Församlingshemmet som blev familjebostad
En gudomligt rolig utmaning. Det såg Petra och Stefan i förvandlingen av ett församlingshem till fungerade familjebostad.
När de såg det ståtliga huset från 1930-talet i Ängelholm fick både Petra och hennes man ett instinktivt sug i magen. Det vilade något … himmelskt över det.
Och inte så konstigt. Fram tills helt nyligen hade byggnaden – omgiven av en vacker, tuktad trädgård – använts som församlingshem av Evangeliska fosterlandsstiftelsen.
– Vi blev helt tagna av exteriören, de vackra och höga spröjsade fönstren och den stora ingången med dubbeldörrar och infattat glas. Det kändes mäktigt och lite högtidligt, säger Petra Westerlund.
Väl inne i huset var köpet så gott som avgjort. Petra och Stefan behövde bara titta på varandra för att förstå att känslan av entusiasm var gemensam. Salarna gick visserligen i de mest påträngande nyanser: den stora församlingssalen med fyra meter i takhöjd hade blåmålade väggar, ett annat rum gick i skrikigt gulgrönt. Dessutom var köket, som enbart hade använts för ordningsställande av kyrkkaffet, på tok för litet och skulle behöva få minst en vägg riven.
– Vi fastnade för ljuset, rymden och de vackra detaljerna. Här skulle vi kunna ha stora, glada fester tillsammans med våra vänner. Och eftersom jag alltid har tyckt om att omge mig med madonnor och Jesusbilder kändes stämningen i huset mer än rätt för mig, den gav mig lugn, säger Petra.
–Men kanske viktigast av allt, vi upplevde att det satt en stor dos vänlighet i väggarna vilket kändes bra med tanke på att ingen förut hade använt huset till privatbostad.
Paret Westerlund har, med sina två tonåringar Julia och Samuel, för vana att flytta vart femte år – då har familjen hunnit tröttna och är sugna på att skapa något nytt. Genom åren har de hunnit renovera sju hus tillsammans, men aldrig tidigare satt renoveringshänderna i ett församlingshem. Det förra projektet var ett stort mejeri på landet utanför Ängelholm.
De största förändringarna gjordes under tre månader 2005 innan familjen flyttade in. Då revs väggen mellan köket och den angränsande mindre salen, och samtliga väggar och golv rustades upp.
För att kunna ha ett levande olivträd i mitten av köksön – en detalj de sett på restaurang Vapiano i Hamburg – planerades hela rummet utefter det.
Samtidigt slogs väggar ut för att öppna upp den plottriga planlösningen till ett luftigt, välfungerande hem.
I dag består det 300 kvm stora huset av fyra rum, två badrum och en gästtoalett. Som utbildad feng shui-konsult har Petra lagt stor vikt vid hallen som inom läran anses spegla resten av huset. För att skapa ett öppet, välkomnande intryck har all förvaring förpassats till ett stort, mullvadsgrått skåp och ett antal dekorativa korgar från Mallorca. Det gamla trägolvet har lutats av och behandlats med vitsåpa, och hatthyllorna från församlingstiden har fått hänga kvar. Att hallen en gång i tiden gick i bjärta färger är nu svårt att föreställa sig.
Från hallen breder den forna församlingssalen på 80 kvm och med fyra meter i takhöjd ut sig – och här låg husets absolut största potential.
–Att måla om hela salen i vitt var otänkbart, det hade blivit på tok för sakralt och kyrklikt. Vi valde i stället att dämpa heligheten med mörka toner och inreda i en monokrom färgskala. Det passade oss perfekt, vi riktigt längtade efter mustighet, säger Petra. I vårt förra hem hade vi genomgående vitt och ljust grått men vid varje flytt försöker vi skapa något helt nytt.
På så sätt kan man säga att familjen lever med tidsandan och förändrar hemmet enligt den.
–Våra hem har sett väldigt olika ut, och vissa möbler har vi fått byta ut eftersom de inte passat in i det nya boendet.
I det här hemmet, med en takhöjd på fyra meter, kände vi att många av våra skåp såg ut som små tändsticksaskar. Därför har vi fått leta efter större, högre möbler som normalt är svårare att få in i ett hem.
–När vi väl har bestämt oss för hur vi vill ha det är vi väldigt energiska båda två. Vi vill inte bo i en kappsäck för länge. Då hittar man tiden till att renovera.
