Foto: anne nyblaeus

Guld, glas och kristallglasyr hemma hos keramikern Melanie – missa inte altanen!

För några år sedan stod här en enkel sommarstuga. I den bodde Melanie Baker Hörnstein och maken Mattias med barn och katt medan de byggde sig ett nytt hus ovanpå. Ett hem som glänser av guld, glas och kristallglasyr.

På uppfarten står en gammal Fordtraktor och väntar på att snofsas upp av Melanies man Mattias, som är grävmaskinist. När det är klart säljer han den till USA. Bakom traktorn skymtar Melanies keramikverkstad som blev färdig till hennes 40-årsdag. Det är här hon håller till på dagarna med sin drejskiva och ugn, omgiven av hyllor skimrande av stengods i rosa, grönt, blått och jord.

Uppe i familjehuset brukar normalt tre ungar mellan 6 och 14 år stöka runt, Elliot, Marlon och Holly. I dag är Melanie Baker Hörnstein ensam hemma med katten Morris.

Det är en primitiv tillfredsställelse att bygga ett hus själv. Klarar man det klarar man ganska mycket.

Huset som de ritat och byggt själva, ligger på ett berg längst ut på Brevikshalvön i Tyresö, 50 minuters bussresa från Gullmarsplan i Stockholm. Vild skärgårdsnatur, backigt och brant. Från början stod här en enkel sommarstuga och i den bodde de tills Holly föddes. De fick vänta en evighet på att få bygglov, och när väl bygget kom igång valde de att bo kvar i stugan inuti nybygget.

– På så sätt slapp vi att hyra en annan bostad i ett och ett halvt år, det hade vi inte råd med. Rivningen av stugan var det sista vi gjorde efter att ha målat klart innerväggarna. Vi monterade ner stugan bit för bit och bar ut den genom dörren. Det var tufft emellanåt, men i dag njuter vi desto mer. Det är en primitiv tillfredsställelse att bygga ett hus själv, klarar man det, klarar man ganska mycket.

I taket mellan hallen och köket svävar lampan O-space av Luca Nichetto och Gianpietro Gai för Foscarini, från Bukowskis market. Spisen, en rest från gamla sommarstugan, är putsad med rå cement. Väggen i trappan är ljust aprikosrosa, målad med Alcros Balett. Foto: Anne Nyblaeus
Verk av Melanie Baker Hörnstein. Stengods-vaserna med kristall- och effektglasyr står i hennes keramikverkstad. Foto: Anne Nyblaeus
Trädäcket och pergolastativet byggde Mattias och Melanie själva. Naturen bjöd på klipphällarna och bonsaitallarna. Foto: Anne Nyblaeus
Kristallglaserade stengodsvaser av Melanie. Hästen är asiatisk. Foto: anne nyblaeus
Melanie i trappan till sonen Elliots loft. Vasen är från Norrgavel och eternellerna från Floristkompaniet. Foto: anne nyblaeus

Mattias växte upp på en bondgård i Småland, och det var i Småland de träffades när Melanie 1997 flyttade dit för att gå en estetisk linje på folkhögskola. 1999–2001 gick hon på keramikskolan i Lidköping, den Carl Harry Stålhane drog igång på Rörstrandsfabriken, och som i dag heter Formakademin. 

Bondsonen Mattias ville bo på landet, så när de skulle flytta ihop i Stockholm föll sig Tyresö naturligt. Här är Melanie uppväxt, här bor hennes föräldrar kvar (pappa är engelsman) och hennes syskon (bror William Baker är operasångare).

Vi monterade ner den gamla stugan bit för bit och bar ut den genom dörren.

De köpte stugan 2004 för en miljon kronor – 4 000 kvm tomt, mest klippor, tallar och branta stup. Det enda som är kvar av stugan i dag är nedre delen av skorstensstocken.

