Lantlig jul på gården med punschveranda – välkommen till Christina och Per!
Det faluröda huset utanför Örnsköldsvik ligger inbäddat i snö. Äldre föremål i olika stilar skapar trivsel och bildar den perfekta kulissen när julen står för dörren.
Ljusslingor på gärdsgården, en gammal kälke redo för tomtesysslor och havrekärvar till fåglarna skvallrar alla om högtiden som väntar. Snön ligger vit mot det faluröda huset på landsbygden i Vägersta utanför Örnsköldsvik. Inne på punschverandan möts vi av varma och mörka toner av rött, grönt och grått.
– Det vita får stanna där ute. Här inne vill jag ha det mysigt, ombonat och hemtrevligt. Om somrarna gäller rena såpaskurade träytor i huset, men till julen plockar jag fram gamla textilier, med mycket mönster och broderier, säger Christina Moraeus.
Här inne vill jag ha det mysigt, ombonat och hemtrevligt.
Överallt syns tända ljus, gamla julkrubbor, stora orientaliska mattor i varma toner och mustiga färger på både möbler och textilier. Men trots att hemmet till största delen består av antikviteter och arvegods i blandade stilar upplevs hemmet väldigt harmoniskt.
– Det är en härlig utmaning att hitta gamla antika saker och loppisfynd och få dem att passa ihop. Inredning för mig handlar om kreativitet där moderna möbler enbart stöder de gamla. Det märkliga är att material, mönster och färger hos äldre föremål ofta samspelar. Medan moderna inredningsdetaljer gärna vill sticka ut på egen hand. Inredning skapar känslor och sammanhang, men inget får vara så värdefullt här hemma att barnbarnen inte får röra sig och busa!
Det är en härlig utmaning att hitta gamla antika saker och loppisfynd och få dem att passa ihop.
Historien om gården börjar egentligen i slutet av 70-talet, på en helt annan ort. Christina och Per Moraeus bodde och jobbade på den tiden i Uppsala, men trillade över en gammal länsmansgård i trakterna kring Gävle. Gården var en egen liten värld fylld av historia, där allt var bevarat i original, men i behov av upprustning.
– Så vi satte igång och hade stor hjälp av museet på orten. Byggnadsvårdsbutiker fanns inte riktigt på den tiden, utan man fick leta sig fram i litteratur och i gamla varulager. Den tog oss två år att färdigställa, och vi var så stolta över den kärlek vi lagt ner på restaureringen!
Men allt förändrades genom en förödande brand. Några barn hade lekt med tändstickor i det torra gräset och elden spred sig snabbt till länsmansgården. Drömmen blev till aska.
– Luften gick ur oss helt och vi längtade hem till ”Övik”.
Christina och Per begav sig norrut tillsammans med sin då 2-åriga dotter. Nu skulle en helt annan dröm ta vid.
Paret hade länge velat bo i en västerbottensgård och hade, redan innan de hittade gården i Gävle, under sin smekmånad monterat ner ett stort timmerhus från 1700-talet i Järnäs.
De köpte en ödegård i grannbyn till Christinas barndomshem. Boningshuset togs bort då det var helt obrukbart. Nu var tanken att sätta upp den gamla timmerstommen i stället.
– Problemet var bara att det blev svårt att få till en fungerande rumsindelning. Det blev för orealistiskt, så vi bestämde oss för att bygga en ny stomme med traditionella mått.
Det skulle vara ett hus i gammal stil, det ville paret inte göra avkall på.
– Vi satte in nästan alla delar från det gamla huset. Innerdörrar, vackra handgjorda lister, paneler, kilsågade tak, golv och trappa.
Vi älskar gamla nötta, handgjorda saker som berättar om flydda tider och människors villkor förr.
Många i parets omgivning tyckte att det var ett galet projekt när det fanns nya färdiga produkter att köpa, som fräscha linoleummattor och plasttapeter.
– Men vi ville skapa känslan av en 1700-talsinteriör. Vi älskar gamla nötta, handgjorda saker som berättar om flydda tider och människors villkor förr, det ger en känsla av trygghet och förankring. Det blir som att ära och förvalta ett kulturarv när man rustar gamla hus och byggnader.
Det nya bygget startade hösten 1981 och stod klart redan våren 1982, samtidigt som paret välkomnade sin son till världen. Till sin hjälp hade de två äldre målare som tapetserade med gamla papperstapeter och målade alla detaljer i linoljefärg.
Här får varje rum sin egen personlighet.
– Huset har en ny stomme som känns varm och stabil, men man får ändå känslan av att komma in i ett gammalt hus. Det bästa med huset är nog rumsindelningen. Vi tycker inte om stora öppna ytor, det blir svårt med avskildhet och integritet. Här får varje rum sin egen personlighet.
Och visst har rummen både charm och personlighet. Men trots att de hittat sitt ”hemma” rinner renoveringslusten fortfarande i blodet.
– Ja, vi gör det gärna igen om orken finns. Tänk att hitta ett fallfärdigt ruckel och återupprätta det till sin forna glans ... Vilken lycka!
LÄS MER: Lantlig drömjul hos Ida och Henrik på släktgården från 1854
LÄS MER: Tove och Benjamin bytte liv – flyttade till ett rosa 1600-talsslott
