Martin och Marie återskapade stilen i sekelskifteshuset
Marie och Martin fann drömhuset i den gamla bruksorten mitt i Värmlands trolska skogar. Med känsla för hållbar byggnadsvård har de återskapat husets originalstil och fyllt rummen med tidlösa designklassiker och älskade antikviteter.
Att den pittoreska lilla bruksorten Borgvik utanför Grums med anor från 1600-talet och Paris har något gemensamt är nog okänt för de flesta i Sverige. Men hade det inte varit för det lilla bruket i de värmländska skogarna skulle kanske inte Eiffeltornet ha funnits. Det var nämligen det som stod för leveransen av järn till monumentet när det skulle byggas 1887.
Att Marie Öberg och Martin Balder kom till Borgvik var mest en slump. Det var en midsommar för några år sedan, och de hade hört talas om att firandet i bruksorten brukade vara fint.
- Vi blev helt hänförda, säger Marie. Att det fanns en så vacker plats helt nära där vi bodde och som vi aldrig tidigare besökt.
Marie Öberg & Martin Balder
Ålder: Marie är 36 år och Martin är 43.
Yrke: Marie är förvaltningsekonom och driver också inredningsbutiken bruketinterior.se. Martin driver balderdesign.com.
Bor: I Borgvik i Värmland i ett hus byggt runt förra sekelskiftet, på 279 kvm plus 11 kvm biyta.
Instagram: @liasbacken, @bruketinterior och @balder_design
Just nu: Njuter av att den kommande sommaren ska bli renoveringsfri!
Hon och Martin strosade runt bland de vackra och välbevarade bruksbyggnaderna och gick ner till sjön med sin båthamn. Allt låg inbäddat i lummig grönska och skuggades av hundraåriga, högresta träd.
- Det var rena idyllen, säger Martin. Vi kände båda två att här vill vi bo. Men eftersom det är en liten ort med begränsad omsättning på bostäder förstod vi att det kunde dröja innan något hus kom ut på marknaden.
Det är något visst med gamla hus.
Det hus de till sist köpte avfärdade de till en början, de åkte inte ens för att titta på det när det kom ut på marknaden. Det var för stort, hade för omfattande renoveringsbehov och en planlösning som fick dem att tveka. Månader gick och huset fanns fortfarande kvar. Marie och Martin hittade just inget annat objekt som motsvarande deras förväntningar och började känna sig modstulna. Så till slut bestämde de sig för att ge det stora huset en chans, skrev ut ritningarna och började skissa på olika lösningar. Efter en hel del bollande fram och tillbaka ringde de till slut mäklaren och bokade in en visning.
Marie minns så väl känslan när de klev över tröskeln och steg in i hallen första gången. Det gamla husets atmosfär grep tag i dem, och känslan av att komma nära dess historia.
- Det var en härlig energi och positiv känsla här, säger Marie. Det är något visst med gamla hus. Och trots att större delen var tomt kändes det ändå så varmt och välkomnande.
Marie, som har lätt för att visualisera, hade redan inrett och renoverat huset i tanken och var positiv på en gång. Martin, som har lite svårare att se ett färdigt resultat framför sig direkt, var något mer tveksam.
- Med facit i hand så här i efterhand så tog ju renoveringen längre tid och var mer krävande vad jag kunde tro, säger Marie och ler. Jag tror ändå det kan vara bra att inte vara medveten om vartenda litet steg som krävs innan. Då kanske man inte orkar eller vågar ta tag i ett så pass stort projekt!
Vårt hus är en del av en av Värmlands bäst bevarade bruksmiljöer.
Sommaren 2014 blev huset Marie och Martins och de flyttade in direkt. Det vackra faluröda tvåvåningshuset från förra sekelskiftet byggdes som arbetarbostad för fyra familjer som alla arbetade på bruket i Borgvik. Sedan bruket lades ner 1925 har huset använts som ålderdomshem, vårdmottagning, B & B och privatbostad.
- Här ryms många spännande berättelser och vi är så glada för att vi liksom får bo mitt i dem. Vårt hus är dessutom en del av en av Värmlands bäst bevarade bruksmiljöer. Allt detta har påverkat oss, och det har inte känts svårt att skapa ett hem med värme här, säger Marie.
