Kråkslott blev drömhem – Jonas och Elin återställde huset med hjälp av gamla vykort
Letandet efter ett nytt hem förde Jonas och Elin till Färingsö utanför Stockholm. Här fann de ett dystert kråkslott med svartflagigt tak, men med stor potential. Efter nio månader av omfattande renoveringsarbete har sekelskiftesvillan återuppstått i sin forna glans.
Plötsligt reser sig det väldiga huset med sina karaktäristiska torn över det höstliga landskapet. Vi är framme vid Ottargården på Färingsö intill Mälaren utanför Stockholm, en praktfull sekelskiftesvilla uppförd 1905 vackert belägen mittemot Ekerö. Till för bara några år sedan var Ottargården ett glanslöst kråkslott med svartflagigt tak, klätt i eternitplattor och med små enluftsfönster. Inne i huset mötte ett mischmasch av paneler, lister, färggranna medaljong- och sammetstapeter och plast- och linoleummattor i olika stilar och från olika epoker.
År 2017 var huset ute till försäljning, och nuvarande ägarna Jonas och Elin fick syn på det.
Till sin hjälp hade de gamla vykort som visade hur huset en gång hade sett ut
- Vi hade bott i stan ganska länge, hade fått vårt första barn och börjat fundera på om det inte vore bra att bo i hus. Många av våra vänner hade flyttat till västerort, så vi tittade på villor i Bromma och Ekerö och kom till Ottargården av en ren slump, berättar Jonas.
De gillade huset men förstod att det skulle krävas en omfattande renovering för att få det i gott skick.
- Standarden var väldigt låg och det såg så slitet ut, minns Jonas.
Men de slog till och fick tillträde till huset i juni 2017. Därefter anlitade de hantverkare som satte igång med renoveringen. Målet var att återställa huset i sin ursprungliga form. Till sin hjälp hade de ett par gamla bilder i form av vykort som visade hur huset en gång hade sett ut.
Eternitplattorna på fasaden togs ner. Så även det svartflagiga plåttaket, som ersattes av ett nytt grönt plåttak.
Ambitionen var samtidigt att genomföra renoveringen på ett byggnadsvårdsmässigt sätt. Därför vände de sig så småningom till en byggnadsantikvarie, som hjälpte till att skrapa fram originalfärgerna under eterniten och rådde dem att använda linoljefärger. Men när Jonas sedan vände sig till byggfirman som ansvarade för renoveringen, så möttes han av ointresse.
- Byggarna var direkta motståndare till att använda linoljefärger, berättar Jonas, som idag ångrar att han istället lät sig övertalas att måla huset både ut- och invändigt med akrylfärg.
Dessutom hade han gjort misstaget att köpa grundmålat fasadvirke, vilket gjorde att de ändå inte hade fått den effekt som de var ute efter med linoljefärg på obehandlat trä, förklarar han.
Däremot blev delar av snickerierna på fasaden nytillverkade för att se ut precis som 1905.
- Vi avstod också från att lägga på någon extra isolering, för vi ville spara alla små detaljer som fanns kvar på fasaden, berättar Jonas.
Därefter målades väggarna grå, knutarna och fodren vita, och midjan och fönstren gröna, precis som byggnadsantikvarien hade kommit fram till att det en gång hade sett ut.
Under eternitplattorna upptäckte de också två fönsteröppningar på var och en av kortsidorna som hade satts igen. Både de och de övriga fönsteröppningarna, som vid något tillfälle hade gjorts mindre, återfick sina ursprungliga format och fönster.
De öppnade också upp en dörr på husets västra kortsida som hade varit igenbyggd, samtidigt som de ersatte den enkla ytterdörren vid huvudentrén med en stor dubbeldörr.
De fick själva uppfinna hur rummen skulle se ut
- Bland en massa andra dörrar i källaren hittade jag också en originaldörr som vi renoverade och satte in som köksdörr på den östra kortsidan, berättar Jonas.
Även tornspirorna som var från tiden då huset uppfördes plockades ner och återställdes.
- Den västra spiran fick vi reparera ganska ordentligt, för den hade rostat sönder. På samma sätt fick de stora kloten under spirorna lagas och målas om, säger Jonas.
Några gamla bilder från husets insida hade de däremot inte. Därför fick de själva uppfinna hur rummen skulle se ut. Men också här avstod de från att tilläggsisolera väggarna för att inte ändra på de ursprungliga proportionerna.
