Lill Lindfors: Massa pryttlar överallt är bara irriterande«

Lill är ett stycke levande nöjeshistoria som i år firar 50 år som artist. Tvåan på Gärdet i Stockholm är knutpunkten för alla konserter och framträdanden som hon fortfarande gör.

Det var 1961. Tjugoettåriga Lill Lindfors skulle provsjunga för revyn Ursäkta handsken. I salongen satt två legendariska revykungar: Karl Gerhard och Povel Ramel.

Lill var inte särskilt nervös. Hon hade redan debuterat i Hagge Geigerts nyårsrevy året innan. Förresten läste hon fortfarande på högskolan och hade inte riktigt bestämt sig för vad hon ville bli. 

Lindfors fick jobbet i Gerhards revy. Så småningom blev hon ett stycke svensk nöjeshistoria. 

Lill Lindfors har gett ut ett stort antal skivor, gjort show, revy, musikal och film. Hon har medvetet tappat kjolen i Melodifestivalen 1985, sjungit schlagern Tycker inte om dig (sympati) i sambatakt och orsakat arga insändare i pressen med hiten En man i byrån 1969. En riktig scenpersonlighet som alltid mixat musikalitet med sensualism och humor.

Vi står i hennes arbetsbostad på Gärdet i Stockholm. En tvåa på 44 kvm som rymmer arbetshörna, vardagsrum, sovrum och kök. Härifrån utgår alla jobbrelaterade aktiviteter för Lill som i år firar 50 år som artist. 

Revykungen Karl Gerhard minns hon som imponerande professionell. 

–Man skulle ha god diktion, fräscha kläder och inga privata smycken. ”Publiken har betalat för att se föreställningen och ska få det bästa”, sa Gerhard. Man skulle inte gå in på scenen i kläder som hade sittrynkor. Det har jag tänkt på jämt sedan dess. Att aldrig sitta ner i scenkläderna, för då blir de skrynkliga. Det är inte många som tänker på sådant, men det är viktigt, säger Lill och skrattar.

Att gå i pension och dra sig tillbaka till gården på Öland där hon och maken Anders Byström har sin bas, har hon ingen lust med alls.

–Jag har ett så lustfyllt och stimulerande jobb. Jag skulle bli galen av att inte jobba. Förra året spelade jag hundra föreställningar av Neil Simons komedi Plaza svit. 

På köksväggen hänger två almanackor. Många datum är förkryssade. Ett rött kryss för varje framträdande. Jobbmöten har hon helst på älsklingsstället Villa Källhagen på Djurgården.

–Det är perfekt att ha frukostmöte på Villa Källhagen. Men först tar jag en powerwalk eller en cykeltur. Jag har ett stort behov av att röra på mig. Tidigare höll jag på med yoga, säger Lill.

Lill tycker om rena ytor. ”Less is more” är favorituttrycket. Även när det gäller smycken. 

–Massa pryttlar överallt är bara irriterande. Om man har tivoli inne i huvudet så orkar man inte ha det utanför också!

På sovrumsdörren hänger scenkläder nyss hämtade från kemtvätten inför en konsert kommande kväll. På sovrumsväggen hänger målningen Angelo av Natasha Zubin, inhandlad under en resa till Mallorca med väninnan Vicky von der Lancken.

–Vi gick på vernissage och jag fick syn på den här tavlan. Jag föll för den direkt. Jag är lite för förtjust i konst kan man säga. Jag köper för mycket. Men jag har kommit på att man kan byta ut tavlor och på så sätt förändra rummet, säger Lill.

På ett sideboard bredvid den röda soffan står en bukett alstroemeria i olika färger. Den tillhör en av favoriterna (även om hon faktiskt fått en ros uppkallad efter sig: Lill Lindfors-rosen).

–Alstroemerian är vacker och framförallt tålig och det passar mig som är så mycket på resande fot. Även om vattnet i vasen tar slut så överlever den.

Blommor handlar hon helst hos Engelbrecht’s blommor på Vanadisvägen. Eller på Hötorget – när Lill längtar efter att resa handlar hon just där.

