Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad

"Hemmet är en del av själen, medvetandet och minnet" – Björn Ranelid visar upp huset på Österlen

Han har inte skrivit en rad på resande fot. Det är i korsvirkeshuset i Kivik, i hemmets trygga vrå, Björn Ranelid skriver som bäst.

Kvällen innan vårt möte skickar Björn Ranelid en vägbeskrivning till huset i Kivik. Poetiskt skriven fyller den två A4, utan att upprepa ”och sedan tar du” en endaste gång. Den avslutas med orden ”Du är välkommen efter att ha läst och förhoppningsvis följt den mest utförliga vägbeskrivning som någonsin fullbordats i Kiviks historia. Vänligen Björn.” 

Han har förmodligen rätt. Och efter att ha läst meningar som ”fortsätt att följa kurvorna genom paradiset ” är det med viss sorg jag till slut ändå tvingas knappa in adressen på min GPS. Att köra bil och läsa vägbeskrivning samtidigt känns som en vansklig kombination.

Min första bok skrev jag i en klädkammare, vi hade inget utrymme

Det gula korsvirkeshuset som ligger ”vid vägs ände” har varit Björns och hustrun Margaretas fristad de senaste femton åren. Paret delar sin tid mellan Österlen och våningen på Södermalm i Stockholm, drygt fem månader per år brukar det bli på den skånska östkusten. Och det är inte svårt att förstå lockelsen med denna magiska plats. Huset, som är byggt 1928, blickar ut över parets äppelodlingar och strax nedanför dem havet, som just i dag stormar så att skummet yr upp på klipporna. Närheten till havet var en av anledningarna till att de sökte sig hit, framförallt för Margareta.

- Margareta satt här ute och grät för att hon var så tagen när vi tittat på huset första gången, berättar Björn. Jag brukar skoja och säga att hon grät sig till huset.

Björn har skrivit en roman om Stig Dagerman, och bokstöden föreställande författaren fick han av Stig Dagerman-sällskapet på en bokmässa i Göteborg Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad
Björn Ranelid på klipporna nedanför villan i skånska Kivik. Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad
Det gula korsvirkeshuset sett från äppellunden. Trevåningsvillan är byggd 1928 och har varit i paret Ranelids ägo de senaste femton åren. Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad
Den vackra gamla bokhyllan som rymmer delar av parets boksamling är köpt vintage på Karossgården i Gladsax. Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad

I Kivik samlas barn och barnbarn på sommaren. Till huset hör ett mindre gästhus där dottern Agnes huserar med sin familj och nedanför det, precis vid randen till äppelodlingarna, håller paret på att färdigställa ett Attefallshus till yngste sonen August och hans familj. Äldsta sonen Alexander bor i en närliggande by. Det är också i Kivik Björn skriver bäst. Här och i Stockholm, alltid i hemmets trygga vrå, han har inte skrivit en rad på resande fot.

- Jag kräver inte särskilt mycket. Min första bok skrev jag i en klädkammare, vi hade inget utrymme. Grannens hund på andra sidan väggen skällde på mig för att han hörde när jag rörde mig. Men jag reser inom mig själv när jag skriver, förflyttar mig genom olika rum. Så språket är definitivt också ett hem, helt utan gränser. I texterna och språket finns både slott och koja.

Språket är definitivt också ett hem, helt utan gränser. I texterna och språket finns både slott och koja.

Vilken innebörd har annars ordet hem för dig?

