billigt, berättar Elaine som där och då började längta efter att få inreda ett hem själv.
Genom åren har inredningsintresset bara ökat.
- Det har eskalerat vid varje graviditet, då jag har ”boat”. Kulmen kom nu i och med Corona, då vi varit hemma så mycket. Jag sa till Gustav att: ”Nu ska vi spara pengar!” Så blev det inte - vi köpte en massa saker till nya terrassen i stället. Men vi fick en bra sommar på den, konstaterar Elaine nöjt.
Sin nuvarande inredningsstil beskriver hon som ”industri möter Brasilien”.
- Jag gillar rött tegel, svart spröjs och färg, det finns inte en vägg här inne som är vit. Väljer man bara en färg, och använder den i olika nyanser så blir det behagligt.
Och mot de färgglada väggarna bryter svarta strömbrytare, eluttag och trappräcken av på ett effektfullt sätt.
Mitt inredningsintresse har eskalerat vid varje graviditet, då jag har boat
- Det kostar inte mer att få sådana tråkiga saker i svart, och det blir en inredningsdetalj i sig, resonerar Elaine.
Hon berättar om mindre lyckade inredningsval genom åren. Som när hon köpte det hon kallar för ”ecstasytapeten” till en tidigare bostad. En hysterisk medaljongtapet som bara fick sitta uppe i en vecka.
När Elaine pratar är skrattet aldrig långt borta. Hennes humor bubblar under ytan hela tiden, och hon utstrålar en avslappnad öppenhet och värme. Men allvaret finns också inom henne, och de som följt henne på sociala medier vet att hon inte väjer för att diskutera och argumentera som den retoriker hon är. Inte minst när det gäller barns rätt till en uppväxt utan sexuella övergrepp.
Under hösten har Elaine varit dubbelt bokaktuell. Vardagshjältarna och trollkarlen Tyst och Överlevare behandlar båda två ämnet övergrepp i barndomen, och att våga prata om svåra saker. Den första riktar sig till barn och den senare är en uppföljare till Elaines självbiografiska bok Medan han lever som handlar om de övergrepp hennes egen pappa utsatte henne för under barndomen.
Överlevare tar vid där den boken slutade och handlar om hur övergreppen satt spår i Elaines temperament och relationer i vuxen ålder, inte minst till Gustav. Ytterst handlar det om att läka efter en trasig barndom.
När det är stökigt i världen, som det varit nu, blir det som terapi för mig att få ordning i hemmet
- Det har varit en blandning av lättnad och ledsamhet att märka att många där ute känner igen sig. Folk har hört av sig och sagt att de förstått att deras ”känslomässiga växellåda” är trasig, precis som min var, och att de behöver lära sig att reglera temperamentet i olika situationer. Men det var jobbigt att skriva boken och minnas att jag kunde vara så arg och känslokall tidigare mot Gustav. Men vi är ju förbi det nu.
Barnboken, som faktiskt utspelar sig i Älvsjö, har fått ett oerhört fint mottagande.
– Det är en lustfylld bok med en allvarlig underton. Det är så kul att den går hem så bra hos barnen.
Det bästa med att bo i Älvsjö tycker Elaine är närheten till skogen.
– Och grannarna! Och att det finns ett så bra utbud här på liten yta. Som kaféet Fru Marias bak där vi är stammisar, och till och med en ”Guide Michelin”-belönad krog, Aloë.
Och Elaine har faktiskt en historia i området. I sjuan blev hon mobbad i sin skola i Bredäng, och fick byta till en skola i närbelägna Älvsjö.
– Jag blev retad för att jag var så smal, för att jag var mörkhyad och för att jag pratade svenska utan brytning. I Älvsjö blev jag lämnad i fred och det var skönt att få börja om här.
Hemmet är i dag jätteviktigt för Elaine som beskriver sig själv som en riktig ”hemmaråtta”.
– Inredning för mig handlar inte bara om det rent estetiska. När det är stökigt i världen, som det varit nu, blir det som terapi för mig att få ordning i hemmet. Här kan jag ha min ”egen lilla värld”, i alla fall.
Gräsmattan är som Gustavs fjärde barn
Elaine börjar ta fram ägg och ost för att svänga ihop en av hennes paradrätter till lunch (hennes enda, säger hon själv), omelett med sallad och balsamico. Medan måltiden intas försöker vi reda ut vem som gör vad i det Eksvärdska hemmet.
– Gustav tvättar. Jag plockar och städar. Gustav är vårdnadshavare till växterna utomhus och jag för dem här inne, säger Elaine utan att tveka och pekar på de rosalila palettblad som pryder fönsterblecket i köket.
– Gräsmattan är som Gustavs fjärde barn, han har nästan en relation med vår robotgräsklippare som han döpt till Birger. Han tar med sig en kopp kaffe ut och slår sig ner och kollar när Birger gör jobbet.
Delar Gustav ditt inredningsintresse också?
– Han är som min kompass, så att jag inte ska gå helt bananas. Jag kommer ofta med förslag, och så får han tycka till.
Gustav dyker upp i köket efter att ha tränat i familjens välutrustade gym på nedre botten, och får tillfälle att uttala sig själv.
– Elaine har ju det som intresse så jag är jätteglad att det har blivit hennes ”puck”. För mig är det mest viktigt att det är praktiskt, stolar får inte bara vara snygga till exempel.
Elaine konstaterar att Gustav är den praktiska motpolen till hennes estetiska personlighet.
– Och på mitten möts vi, det är fint.
Har du några husliga talanger?
– Verkligen inte. Mina barn kommer inte att prata om mammas bröd eller så. Gud, vad sorgligt! Men de kommer prata om mammas kramar!
Innan vi skiljs åt frågar Elaine om hon får skänka en stickling av palettbladen. Hon insisterar och försäkrar att de är fånigt enkla att sköta.
Så lite huslig kanske hon är trots allt, med sina gröna fingrar?
– Nej, jag har inga gröna fingrar, det är min kompis Victoria Skoglund på Zetas trädgård som säger åt mig hur jag ska göra. Hon brukar titta bekymrat på mig och sedan tala långsamt, som man gör till barn. För det behöver man göra till mig när det gäller växter, säger Elaine självironiskt och tillägger:
– Har man inte gröna fingrar får man ha en grön kompis.
Ur Sköna hem nr 1 2021
LÄS MER: Kika in i Elaine Eksvärds läckra etagevåning: ”Jag gillar New York-känslan”
LÄS MER: Pool med utsikt över berg och olivlundar – se Mads och Mercedes magiska Mallorcahem
