Foto: ©Madeleine Söder

"Jag gillar att ordna i mitt bo"

Skådespelerskan Ingela Olssons starka närvaro har lyst upp många scener genom åren. Privat trivs hon bäst på sitt älskade Söder.

Femton par prydligt uppställda skor och 20 jackor på rad möter i entrén till sekelskiftesvåningen på Södermalm i Stockholm. För den påfallande ordningen i hallen tackar Ingela Olsson sina tillfälligt lediga dagar.

– Just nu spelar jag teater på kvällarna och har lite ledigt på dagarna. Då har jag tid att plocka undan och handla. Familjen blir lite bortskämd för tillfället. Jag är en hemmaråtta som gillar att ordna i mitt bo, säger hon medan hon rör sig snabbt fram och tillbaka genom fyrarumslägenheten för att fixa kaffet i köket och håret i badrummet. 

Foto: ©Madeleine Söder

I älsklingsfåtöljen av Bruno Mathsson sitter Ingela ofta och pluggar in nya roller. Den lilla vita träpallen stod i många år på teater Galeasen och gavs till Ingela i 50-årspresent av de gamla kompisarna. I den ben­vita soffan från Fogia ­ligger soffkuddar från danska Day. Lampan är Jonas Bohlins Galax.

Maken Kai Pippo, som är ljusdesigner, har gått till sitt kontor 30 meter hemifrån. Gemensamma dottern Yi, 6 år, och Ingelas son Adam, 17, är i skolan. Äldsta dottern, Sasha, 26, kostymör och stylist inom teater- och filmvärlden, har flyttat hemifrån.

Ingela är en av landets tydligast profilerade skådespelerskor med en rad känsloladdade rollporträtt på sin meritlista. I våras fick hon Svenska Dagbladets Thaliapris för sin roll i Joan Didons Ett år av magiskt tänkande på Galeasen. För den stora publiken är hon kanske mest känd som prästfrun i Kaj Pollaks Så som i himmelen (2004) och som finansborgarråd i Helena Bergströms Så olika (2009). På Dramaten har hon spelat Kristin i Thommy Berggrens uppmärksammade uppsättning av Fröken Julie (2005) och på Elverket Tjechovs Måsen (2007) i regi av tidigare Galeasenkollegan Stefan Larsson. För att bara nämna några av de fina rollporträtt hon gjort genom åren.

Foto: ©Madeleine Söder

Hängande franska tulpaner på köksbordet. Ingela älskar snittblommor. Konstverket ovanför är en tempeltavla från Burma. Matbord och stolar är loppisfynd. Vaxduken kommer från Åhléns.

Ingelas hem ligger ett stenkast från Nytorget, mitt 
i hippa Sofo (som, för den oinvigde, står för South of Folkungagatan) på Södermalm. Här har hon bott 
i över 20 år. Från början i en omodern tvåa på Renstiernas gata.

– Det är lätt att göra sig lustig över alla kulturarbetare på Söder som äter ekologisk mat, men jag trivs otroligt bra här, säger Ingela.

Bondens matbutik på Nytorgsgatan är ett av Ingelas älsklingshak. Här äter hon ofta lunch och handlar gärna med sig lite matvaror hem. Tidigare var hon ”supervegetarian”. I dag äter hon både kött och fisk. Varje torsdag kommer dessutom Ekolådan till familjens dörr med grönsaker och frukt för hela veckan.

– Jag tänker mig för och handlar ekologiskt och närodlat. Jag är rätt petig med maten men har man bra råvaror behöver man inte krångla till matlagningen så mycket, säger Ingela.

Inredningen i den 115 kvadratmeter stora våningen är en lyckad mix av skandinavisk design och asiatiska inslag. Tre ljusa rum i fil, med vardagsrummet i mitten, och ett generöst ljusflöde från Åsögatan. 

Ingela som inte gillar att gå omkring hemma 
i strumplästen drar på sig ett par eleganta ljusbruna skinnstövlar av märket François Villon.

