Konstnären Bobo Wallmansson inreder sitt hem klassiskt och kreativt
Hemma hos konstnären Bobo Wallmansson utanför Borås är det apkul nästan jämt. Roligast är att måla schimpanser, gärna uppflugna i Josef Frank-fåtöljer eller klädda i uniform. Näst roligast är att fynda gamla möbler på Bukowskis.
Bobo Wallmansson var två år när taket på huset lyftes av. Tillfället finns förevigat på foto. Hans pappa hade i slutet på 80-talet köpt det gamla väveriet utanför Borås – byn heter Funningen – för att använda det som lager, men tänkt om: "Här skulle vi ju kunna bo om vi byggde om." Så blev det också.
Här växte Bobo upp med pappa, butiksinredare, mamma, klädföretagare, och två bröder, tills han i slutet av tonåren flyttade till Göteborg och så småningom blev konstnär. I dag, drygt tio år senare, är det föräldrarna som flugit ut medan Bobo är tillbaka i huset med sin egen familj: Sofi, Odd och Algot. Sofi är Bobos fru, Odd är deras lille son, och Algot, inte helt purung, är en korsning mellan tax och shih tzu.
– Jag längtade efter att ha min ateljé hemma. När vi bodde i lägenhet i Göteborg hade jag min ateljé på Bjärehalvön där Sofi kommer ifrån, jag veckopendlade dit. Så när mina föräldrar flyttade ut kändes det helt okej att flytta hem igen. Pappa är otroligt petig och kunnig, så huset var i toppskick. Det var bara att sätta vår egen prägel på det. Vi målade bland annat alla snickerier mörkgrå och väggarna ljust antikgrå, vi tog bort överskåpen i köket för att få det öppnare och vi gjorde om gamla matsalen till ateljé.
När Bobo pratar om mörkgrå snickerier, nyansen är Alcros Grådis, menar han närapå allt som är gjort av trä på husets 200 kvm – dörrar, foder och de möbler han själv eller pappan byggt. Bland Bobos egna hembyggen finns sängkammarmöbeln, bokhyllan i vardagsrummet och skänken i ateljén. Det är en fördel att stå på en ren, klassisk grund om man vill fylla på med gammalt, antikt och färgstarkt.
– När jag var yngre brukade jag fynda i antikbodar, i dag älskar jag att hänga över Bukowskis nätauktioner. Där har jag bland annat fyndat den fina matsalsmöbeln och empirebordet i hallen.
Huset ligger mitt ute i skogen, omgivet av hemliga skogsstigar och virke till öppna spisen. Naturen är viktig i Bobos måleri, både den vilda och den mänskliga. På Göteborgs konstskola, målerilinjen, började han plötsligt måla schimpanser, alltså människoapor som vi delar 99 procent dna med.
– Det var mammas fel, eller förtjänst. Vi skulle ha en utställning på skolan och jag bad mamma komma och kolla på vad jag gjort – jag hade skrapat fram ett slags landskap och figurer på träpannåer. Mamma sågade det totalt. Sedan gick vi och åt lunch. Tillbaka på skolan tog jag fram en pannå på 160 x 230 cm och målade helt spontant min första schimpans. Här fanns något, kände jag, och så har det fortsatt. Vi är ju så himla lika. Skillnaden är att aporna lever i symbios med naturen, och människorna lever av den.
– Aporna berättar otroligt mycket om oss människor. Genom att sätta en schimpans i en Josef Frank-fåtölj eller klä apan i märkeskläder, har jag på ett kul sätt kunnat visa på människans egenheter, hur vi beter oss i flock. Ju mer jag kollar på filmer och läser om schimpanser, desto fler uppslag får jag. Jag har så kul när jag målar att det inte går att få stopp på mig. Och det är väl det som folk gillar, att det syns att jag haft så kul när jag målat mina tavlor.
Ur Sköna hem nr 1 2019.
LÄS MER: Stjärnkoreografen Kenneth Kvarnström visar upp sitt att-dö-för-torp-kika-in
LÄS MER: Hemma hos rockjournalisten Fredrik Strage samsas tuggummipop med designklassiker
