Hemma hos Suzanne Axell: ”Jag inreder som jag klär mig, färgglatt”

Hon spenderar en förmögenhet på snittblommor, älskar allmogestil och avskyr det kala, minimalistiska. Välkommen till ”den vandrande Wikipedian” Suzanne Axells hem, fullt av överraskningar (och hundratals kaniner)!

Redan i hallen möts man av värme, bokstavligt talat, hemma hos folkkära programledaren Suzanne Axell, känd från långköraren Fråga doktorn på SVT. Här sprakar elden i den öppna spisen och färgsättningen i trerummaren på Gärdet går i orange, gult, rött och grönt. 

– Jag har svårt för den trendigt kalla och kala inredningsstilen, med vitt, grått och sådan där hemsk sjukhusbelysning. Det kalla, mörka och deppiga påminner om när jag jobbade som kriminalreporter och var med då de plockade upp lik när ett mord hade begåtts. Jag förstår inte hur folk orkar sitta i färglösa miljöer?

Bakom matplatsen finns ett vitrinskåp, fullt med porslin. Ovanpå skåpet står en staty som Suzannes gammelmorfar vann i ett lotteri på 1920-talet. – Den här statyn har följt mig igenom livet. Foto: Stephanie Sifvert.
”Blommor är nog det jag lägger mest pengar på, förutom att hjälpa djur. Jag arbetade extra i en blombutik som ung och älskar att frossa i de vackra buketterna”. Foto: Stephanie Sifvert

Arvegods, loppisfynd, samlarobjekt, en brokig konstsamling, djurmönstrade gardiner och vackra renässansinslag som lampetter och kristallkronor fyller hemmet med karaktär. Suzanne är särskilt förtjust i allmogestil och lantlig inredning.

– Jag älskar denna lägenhet och gillar att inreda ungefär som jag klär mig – färgglatt och glatt! säger Suzanne och slår sig ned i en av hallens regnbågsrutiga fåtöljer, köpa online för cirka tjugo år sedan.

Jag förstår inte hur folk orkar sitta i färglösa miljöer?

Hon ursäktar klösmärkena på vissa av möblerna, vilka är resultaten av att ha haft sex katter genom åren i bostaden, som ligger i ett hus från 1934, men som Suzanne och hennes sambo köpte 1997. 

– Den största missuppfattningen folk har om mig är att jag är präktig och bara gillar katter. Men jag gillar ju alla djur!

Hon berättar stolt om utmärkelsen som ambassadör för World animal protection i Sverige, en djurskyddsorganisation vars internationelle ambassadör är Ricky Gervais, som Suzanne beundrar mycket.

Soffbordet är från Indien och köpt i en affär söder om Stockholm. Tjocka Gabbeh-mattor gör att det är mysigt i lägenheten. – Flera av tavlorna är original från Lena Linderholm, Göstas fru. Hon har även skrivit dedikationer till mig vilket jag är stolt över! Foto: Stephanie Sifvert
Några av Suzannes många kaninfiguriner. ”Jag fick kaninen Muffe när jag var tolv år. Hon blev ovanligt gammal för att vara kanin, åtta år. I samma veva började folk ge mig kaninsaker. Jag har inte hjärta att göra mig av med samlingen, det finns en massa fina minnen här i skåpet”. Foto: Stephanie Sifvert
En av Suzannes många utmärkelser, ”Årets kvinnliga tv-personlighet”. Foto: Stephanie Sifvert

– Kärleken till djur kommer från modersmjölken. Vi har en lång tradition av kvinnor som ömmat för djur i min släkt. Vi har köpt loss hundar från plågoandar till ägare, tagit hand om skadade fiskmåsar, räddat katter från svält och parasiter. Vår förra katt Fräs var bara 14 dagar ifrån döden, då vi lyckades fånga in honom, enligt veterinären som tog emot honom.

Finns det något du aldrig skulle släppa in i hemmet? 

– Nja, snarare har jag problem med att folk rensar ut för mycket! Jag förstår inte riktigt det fina med att vara minimalist? Den här hysterin kring att slänga helt funktionell inredning och sedan bygga om allt till ett New York-loft … Det blir själlöst. Ett kulturarv som försvinner. Folk är ängsliga och vill att allt ska se likadant ut.  

Har du några tips för att skapa hemtrevnad med enkla medel? 

– Färgstarka textilier är viktigt för mig. Testa en billig gul eller grön gardin från Ikea och känn av. Ge dig hän, livet blir lite roligare av färg. Jag är bra på att skapa trivsel för mig själv. Jag tänder ljus hemma, även när jag är ensam. Det är mysigt. Köp färgglada blommor. Men glöm inte att vattna dem! Det är viktigt att sköta om sina krukväxter. Klarar du inte av det är det bättre att du satsar på välgjorda konstväxter eller snittblommor. 

Suzanne erkänner att hennes omtänksamma sida för levande ting även gäller blommor och när hon är på restaurang beställer hon ofta in ett extra glas vatten, till en växt som behöver det. 

– Jag står inte ut med att se växterna dö. Det kan stå en ledsen benjaminfikus i ett hörn som skriker ”hjälp mig!” och då ger jag den vatten. 

