Ingelas egna paradis på Mallorca – köpte huset av Lennons son
När barnen flög i väg från Sverige ville Ingela Gyllenkrok också flyga vidare. Men vart? Fingret på kartan hamnade på Mallorca. Och vid första nätsökningen hittade hon ”sitt hus”, som råkade vara byggt av arkitektikonen Pedro Otzoup och nu såldes av Julian Lennon...
Du som köper detta hus köper också en del av Mallorcas historia, läste Ingela Gyllenkrok högst upp i nätannonsen sommaren 2013. Det handlade om ett marockanskinspirerat hus på 300 kvm beläget bakom höga vita murar i Palmanova, strax väster om Palma på Mallorca.
Då kände hon inte till att säljaren av huset var musikern Julian Lennon, John Lennons son.
Och att hon som köpare av fastigheten på sätt och vis också köpte in sig i popens historia.
Här fann jag en egen värld mitt i bruset. En oas utan insyn men ändå mitt i händelsernas centrum.
Våren 2013 hade Ingela, på den tiden professionell inredare, just provbott i London efter många års familjeliv i Skåne. När barnen flög ut blev hon också sugen på att flyga vidare och efter en tid i London upptäckte hon två saker: Hon längtade inte tillbaka till Sverige, men hon ville inte bo i storstan. Så var?
– Jag tog fram en karta och började fantisera om Italien, men insåg att det nog kunde bli lite ensamt där. Spanien däremot … Jag har alltid gillat den spanska kulturen, stoltheten och traditionerna. Fingret hamnade först på Solkusten, men det är nog lite för tillrättalagt för mig, så jag fantiserade vidare och hamnade på Mallorca. Där hade jag bara varit ett par gånger tidigare, men jag tänkte att det är lätt att ta sig dit, många vill komma och hälsa på och det dagliga livet pågår året runt.
Mallorca fick det bli. Ingela letade upp några bostadsförmedlare på nätet och efter två sökningar kom ”hennes hus” upp.
– När jag gick in genom järnporten i den vita muren och såg huset och trädgården infann sig ett välbehag som är svårt att beskriva. Jag hade hittat min plats. Eftersom jag är lantis, uppväxt på en gård i Östergötland och därefter bosatt på skånska landsbygden, så jag har ett starkt behov av både öppenhet och avskildhet. Här fann jag en egen värld mitt i bruset. En oas utan insyn, en plats där jag kan vara ostörd som på landet, men ändå befinna mig mitt i händelsernas centrum.
Husets 300 kvm, inklusive flera gästrum med bad, var inte direkt i toppskick. Och Julian Lennon hade inga ritningar.
Jag har alltid gillat den spanska kulturen, stoltheten och traditionerna
– Jag tog massor av foton för att kunna göra egna ritningar, och sen satte jag mig i Skåne och gjorde en renoverings- och möbleringsplan. Jag ville ju veta på ett ungefär vilka möbler, målningar och så vidare, som jag skulle flytta med mig. På plats stämde uträkningarna på pricken, inte en grej blev över.
Renoveringsarbetena satte i gång efter tillträdet hösten 2013. Ytskikt har målats om, golv och fönster har bytts, kök och fyra badrum renoverats, och så vidare. Utomhus är fasaden ommålad, nya planteringar och uteplatser har anlagts, murar och fontän lagats. ”Men rumsindelningen har jag inte rört. ”
Hur var det nu med husets historia, som nätannonsen skröt om? Ingela visste bara att arkitekten heter Pedro Otzoup.
– En dag var jag på en lokal stenfirma och köpte material till min trädgård. När jag angav min leveransadress, sa stenläggaren: ”Arkitekt Otzoups hus?” Sedan gav han mig namnet på en spansk arkitekt som han tyckte att jag skulle kontakta. Jag googlade fram arkitekten, som lovade att komma redan nästa dag och ha med sig en överraskning. Han kom både med ursprungsritningarna till huset, och Pedro Otzoups änka – en färgstark dam som hade massor att berätta. Det var hon som hade hittat den här tomten 1960, och huset som de byggde – deras första hem på ön – lade grunden till ”The Pedro Otzoup Style” som är smått ikonisk på Mallorca.
Från skånsk gård till spanskmorisk arkitektur – och du möblerade huset på 250 mils avstånd, fågelvägen?
– Jag har för vana att blanda gammalt och nytt i en internationell stil, men i det här rustika huset var jag lite orolig för att det inte skulle fungera. Men det gjorde det. Det är nog så att ens ”inre röda tråd” styr valet av färger och möblemang mer än man tror, och då blir det en fin helhet i slutänden.
– I inredarjobbet hjälper jag mina kunder att förverkliga sina drömmar, inte mina egna, men jag försöker ta dem några steg längre än de själva tänkt sig. En oväntad kulör, ett djärvt mönster på en tapet eller möbel, blir ofta pricken över i:et som sluter drömmen. ”Greige” är inte min grej, det är för intetsägande. Att blanda gammalt och nytt, högt och lågt, ger spänst och spänning. Jag tror att man får med sig sin inre ”röda tråd” från barndomen. Jag växte upp i vackra hem och i släkten fanns hemmakonstnärer, som målade och designade saker. Det har satt avtryck i mitt DNA ... Man kan liksom inte bara ändra på sin smak eller sin inre färgkarta.
Efter ett helt yrkesliv som inredare, varav de senaste tio åren i Ukraina, har hon lagt det jobbet åt sidan. I dag uttrycker hon sin kreativitet i lera, något hon länge ”fuskat med” och velat bli bättre på. Ingela fick kontakt med en keramiker i närbelägna Palma, och där får hon låna ateljé och ugnar.
– Nu är jag keramiker på heltid och det känns fantastiskt. Det är så intressant att se vad som växer fram när jag experimenterar med olika glasyrer. Varför gör jag boxar? Varför uttrycker jag mig så här? Det kan man fråga sig. Hela processen är så spännande, och meditativ. Lera är ett svårt material, det är många led och mycket kan gå fel. Ofta blir det inte som jag tänkt mig, men ibland blir det till och med bättre ... Som kvintessensen av hela livet, eller hur?
Varför gör du boxar, har du kommit på svaret?
– Nej, det är kanske något för en psykolog att reda ut. Jag tycker att det är spännande med saker som man går att öppna och som man kan öppna fylla med något, och så tycker jag att formen på boxar är estetiskt tilltalande.
Ingela har haft en keramikutställning på Mallorca och där sålde hon alla 80 föremålen på en kväll. I juni ställer hon ut igen på ön, och senare under sommaren i Skåne, Torekov.
– Jag är så lycklig över flytten till Mallorca. Det är lätt att leva här nu när jag funnit min plattform. Från början kände jag nästan ingen på ön så jag fick skapa mitt liv från noll. Det har varit spännande och svårt men också oerhört stimulerande. Fria tankar, fritt liv. Precis som det ska vara.
Ur Sköna hem nr 8 2020.
LÄS MER: Marta hittade drömgården på Österlen – köpte den osedd och flyttade över Atlanten
LÄS MER: Pool, havsutsikt och magisk trädgård – så bor svenska skönhetsprofilen i New York
LÄS MER: Elaine Eksvärd efterlyste villa på bloggen – så bytte hon till sig drömhemmet