– Säljaren var en riktig Pettsongubbe, jag vet inte hur många yxor och fogsvansar han lämnade kvar. Han ville träffa ­Mattias innan vi blev godkända, för att se att det var en riktig man som tog över. En riktig kvinna var inte lika viktigt. Det är bra att ha en man med jord i fickorna!

Sammetssoffa, Bolia. Puffen är hemgjord av ett stativ, skumgummi och tyg från Brunschwig & fils. Sidobord, Hay, med svart oilspotglaserad vas av Melanie, lampfot i glas, Tradera. Keramikelefant från Upsala-Ekeby. Fotografi ur Hanna Egge Granderts Tjernobyl-serie, övrig konst är ärvd, loppisfyndad eller gjord av Melanie (nakenstudie och keramiköra). Foto: anne nyblaeus
Vardagsrummet vetter mot ett naturreservat i sydväst. Den svarta bokhyllan, en Pierre Vandel Paris, har Melanie köpt av en kompis. Bordslampan vid fönstret är ett spanskt fynd i plexi och guld, plexibordet är Kartell. Fåtöljerna är 80-tals­vintage, Ikeas Klinte av Tord Björklund. Soffkuddar från Mixed grill Banjul, Mimou och Aytm. Kopparlampa i taket, Tom Dixon. Keramiken är av Melanie, utom den med animalisk form som är från Upsala-Ekeby. Foto: anne nyblaeus
Köket är från Ikea, även fläkten, förgyllt med mässings­handtag från Superfront och stänkskydd av mässingsplåt sprayad med klarlack för att inte ärga. Krydd­kvarnar från Menu. På golvet svarta plattor från Bauhaus. ”Varenda smula syns!” Foto: anne nyblaeus
Teakbricka från morfar, 50–60-tal, och kristallglaserade vaser av Melanie. Foto: anne nyblaeus
Bordet är en marmorskiva i brun Emperador köpt hos Granit­kungen, lagd på ett stativ. Teak­stolarna kommer från Mattias farmor, stämplade i Bodafors 1957. Keramikhästen är av Lillemor Mannerheim/ Upsala-Ekeby, övrig keramik är Melanies. Jättespegel, Ikea, och tapet med skinnstruktur, Osborne & Little. Foto: Anne Nyblaeus

 

Bygglovet var på 120 kvm i yttermått och huset fick bara vara i ett plan. 

– Men vi byggde ett högt enplans, som högst är det 6,5 meter till nock, så att vi kunde klämma in ett loft, Elliots rum i dag. ­Vi utgick från bergstomten och utsikten när vi ritade huset. 

Vardagsrummet och matsalen (säkert 60 procent av ytan) har stora fönsterdörrar i sydväst och uppe i taket plussar lanterniner på ljuset i hallen och köket. Här finns också tre sovrum och trappa till loftet. Furugolven är vitmålade i alla rum, utom i köket där det ligger svarta plattor, och i stora rummet är väggarna i samma gråbeige nyans som den öppna spisen.

Jag kan ligga på natten och snöa in på nya former så att jag knappt kan sova.

– Jag är väldigt intresserad av estetik, men följer inga trender, i alla fall inte medvetet. Det enda vi köpt nytt är soffan och skivan till matbordet, resten har vi ärvt från mor- och farföräldrar eller köpt på nätauktioner och loppis. Jag vill inte ha statusmarkörer, sådant som alla har för att det signalerar god smak och ekonomi. Jag får en idé om hur jag vill ha det och finns det inte att köpa så fixar vi det själva. Några av innerdörrarna, 40–50-tal, fanns i sommarstugan och resten köpte vi på Blocket.