Rollen som programledare för populära Fråga doktorn i SVT har gjort Suzanne Axell till en av Sveriges mest uppskattade mediaprofiler. Programmet har en stadig miljonpublik och Suzanne har fått flera fina utmärkelser som tittarnas favorit. Hon har arbetat som journalist i över 40 år, fyller 65 i år, men har inga planer på att gå i pension eller dra ner på tempot. Just tempot, energin och den genuina nyfikenheten för andra människor karaktäriserar Suzanne, som exempelvis artigt frågar vad ditt husdjur heter och sedan även kommer ihåg namnet.

– Jag har en hög arbetsmoral. På 17 år har jag bara behövt ställa in ett program av säkert 600 stycken, på grund av sjukdom. Då hade jag över 40 graders feber.

Är det på grund av bra arbetsdisciplin eller bra immunförsvar? 

– Haha, nej, jag är inte friskare än gemene man. Jag tycker att man absolut ska hålla sig hemma då man är sjuk. Dessutom är jag uppfostrad att tvätta händerna ordentligt, inte peta näsan och ta mig i ansiktet. Jag har alltid handskar då jag åker kommunalt och tar ogärna i räcken på rulltrappor med mera. 

Den här hysterin kring att slänga helt funktionell inredning och sedan bygga om allt till ett New York-loft … Det blir själlöst.

Blir man inte hypokondrisk av att göra så mycket research om sjukdomar? 

– Åh, det är den vanligaste frågan jag får! Nej, inte alls hypokondrisk. Men jag vill skilja på min yrkesroll och privatlivet. Utanför jobbet är jag inte ett dugg intresserad av att prata om sjukdomar. Då vill jag bara tänka på blommor, djur, vårt landställe i Roslagen, att vara i naturen eller gå på bio. Jag älskar film, gärna Hollywoodproduktioner från 40- och 50-talet.

En annan ständigt återkommande fråga Suzanne får, är hennes självvalda barnlöshet och varför hon tagit det beslutet. Det märks att hon har ledsnat på att prata om detta, men hon nämner ändå den tuffa ekonomiska uppväxten som en bidragande faktor. 

Det behöver inte vara märkvärdig inredning från Svenskt tenn för att ett hem ska bli fint. Man kan göra väldigt mycket som knappt kostar någonting
Metallskylten med texten ”Full time feminist” fick Suzanne av en kompis, eftersom hon alltid försöker stötta andra bra kvinnor. Foto: Stephanie Sifvert

– Min pappa övergav oss när jag bara var åtta år. Jag är äldst av tre döttrar och fick alldeles för stort ansvar för att vara så liten. Min mamma fick verkligen kämpa. Hon gjorde absolut så gott hon förmådde, men vi hade det tufft. Kanske påverkade det mitt val att inte skaffa barn.

Det var inte tu tal om fickpengar för systrarna, utan ville de ha något fick de själva jobba ihop till det. Suzanne arbetade extra redan i högstadiet. Hon är noga med att påpeka vikten av att inte förneka sitt ursprung, utan att vara stolt över sitt arbetarklassbagage.

– Vi hade alltid ont om pengar. Men trots detta så lyckades mamma skapa ett mysigt hem genom att sy mycket. Hemmet symboliserar trygghet för mig, så jag är tacksam över att hon lyckades göra det så trivsamt. Det behöver inte vara märkvärdig inredning från Svenskt tenn för att ett hem ska bli fint. Man kan göra väldigt mycket som knappt kostar någonting. 

Suzannes arbetsplats är full av personliga detaljer som roliga skyltar samt ”skrävelhörnan”, som Suzanne uttrycker det. Här finns utmärkelser som Årets Mappie 2014, hedersdoktordiplomet från Karolina Institutet, en medalj från Ryssland för ett reportage Suzanne gjorde om barnen från Tjernobyl som firar sommar i Roslagen, med mera. – Skrivbordet köpte min mamma i present till mig för 50 kronor på Kocksgatan på Söder, när jag kom in på gymnasiet, eftersom jag var den första i min familj som kom att ta akademisk examen. Jag sitter fortfarande och arbetar vid det! Gardinen har jag sytt själv, jag tror det är ett barntyg, men sånt struntar jag i. Ekorrar och fågelholkar är ballt! Foto: Stephanie Sifvert

Suzanne säger skämtsamt att hon varit ihop med sin sambo Jörgen ”i 103 år”. Han är it-konsult och intresserad av matlagning. Under Sköna Hems besök är Jörgen inte hemma, utan seglar med vänner i Västindien. Suzanne har i flera intervjuer berättat hur viktigt hon tycker det är att man fortsätter vara självständig fast man har en partner och att man ger varandra frihet och utrymme. Äktenskap lockar henne inte alls.

– Nej, varför skulle jag gifta mig? Kan du ge mig några bra skäl till det? 

Tja, kanske en trevlig anledning att ställa till med en brakfest? Eller att det kan underlätta rent juridiskt vid dödsfall/separation?

