Flytande gränser i "James Bond-huset": “Man får årstiderna rakt in i vardagsrummet”
Den stiliga 60-talsvillan ser ut att vara hämtad från en James Bond-rulle, men är numera skådeplatsen för Ekman-von Platens rafflande familjeliv.
Att grannarna kallar det ”James Bond-huset” är inte förvånande. Fint anpassad till den intilliggande bergssidan råder stilig mystik kring var villan börjar och slutar, och hur stor den egentligen är. (Rätt svar: Drygt 300 kvadratmeter fördelade på nio rum.)
Även själva området, Fannydal i Nacka utanför Stockholm, har en filmisk atmosfär. Efter angränsande Storängens voluminösa gräddbakelsevillor i nationalromantisk stil, viker den trottoarlösa gatan av mellan en klippig platå och Övre Järlasjön – en avsides enklav som litegrann påminner om det backiga Hollywood Hills smyckade med case study-hus byggda från mitten av 1940-talet till cirka 1965.
Vi hittade husets originalritningar nere i tvättstugan
1965 är som av en händelse också det år som denna svenska villa uppfördes av danske arkitekten Henry Haubro-Nielsen (vars eget bostadshus i Saltsjöbaden under relativt stor uppståndelse för en del år sedan köptes och sedan såldes av skådespelaren Mikael Persbrandt).
Villatomtens minutiöst skötta trädgård är ett skådespel i sig. Eller, kanske vore park en bättre benämning.
– Det är en kombination av park, en ”woodland garden” på baksidan och sedan är det asiatiska inslag. Det är egentligen tre olika trädgårdsstilar som jag ser det i det här, förklarar Marcus Ekman initierat.
Förutom Marcus består familjen av hustrun Sara von Platen och sönerna Norton och Viggo, 14 respektive nio år.
Hemmet i Fannydal är en tidstypisk dröm i svärtat trä, mexitegel och panoramafönster som närapå skapar förvirring om vad som är inomhus eller utomhus.
– Man får ju årstiderna rakt in i vardagsrummet. Närheten till naturen här är just det som vi tycker är så trevligt, att det är utsikt över skog och en liten sjö, säger Marcus.
På spiselkransen till en av villans tre öppna spisar står Haubro-Nielsens originalteckningar över den arkitektoniska visionen för huset. En hommage och på samma gång konst.
Man får årstiderna rakt in i vardagsrummet
– Tavlorna är hans pitch från 1964, när han skulle sälja in konceptet. Vi hittade dem nere i tvättstugan, berättar Sara.
Den flödande känslan fortsätter med luftiga, ljusa sällskapsytor i den sortens genomtänkta arkitektur som gör en glad i varje vändning. Exempel: Vid det svartmålade långbordet i matsalen är det inte bara ”gästsidan” som får strålande utsikt genom hängbokens skira lövverk ut mot nejden, middagsätare mitt emot har perfekt vy genom köket mot grönskan på baksidan.
Också köket är svart sedan familjen gjorde en varsam renovering, före- och efterbilder kan beskådas på Instagram-kontot @thebondvilla. Sara, frilansande grafisk designer, skrattar högt på den retoriska frågan om det är en praktisk färg. Marcus däremot, tidigare kock och souschef på Eriks i Gamla stan, Stockholm, och numera konceptutvecklare hos krögaren Pontus Frithiof, rationaliserar rappt att visst är det många tumavtryck att torka, men ”då är det alltid rent ju”.
Visst blir det många tumavtryck att torka av i ett svart kök, men då är det å andra sidan alltid rent
Parkettgolvet ser ut som om det alltid legat där, men är tämligen nytt och en kopia av originalparketten i vardagsrummet.
– Det var lackat golv innan, så vi slipade och oljade i stället, säger Marcus. Samma sak på nedervåningen, där var det ett mörkt parkettgolv och där la vi också in nytt, för att få det enhetligt. Vi har försökt att bevara grundtanken med huset och inte ta bort, men uppdatera.
På liknande sätt närmade de sig badrummen, i dag med lyxig spakänsla, terrazzoklinker och ljus träpanel.
– Här har vi behållit vissa delar, som fönstren. Panelen var inte så fräsch, men jag hittade ett snickeri som hade kvistfri furu med exakt samma spårning, som jag åkte och hämtade. Vi ville behålla själen även här med vad som var tänkt från början, säger Marcus.
Så är vi tillbaka i den inledande trädgården.
På 60-talet kördes trädgårdens växter hit med tåg från Göteborg
– Den är ganska speciell och var spektakulär redan från start, berättar Sara. Då på 60-talet kördes växterna hit från Göteborg med tåg och anlände hit med Saltsjöbanan till Storängens station.
– Den är anlagd av en trädgårdsarkitekt och vi tycker det är fantastiskt att vårda den vidare, fortsätter Marcus. Det är många som bara sågar ned träd och börjar om från början, men här har man ett arv som man faktiskt vill ta hand om, en föryngringsprocess som jag tycker det är roligt att jobba med. En kombination av Nackas skärgårdstallar och asiatiska influenser. Då får man inte stoppa ned vilka buskar som helst, tänker jag då.
Arr Myrica Bergqvist
LÄS MER: Fyra musikstudios och spa – paret Bagge visar upp sitt lyxiga hem
LÄS MER: Hemma hos Edward Blom: ”Jag bejakar min inre tant”