- Det är dels ett fysiskt fenomen som ligger utanför dig, men också en del av själen, medvetandet och minnet. Så det är en dubbel syn på tillvaron i förhållande till där du bor. Du har dels det inre minnet och känslan eller längtan efter till exempel din barndomsfamilj. När du sedan växer upp har du flyttat ett antal gånger, nio i mitt fall, och då korrelerar du de upplevelserna till barndomen och dess minnen och till alla olika lägenheter, hus, radhus eller vad det råkar vara på vägen. Så alla dessa rum och fysiska ting bildar tillsammans ett slags gränslöst utrymme för själen. Och där har du allt det man förknippar med ett hem; middagar, lek, möbler. Allt det där finns i medvetandet. Det hemmet är alltid transportabelt och flyttar med dig var du än är på jorden. Och när det finns ett fysiskt avstånd blir det också en längtan, det är därför man talar om hemlängtan. Den behöver inte vara till en fysik plats, den kan också vara till en plats inom dig där du kan finna ro och vila. Hemlängtan är ett väldigt vackert begrepp, det finns ingenting destruktivt i det, ingenting som förtär.

Har du hittat hem?

- Det tycker jag absolut att jag har gjort. Jag får ofta frågan om vad jag drömmer om eller längtar till, men jag går inte och åstundar längre. Det enda som är viktigt är att alla i min familj är friska och starka, det är det enda som räknas. Så var det redan för tjugo, trettio år sedan, så min inställning har egentligen inte ändrats. Jag lägger mycket kraft på det primära i livet. Att du inte bestämmer över hur och var och när du ska födas eller vem som är din mamma eller pappa, det är bortom din förtjänst. Det är själva klangbotten, anfangen till ditt liv. Allt annat är sekundärt. Det betyder inte att det är mindre värt, men det kommer alltid efter.

På bottenvåningen ligger det gamla ”äppelrummet”, där äpplen från odlingarna förvarades. Muralmålningen som löper längs hela ena väggen har Björn gjort, med inspiration från klipporna och havet strax nedanför tomten. Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad
Möblemanget i den tillbyggnad som går under namnet ”finrummet” fick paret i samband med en inspelning av tv-serien Arga snickaren VIP. Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad
Möblerna vid husets ena matplats kommer från Ikeas 1700-talssatsning, som dessvärre inte är i produktion längre. Porträtten av Björn och Margareta är målade av Gerhard Nordström. Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad
Detalj från ”finrummet”. Målningen Ord har Björn fått i present av en läsare. ”Jag kan tyda endast konstnärinnans förnamn som är Weronica, men inte hennes efternamn.” Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad
Björn Ranelid trivs på Österlen. Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad

- Den intellektuella insikten har ynglat av sig och blivit någon slags moder och fader till tankarna om vad livet och hemmet är. Det är för mig någonting som inte kan stängas in i ett ord eller specifikt begrepp, det är så vidsträckt och det följer dig överallt. Hur långt bort du än reser är du aldrig längre bort än ditt eget hjärta. Det är därför du ska bli mer varse hjärtslagen i livet. Du ska inte behöva vara ett fjät bort från en respirator för att inse att andetagen är heliga.

Du får inga korta svar av Björn Ranelid, det finns en filosofisk tanke bakom det mesta och varje ämne, hur trivialt det än kan tyckas vara, behandlas med nyfikenhet. Samtalet är stimulerande och ibland lite utmattande. Att göra research om Björn är också som att översköljas av en tsunami av information. Han är inte bara en av Sveriges mest produktiva och omtyckta författare, han är också en av de mest omdebatterade. I högt och lågt - allt från hans utseende till tv- och reklamfilmerna han valt att delta i, hans stilistik och bilolyckan han var inblandad i för ett par år sedan har stötts och blötts i ett oändligt antal artiklar i svensk media. Det är inte en okvalificerad gissning att han har prytt fler löpsedlar än någon annan figur i det litterära Sverige. Alla har åsikter om Björn och Björn har åsikter om det mesta.

Hur långt bort du än reser är du aldrig längre bort än ditt eget hjärta

Det är därför lätt att tro sig ha en tydlig bild av vem personen Björn Ranelid är redan innan man träffar honom. Men bilden vänds ändå på ända efter att ha tillbringat en dag i det Ranelidska hemmet. Värmen och kärleken mellan Björn och Margareta fyller upp varje vrå. De samtalar konstant. Och även om Björn gärna pratar lämnar han alltid plats åt Margareta i samtalet. Han är en långt bättre lyssnare än man kanske tror, och kommer ihåg varenda detalj i det du säger. Och han tar sig tid för alla människor han möter. Under lunchen på stamstället Kiviks musteri stannar han och pratar med exakt varje person som kommer i vår väg. 