– Fester arrangerar jag hela tiden! Jag gillar att fira stort, oavsett om det gäller utmärkelser jag fått, eller födelsedagar. Hade en jättestor fest då jag fyllde 50 och även 60, då hade jag Sveriges äldsta DJ Madeleine Månsson, 75, som såg till att vi inte stängde dansgolvet förrän fyra på morgonen. Gällande arv och sådant så har vi ju inga barn och vi har tydliga ekonomiska uppdelningar ändå som är nedskrivna. 

Har ni många bjudningar och sociala tillställningar även här i våningen? 

– Ja, absolut! Det är Jörgen som står för matlagningen och jag för dukningen. Jag älskar att ta fram det vackra porslinet, linnedukar och servetter och dekorera med blommor. Vi har varje år glöggmingel här som brukar vara väldigt uppskattade. Jag kan skryta med att världsfotografen Lennart Nilsson och hans fru har varit här flera gånger. 

Hon skrattar ofta och utstrålar glädje och optimism. Enligt hennes mamma så föddes hon glad. Trots en del svårigheter i livet, som pappans svek och den ekonomiskt tuffa uppväxten, samt en nackskada till följd av en bilolycka Suzanne var med om för många år sedan, så har inte detta påverkat hennes humör. 

– Det som däremot gav mig en tankeställare var när min bästa väninna Åsa gick bort i cancer, blott 31 år ung. Efter det försökte jag bli ännu bättre på att uppmärksamma folk, visa tacksamhet och så. En dag är folk plötsligt borta. Det hjälper inte att du är ledsen då. Gör något bra i dag i stället. Många springer runt som om livet vore oändligt.

Rent praktiskt innebär detta att Suzanne köper chokladaskar till de unga killarna i researchteamet när de hjälpt henne under tidspressade omständigheter, fixar blommor till deppiga vänner eller att hon köper med sig mat från favoritrestaurangen till sin mamma då hon hälsar på.

Det finns en del andliga inslag i inredningen. Är du troende? 

– Finns Gud? Jag tror att vi vet inte. Det är mitt bästa svar. Det är ju ingen som kommer tillbaka och berättar. Finns ett liv efter döden? Eller finns det ett liv före livet? Då jag jobbar mycket med vetenskapligt betingade saker inom medicin försöker jag hålla mig till det förnuftiga. Å andra sidan har det hänt en del övernaturliga saker i mitt liv som fått mig att fundera. Som när min mormors urna gravsattes. Exakt i det ögonblicket kom en koltrast flygande genom tallarna och satte sig på gravstenen. Hennes favoritfågel. Vad är oddsen för det? 

Suzanne berättar att hon gillar att gå i kyrkan på konserter och uppskattar lugnet och andligheten där.

– Men så ser jag en dokumentär på TV om Knutby församling och undrar om det är så där vi ska använda Guds namn? Då blir jag anti. Finns det en Gud vill hen väl att vi ska vara snälla.

I Suzannes välfyllda bokhyllor ryms mängder av både skönlitterära klassiker och faktaböcker. Hennes allmänbildning imponerar, vet vi som sett henne briljera i frågesportprogram som På Spåret och Alla mot alla. I påannonseringen till det sistnämnda programmet har hon fått epitetet ”Den vandrande Wikipedian”.

– Alla mot alla var särskilt kul, eftersom jag och David Sundin vann hela klabbet en säsong. Då blir man ju extra mallig! Det var roligt att få visa att jag kan lite otippade saker, som att pricka rätt på tre sångare i pojkband. Sigge Ågren, min gamla lärare på journalistskolan, lärde mig att en bra journalist ska kunna lite om mycket. 

Du har fått komplimanger från Povel Ramel och Tony Benett, utsetts till hedersdoktor vid Karolinska, åkt båten Queen Elizabeth till USA, fått ett flertal priser och har en framgångsrik tv-karriär. Vilka drömmar har du kvar?

Skåpet har tillhört Suzannes gammelmormor Viktoria och var brunt från början. Det har målats om flera gånger. Bordslampan ”Hiding Rabbit” är en gåva från sambon Jörgen. Foto: Stephanie Sifvert

– En dröm jag velat förverkliga länge är att ha ett eget intervjuprogram. Folk anförtror mig saker som de inte berättar för andra. Jag brukar kalla det för lägereldseffekten. När man börjar lyssna på folk, på riktigt, så händer det saker.

Hon lägger på ett vedträ till i den öppna spisen, den lägereld vi sitter vid just nu. Det är inte svårt att förstå varför folk öppnar sig för Suzanne. Här finns inga förutfattade meningar eller krav. Elden sprakar till och får liv igen.

– Och så väntar jag fortfarande på ett erbjudande att vara med i Let’s dance! Som liten dansade jag schottis och hambo med mormor. Och jag är ju uppvuxen under discoeran. Jag skulle älska att få klä mig i glittriga, färgsprakande klänningar!

Ur Sköna hem nr 7 2020.

LÄS MER: Från enrumsstuga till sommardröm på 175 kvadrat – se Charlottes hem 

LÄS MER: Så byggde Fredrik och Sofia sitt drömhem i 1920-talsstil 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Just nu - 50% rabatt på 4 nummer av Sköna hem. Läs mer!