–Jag älskar Hötorgshallen! Det är som att vara utomlands. När mamma levde brukade jag gå dit och handla en särskild sorts stark tysk ost som hon alltid ville ha. Skaldjur och fisk är ju också perfekt att handla där, säger Lill.

Ovanför den röda soffan hänger en färgstark målning av grekiske konstnären George Krallis. Motiv: en konsert med Anders Linders jazzband Jumping Jacks. I målningen är Lill Lindfors blondin. Hon skrattar.

–Jag har aldrig fattat varför jag är avporträtterad som blondin. Men låt gå för det då. Man måste ju få ha sin konstnärliga frihet!

Lill föddes i Helsingfors och somrarna tillbringades på Åland. När Lill var 8 år flyttade familjen till Näsby park. Sverige var paradiset, menar Lill. ”Här fanns både godis och bananer.” Musiken var en självklar del från början. Mamman spelade klassiskt piano och pappan sjöng roliga sånger och spelade luta.

–Jag är en både-och-människa. Det har jag med mig hemifrån. Både energisk och lat, gillar både jeans och aftonklänning, storstad och landsbygd. 

Sedan lp-debuten 1966 har Lill gett ut ett trettiotal skivor. Själv lyssnar hon på klassiskt på P 2 eller på musikkanalen Mezzo på tv. 

–Man kan höra mycket fin opera, jazz och även se balett på den kanalen. Så den passar bra att ha på i bakgrunden medan jag sitter vid arbetsbordet.

Och låten En man i byrån – hur kom den till? 

–Låten heter i original If you can put that in a bottle. En man sjunger om hur bra det vore att ha en kvinna som Anden i flaskan för att kunna ta fram lite vid behov. Textförfattaren Peter Himmelstrand och jag funderade på hur vi skulle kunna hitta på en rolig motsvarighet på svenska. Det blev En man i byrån. Men tanken var ju att det var en riktig man som konkret steg upp ur byrålådan. Det missuppfattades av vissa som skrev arga insändare om att jag sjöng om sexleksaker. Det blev lite uppståndelse och jag drog mig för att sjunga låten i början av 70-talet. Men i dag är det svårt att tänka sig att någon skulle reagera på det viset.

På kylskåpsdörren hänger foton på dottern Petronella och barnbarnet Tindra, 6 år. 

–Jag älskar att leka med Tindra. Måla, klippa och klistra till exempel, det är kul! Petronella brukar säga att när jag leker med Tindra är jag i en annan värld, icke talbar, säger Lill och skrattar.

Petronellas smyckesbutik Wester  &  co på Köpmangatan i Gamla stan är ett givet älsklingsställe.

–Jag älskar överhuvudtaget Gamla stan. En gång arbetade jag själv någon timme i butiken när Petronella var upptagen. Men tyvärr kom det inte några kunder då.

Till hösten tävlar Lill och Petronella, som också är sång­erska, i lag i tv-programmet Doobidoo. 

Under några år på 80-talet var Lill delägare och teaterdirektör för Maximteatern i Stockholm tillsammans med dåvarande sambon Brasse Brännström, Magnus Härenstam och producenten Aller Johansson

Hon återkom till Maximteatern 1996 med föreställningen Lill & Svensson, tillsammans med skådespelaren Lennart R Svensson. Det blev ännu en av hennes succéer. 

–Jag har alltid älskat kontakten med publiken, och att få gå in i en teaterroll som jag gjorde i Plaza svit var också fantastiskt, säger Lill.



Vad är då skillnaden mellan att spela en roll och att stå på scenen som Lill Lindfors?

–Som skådespelare går jag in i en roll. Men som ”personality artist” går jag in som mig själv – det är jag som är ”produkten”. Det är inte som att skriva en bok som man kan lägga ifrån sig.

Det är dags för lunch. Nära bostaden ligger ett kafé där Lill gärna tar en latte eller en lunchsallad.

–Den här delen av Gärdet är underbar. Det är lugnt och skönt och samtidigt så nära city.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 6 nr av Sköna hem - få 2 skålar från Rörstrand. Läs mer!