Jonas Kleerup: Allt i mitt hem är anpassat efter mina behov

Sedan starten 2006 har galleristen Jonas Kleerup försett Stockholm med en blandning av konceptuell konst, rörlig media och grafisk form. Som en motvikt till de välfyllda galleriväggarna är den egna lägenheten på Södermalm i det närmaste tom.

Trots avsaknad av såväl kontakter i konstsverige som kunskap om köpare och kritiker har Jonas Kleerup lyckats skapa ett framgångsrikt galleri. Främst lockar han förstagångsköpare som tidigare inte har känt sig bekväma i gallerimiljö – till exempel genom att slå upp en tillfällig pop-up-butik med konst mitt i Stockholms mesta shoppingstråk på Biblioteksgatan. Frånvaron av konstbakgrund har också gjort att han vågat satsa på det rumsliga och att profilera galleriets grafiska framtoning (något han blev Guldäggetnominerad för år 2009 och i år). 

 Efter att ha varit bosatt i London och Milano i sju år flyttade Jonas sommaren 2005 hem till Sverige igen och köpte en enrumslägenhet på Tegnérgatan på Norrmalm. Köpet var i rent investeringssyfte, men han trivdes så bra att han blev kvar och valde att satsa sina pengar i det nystartade Galleri Jonas Kleerup på samma gata. 

 –Under fyra år gick jag dagligen samma korta sträcka mellan hemmet och galleriet. Vissa dagar lämnade jag inte ens Tegnérgatan.

 Till slut behövdes en förändring. Efter att först ha flyttat in i sin brors – musikern Andreas Kleerup – lägenhet som stod tom, gick flytten till Södermalm. Hans nya hem ligger på en av Söders höjder, vid Fjällgatan. Numera ett attraktivt område, men förr en av Stockholms fattigaste adresser. 

 –Det är lugna, fina kvarter som ligger ganska isolerat, med staden nedanför. När jag går hem känns det som om jag lämnar den gyttriga staden nedanför och får distans. Tidigare var jag alltid stressad eftersom jag hade så nära till jobbet.

Med ett yrke som medför konstant konsumtion av konst och media har Jonas Kleerup ett behov av att stänga av helt när han är hemma. Att samla grejer på hög och fylla varje kvadratmeter är inte hans grej. Inredningsstilen som han eftersträvar är ett hotellrums. De vitmålade väggarna är nästan helt fria från utsmyckning och Josef Frank-tapeten bakom bordet tycker han egentligen är alldeles för rörig. 

 –Det viktigaste i ett hem är att man kan slappna av. Jag är van att ta med mig jobbet hem och att arbete och fritid flyter ihop, men nu försöker jag ändra på det. Den här lägenheten är inte inredd för att ta emot folk i. Det finns en plats för att äta, en plats för att läsa, en för att sova och en för att se på film. Allt är anpassat efter mina behov. 

 Trots den avoga inställningen till personlig utsmyckning har Jonas Kleerup några få pjäser som han håller av. En av dem är Ettore Sottsass-vasen som han köpte av en samlare i London när han jobbade med antikviteter för några år sedan. 

 –Men i övrigt har jag svårt för designikoner som Arne Jacobsen eller Charles och Ray Eames. Det är helt enkelt inte jag.

En annan favorit är konstverket av vännen Christian Saldert, som han träffade av en slump på ett av sina älsklingsställen i stan: Lilla baren på Riche. 

 –När jag flyttade hem igen kände jag inte en kotte. Men tack vare att en av mina gamla gymnasiekompisar, Calle Carboni, hade blivit barchef på Riche, fick jag, min bror och Luciano Leiva starta klubben Bully, och de presenterade mig för hela Stockholm. 

 Även Cajsa Warg på Renstiernas gata, bara några kvarter från lägenheten, har blivit ett naturligt stopp. Här handlar han nästan uteslutande all mat – både råvaror och färdiglagat.

 –Jag blev introducerad till kvalitativ närproducerad mat när jag bodde vid Borough market i London, men det var när jag flyttade till min brors lägenhet vid Sankt Eriksplan som jag upptäckte Cajsa Warg och deras utbud.

Kvalitetstanken finns även i Jonas Kleerups inredning. Han gör hellre några få investeringar på Auktionsverket eller Bukowskis, än köper flera slit-och-slängprodukter på Ikea. 

 –Folk investerar inte i möbler i dag. De köper billig inredning som de sedan slänger för att året därpå köpa nytt, vilket bidrar till en slit-och-slängkultur som påverkar miljön negativt. Det gör också att de flesta svenskar inte har en sammanhållen stil. I stället för att ta ett beslut om hur de verkligen vill ha det hemma och lägga pengar på det, åker de ut till Ikea. Det är precis som med konst – jag tycker att man ska göra en verklig investering och stå för den.

I mars öppnade Jonas Kleerup ett hundra kvadratmeter stort galleri  invid Jakobs torg, mitt emot Kungliga Operan. Stora, välvda skyltfönster  sträcker sig mot torget, och konsten syns redan från gatan.

–Lokalerna i det gamla galleriet på Tegnérgatan hade spelat ut sin  roll. På slutet hade vi en översvämning, och där någonstans var det dags  att slänga in handduken. Den här lokalen tror jag under 70-talet  huserade Konstnärsförbundet, men inhyste senast en jeansbutik. Killarna  som drev den sitter förresten fortfarande en trappa ner och använder  galleriet för att komma till sitt kontor. 

 –Jag gillar känslan av att inget är definitivt, och tycker också om att  bo tillfälligt. Men jag tror också att jag ännu inte har hittat rätt  hem, jag väntar fortfarande på att det ska dyka upp. Det måste vara  något med karaktär, men de flesta lägenheter i dag ser likadana ut. Jag  skulle kunna tänka mig att bo lägenheterna intill de gamla gasklockorna  som Herzog & de Meuron har ritat. De har alltid använt konstnärer i sina byggnader och inspirerade mig redan när jag läste arkitektur. 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

70% rabatt på Sköna hem & 24 andra titlar! Se erbjudande