Bland det första som hon och Martin gjorde när renoveringen satte i gång var att öppna upp mellan lägenheterna så att det huset blev till ett. De hittade också gamla parytterdörrar som de satte in i stället för den enkla blå som var ytterdörr vid inflyttningen. Den nya entrén gav huset ett lyft med en gång. Sedan var det dags att ta itu med spåren från gångna tiders renoveringar - och framför allt moderniseringar.
I flera rum hade det lagts in plastmattor och linoleumgolv och lister och foder hade bytts ut mot enklare varianter. Någon eldstad fanns inte kvar och överlag var rummen slitna. Så när Marie och Martin skred till verket gick de över alla ytskikt, slipade och målade alla trägolv och satte in nya lister och foder i gammal stil. Badrummet renoverades och gjordes större, avlopps- och vattenrör byttes och all el fick dras om. Som kronan på verket sattes en ny eldstad in. Sprakande brasor hör hemma i ett sådant här hus, menar Marie och Martin.
Så kom turen till kökslösningen. Det fanns två kök i huset, men det på ovanvåningen fick vara kvar efter att de öppnat upp mellan de tidigare lägenheterna, medan Marie och Martin gjorde i ordning det nya.
- Det var praktiskt, säger Martin. Köket på nedre plan fick sig en rejäl ansiktslyftning och gjordes större. Ett bra beslut som underlättat rejält i vardagen.
Vi är båda två intresserade av inredning och vill mixa gammalt och nytt. Inte vara bundna av en viss stil.
Marie och Martin har hela tiden hållit fast vid tanken att all renovering och byggnadsvård måste ske varsamt och vara hållbar över tid. Husets ålder och byggnadsstil måste också tas i beaktande.
En tidlös bas är en med trägolv, vackra fönster och andra klassiska och tidstypiska detaljer. Lätt att förändra med ny tapet eller färg, utan att större ingrepp behövs. De större salarna har hållits ljusa, medan mindre ytor här och där fått vara mer vågade med mönstrade tapeter och mörkare kulörer.
– Vi är båda två intresserade av inredning och vill mixa gammalt och nytt. Inte vara bundna av en viss stil, säger Marie.
Och visst blandar de befriande friskt, i hemmet finns möbler och attiraljer från många olika stilepoker och formgivare. Favoriter som golvlampan Panthella av Verner Panton från 1970-talet samsas med Wegners 1960-talsskapelse Y-stolen och skrivbordet Nya Guldheden av Carl Malmsten. 1960-talslampan av Bergboms är en annan kär vän, liksom pinnsoffan Frej från Nesto. Och vackra antika skåp med över hundra år på nacken.
- Ja, vi gillar både stilmöbler och rustikare varianter, säger Marie. Jag har många favoritmöbler här hemma men kanske mest förtjust i det mörka träskåpet som står i min ateljé, säger Marie.
Men gamla och massiva möbler låter sig inte alltid skuffas runt hur som helst. Hon berättar hur nära det var att de inte alls kunde få den stora pjäsen med glasdörr på plats. En del av krönet fick tas bort och nu står skåpet i princip ”kloss an” ända upp till taket.
Inredning måste få ta tid, då minskar också risken för onödiga inköp.
- Jag älskar skåpets uttryck och tycker det gör sig så fint ihop med den lite mer dramatiska inredningen i det här rummet.
Även Martin är förtjust i gamla ting och jobbar med vintagedesign med kunder över hela världen. Saker som han letat upp har bland annat använts till att inreda fashionabla takvåningar i New York. Det är framför allt föremål och möbler från 1950- och 1960-talen som Martin vurmar för, tidlösa klassiker som håller år efter år och som andas kvalitet och hantverk.
- Jag håller verkligen med där, säger Marie. Men jag tycker också att känslan är viktig. Så om en möbel är vacker så behöver den inte alltid vara av känd design. Och jag föredrar alla dagar i veckan hellre en gammal vintagemöbel framför en ny.
Hon fortsätter:
- Sedan får man inte stressa fram det hela. Inredning måste få ta tid, då minskar också risken för onödiga inköp. Vi fyller sakta vårt hem med saker vi älskar.
Maries bästa renoveringstips för äldre hus:
LÄS MER: Så förvandlade de den förfallna gården till drömhus med magisk rymd och återanvända takbjälkar
LÄS MER: Magiskt ljus och makalös rymd i moderna ladan – med badrum utan väggar!