På balkongen står ett litet mosaikbord från Raja. Magnolian i kruka är en present från Galeasens teaterchef Sophia Artin.

– När jag bodde i Paris i slutet av 70-talet gick jag och drömde om de här stövlarna, de var ouppnåeliga för mig då. För några år sedan kom min dotter Sasha hem och hade hittat stövlarna i en butik. I gengäld fick jag köpa henne ett par svindyra Marc Jacobs-stövlar!

Ingela är uppvuxen i Kalmar och på Öland. Föräldrarna drev en specerihandel med kafé och camping. Ingela hade aldrig varit på teater när hon började en ABF-kurs i teater i Kalmar 18 år gammal. Men drömmen fanns där, delvis väckt av tv-teaterns föreställningar.

– Jag minns att jag såg Bergmans Scener ur ett äktenskap på tv när jag var 12 – 13 år och att det gjorde ett outplånligt intryck.

Efter gymnasiet reste hon till Paris för att leva konstnärsliv. Föräldrarna hade hoppats att Ingelas höga skolbetyg skulle bana väg för en ordentlig universitetsutbildning, men blev rätt förvirrade när hon sedan for till Stockholm för att spela teater.

– De hoppades länge att jag skulle bli läkare. 
I stället spelade jag teater i mörka källarlokaler iklädd hemska kläder. Det trodde de nog att jag snart skulle tröttna på, säger Ingela.

Så blev det inte. I stället började Ingela på vilda, experimentella Teater Galeasen 1989. Galeasen var ett konstnärskollektiv och en plantskola för flera av dagens stora namn inom svensk teater, som exempelvis Mikael Persbrandt.

Ingela var länge ensam med de två äldsta barnen. En tuff period, säger hon. 

– Jag jobbade mycket och pengarna gick till olika barnvakter när jag spelade. Men det har gått bra.

Ingela och hennes man Kai träffades 1998 på en fest. Ingela hade nyss fyllt 40 och var ensamstående med två barn. Inom ett år hade de flyttat ihop. Ingela var van att laga middag varje dag. Kai var ungkarl och bodde i en etta utan en matbit i kylskåpet. 

– Vi var olika men det gick bra ändå. Med åren har vi utvecklat samma smak. Jag gillade mest gamla grejer som till exempel köksstolarna som är loppisfynd. Nu är jag lika intresserad av modern design, till exempel Jonas Bohlin. Jag bryr mig om mitt hem och tycker om att ha folk hemma. Däremot är vi totalt opraktiska bägge två. Vi tar in hjälp om det så bara är något från Ikea som ska sättas ihop! Men jag kan laga mat och Kai är bra på att organisera – och på att beställa resor. 

För sju år sedan gifte de sig i Katarina kyrka, ett av Ingelas självklara älsklingsställen.

– Här är barnen döpta och här gifte vi oss 2004.
 Inför vigseln hade min bästa vän strött rosenblad längs altargången. Efteråt bjöd vi släkt och vänner på italiensk lunch på restaurang Lo scudetto på Åsögatan.

En livsavgörande resa gjordes för sex år sedan när Ingela och Kai reste till en liten by i södra Kina för att adoptera lilla dottern Yi, då 11 månader gammal.

– Det har varit fantastiskt att bli mamma igen. Men också att livet gett mig möjligheten att bli mamma på två olika sätt. Bägge lika omtumlande, säger Ingela.

När Ingela fyllde 50 för ett par år sedan ställde hon till med stort kalas hemma för 60 personer.

– Det var jättekul! Jag hade lite ångest för att ingen skulle komma på festen, men annars hade jag ingen 50-årskris. Både livet och teatern blir bättre med åren. Tabbarna man gjorde som yngre lär man sig något av. Man förändras. Förr var jag mer hetsig. Mina kollegor skulle säkert säga att jag fortfarande är det, men jag har i alla fall blivit bättre på att lyssna och att uppskatta det jag har.

Foto: ©Madeleine Söder

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 6 nr av Sköna hem - få 2 skålar från Rörstrand. Läs mer!