Alla tapeter och plast- och linoleummattor togs bort, och i stort sett alla detaljer byttes ut, som paneler, lister, dörr- och fönsterfoder. Det enda som sparades var dörrarna och undergolven i original, med undantag för golvet i köket som lades om då det hade blivit alltför slitet.
- Här valde vi ett furugolv som vi lät slipa på samma sätt som golven i resten av huset. Men det ser lite annorlunda ut och har inte alls samma höga kvalitet som de andra, säger Jonas.
Samtidigt lät de bygga upp nya ytskikt på väggarna med hjälp av gipsskivor, som spacklades, grundades och därefter målades i dämpade nyanser av grått, grönt och rosa.
- Om vi hade velat göra det på ett mer ursprungligt sätt, så hade vi kanske använt spänd papp eller något liknande istället. Men dels var det svårt att hitta hantverkare som kunde göra det, och dels var gipsskivor ändå ett rimligt modernt alternativ, säger Jonas.
Femton containrar med material forslades bort
Renoveringen pågick i nio månader och innebar en hektisk period. Nästan varje dag efter jobbet åkte Jonas hem, åt middag med familjen, och körde sedan ut till huset och gick runt med pannlampa för att se vad som hade hänt och pratade med byggarna i telefonen.
- Det var några svettiga månader när det var ställningar hela vägen upp över tornspirorna. Det såg ut som om NCC höll på att bygga ett höghus, berättar Jonas, som samtidigt blev chockad över att det gick åt sådana enorma mängder byggmaterial.
- När de hade rivit ner allting så var det säkert femton containrar med material som forslades bort. Och varje gång jag var där på dagen så kom det stora lastbilar och lastade av nytt material. Det såg helt sjukt ut, minns han.
OTTARGÅRDEN VAR MÖDRAHEM
Ottargården är uppkallad efter den norska sexualpedagogen Elise ”Ottar” Ottesen-Jensen, som år 1933 startade Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU. Under en period drev hon på Ottargården ett hem dit ensamstående mödrar kunde komma och föda.
Renoveringen av huset är idag slutförd med undantag för två rum åt norr på övervåningen. Dessutom har Jonas och Elin planer på att någon gång i framtiden göra i ordning vinden.
Men först ska balkongen, som var rutten och därför byggdes om, få en trall för att sedan målas.
- Jag plågas lite av att vi byggde balkongen i tryckimpregnerat virke. Istället hade jag velat använda kärnfuru, som är helt giftfritt och åldras vackert. Tryckimpregnerat har ju dock sina fördelar, då det är lättillgängligt och skyddar bra mot röta, säger Jonas.
Om han vetat det han idag vet om husrenovering, så hade han troligen startat med att anlita en byggnadsantikvarie, och inte som det nu blev, väntat med det till en bit in i processen.
- Hade en antikvarie kommit in lite tidigare så hade vi nog gjort saker lite annorlunda, säger han.
Han hade också låtit bygget ta mycket längre tid, då det hade gjort det enklare för honom att fatta mer korrekta och ekonomiskt fördelaktiga beslut.
Hade en antikvarie kommit in lite tidigare så hade vi nog gjort saker lite annorlunda
Därtill hade han tagit in en projektledare med erfarenhet av samma sorts hus som Ottargården, och med ett kontaktnät bestående av mer byggnadsvårdsinriktade hantverkare. Detta istället för att, som det nu blev, själv vara projektledare vid sidan om sitt vanliga arbete.
Trots det känner han idag en oerhörd stolthet när han ser det färdigrenoverade huset, som han tycker har blivit en klassisk sommarvilla.
- Jag tänker på alla de dagar när vi sitter i det lilla lusthuset i trädgården, med jasminer, syrener och äppelträd som ett hav av blommor och dofter. Det är otroligt vackert. Då är man nöjd.
Jonas och Elins renoveringstips
1. Börja med att hitta en projektledare som du verkligen litar på.
2. Se till att du har mer resurser tillgängliga för renoveringen än vad du tror kommer gå åt, då du kommer stöta på fler problem än du har tänkt dig.
3. Låt bygget ta ordentligt med tid så du hinner fundera igenom alla beslut, konsultera experter och komma billigare undan genom smarta inköp.
LÄS MER: Inredningsparet rustade upp huset ingen ville ha: ”Vi hade tur”
LÄS MER: Paret räddade övergivna släktgården – stod tom i 50 år