Blåstång heter den blå väggkulören, Alcro No 18. Kuddtyg i rost från Cole & son, sammetskudde, Granit, paisleylakan Gant, sänggavel, Ikea. Spegel och lampetter har Melanie fått av mormor. Foto: anne nyblaeus
500 kronor kostade skåpet i björkfanér hos Erikshjälpen i Vetlanda. Vaser med effektglasyr av Melanie. (Den största står numera hos Pernilla August.) Rosa glasvas av Hanna Hansdotter. Fotot, en isskulptur, är taget av Lina L Baker, Melanies brors fru. Foto: anne nyblaeus
Melanie Bakers keramik­verkstad blev färdig till hennes 40-årsdag. Foto: anne nyblaeus
Sänggaveln till en 140 cm-säng hade Melanies föräldrar med sig från England, 6-åriga Hollys säng räcker inte riktigt till men det gör inget. Morristapet Pimpernel bayleaf/Manilla, rådjurs­lampa från Sprall och kuddar, Fat cat. Foto: anne nyblaeus

 

Melanie är förutom keramiker utbildad dekoratör, och tidigare varvade hon jobben. Men sedan hon fick sin egen verkstad på tomten ger hon allt till keramiken. Webbplats: melanieceramist.com. 

– Jag jobbar enbart med stengods och inte brukskeramik, muggar och sådant, utan stora, vackra saker som man både vill titta och ta på. Jag kan ligga på natten och snöa in på nya former så att jag knappt kan sova. Jag gör allt själv i verkstan. Glasyren experimenterar jag fram av olika råmaterial, mest kristallglasyr men också effektglasyr och oilspot.

Jag får en idé om hur jag vill ha det och finns det inte att köpa så fixar vi det själv.

– Mattias byggde jättedörrar till verkstan i hopp om att han skulle kunna köra in och meka med sina traktorer därinne. I dag har han sina mekarprylar i ett hörn, men jag jobbar på att få hela verkstan för mig själv. Tänk att små­länningarna oroade sig över hur vi skulle klara av att bo i stan, som om hela Stockholm vore Stureplan!

Inredningsanalys av Sköna hems inredare Charlotte Pettersson

Keramikern Melanie Baker må ha ett säkert estetiskt öga och jobba på känsla. Men det finns såklart knep för att skapa ett så här intressant och harmoniskt hem. Här avslöjar vi dem!

1. I fin form

En stor variation av olika ­former ger inred­ningen spänst. Mjukt rundad ­keramik mot ­kantiga bord, bullig soffa mot ramars ­fyrkantighet och en rund taklampa som toppar det ­stora fönsterpartiet, som körsbäret i en cocktail. 

2. Mellanrummens magi

Vardagsrummets möblering är placerad i grupperingar som lämnar golvytan öpp­en. En flyttbar pall och små sidobord ­ersätter det mer traditio­nella soffbordet. Lika viktig som vackra möbler och ­föremål i en inredning, är luften som finns däremellan. Lägg också märke till hur ­trappan, den strama dörröppningen och den öppna spisen får utrymmets ­nakna väggar att leva. Pricken över i är en reflex från ett ljusinsläpp.

3. Ytspänning

Utöver den vackert glaserade keramiken är hemmet fullt av andra spännande ytor. Det fina med de olika materialen är att de blir som utropstecken i rummet eftersom de inte matchas överallt. Matbordets mar­morering får tala för sig själv, sammeten på soffan blir högst påtagligt mjuk när den kontrasteras mot metall och glas, mässings­plåten bakom köksfläkten pockar på uppmärksamhet. Men utan att det blir skrikigt eller ­rörigt eftersom färg­skalan är alltigenom har­monisk.

Foto: Anne Nyblaeus
Foto: Anne Nyblaeus
Keramik, marmor och tapet med vadderad skinnstruktur. Foto: Anne Nyblaeus

Ur Sköna hem nr 10 2018.

LÄS MER: Ateljén blev bohemiskt drömhem – kika in i hemma hos Carolina Gynning
LÄS MER: Så formade inredaren Sophia sitt drömhem i etagevåningen 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Gör som över 300 000 andra - läs Sköna hem! Se erbjudande!