Har du någonsin ett behov att gå in i en privat sfär?

- Nej. Jag har aldrig stött bort en enda människa som närmat sig mig.

- Du kan ju bjuda hem främmande människor till oss och då får jag bromsa och säga att så kan du inte göra! Du är väldigt spontan. Men du blir ju också trött när du kommer hem, inflikar Margareta.

- Jo …

Soffan i vardagsrummet har paret övertagit från dottern Agnes. Skulpturen av Torsten Fridh. Den abstrakta målningen är av John Wirth, och verket under är av Ola Billgren. Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad
På andra våningen har Björn sin skrivarhörna med utsikt över äppellundarna. Vilstol för kontemplation ingår. Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad
Den stora målningen som står lutad mot väggen vid matplatsen är målad av Björn med inspiration från stranden och klipporna nedanför huset. Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad
Utanför fönstret till parets sovrum möter en grön vägg av växtlighet. Byrån och spegeln är köpta på Karossgården i Gladsax. Foto: Martin Cederblad / Martin Cederblad

Du bjuder mycket på dig själv och tar ofta ganska stor plats. Hur är du när du är hemma?

- Haha, nu är du är inne på de vanliga klichéerna om mig … I vissa sammanhang och kontexter kanske jag tar stor plats, men det är inte så att jag går runt hemma och domderar. Du får rätta mig om jag har fel, Margareta.

- Du är väldigt spontan och du tror att jag hela tiden tycker likadant som du, så vi har ju vissa diskussionsämnen … Som när du sätter på hög musik utan att tänka på att jag är väldigt ljudkänslig. Jag tycker också om opera, men inte halv ett på natten och inte på högsta volym. Du är ju inte en tyst och diskret person, det kan man inte säga, skrattar Margareta.

Värmen och kärleken mellan Björn och Margareta fyller upp varje vrå av hemmet

Vem av er är drivande när det gäller hemmet?

- Björn kan ofta ha motstånd till förändringar. När jag ville möblera om ville du absolut inte det, kom på tusen anledningar till att vi inte skulle, säger Margareta.

- Men jag gav upp rätt snabbt! Och vi bråkade inte om det.

Du är lite konservativ Björn, gillar inte förändring i hemmet och inte i språket?

- Nej nu! Tänk vilken tur att vi kom in på detta! Jag vänder numera på begreppen och säger att jag är radikal. Radikalt är det när du tar ansvar för svenska språket tio, tjugo, trettio år framåt i tiden. Då kan man inte lämna över med en mängd betydelsetomma ord såsom ”liksom” och ”typ” och ingen punkt eller komma eller stor bokstav till kommande generationer! Det är terrorism mot språket! Minus minus fem är plus fem, inom matematiken är det heligt, du kan inte ändra reglerna. Men när det gäller språket säger folk att ”Björn, språket måste förändras!”. Men det är väl ingen förändring av godo om du asfalterar alla grönområden? Så jag är radikal och inte konservativ. Däremot när det gäller möblemang kanske jag är lite mer rigid än vad Margareta är. Men jag är som sagt också snar att ändra mig.

Vad har varit din drivkraft i livet?

- Att jag ska göra mitt yttersta. Det ska stå på min gravsten, ”han var tämligen flitig och gjorde sitt yttersta”. Den du.

Ur Sköna hem nr 11 2020.

LÄS MER: Välkommen till Ann Wilsons charmiga hem på skånska Råa: ”Jag gillar när det är en mix av allt”
LÄS MER: Fyra musikstudios och spa – paret Bagge visar upp sitt lyxiga hem

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

6 nr av Sköna hem + grå pläd och två ljuslyktor. Köp nu!