Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa skonahem i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Lina Thomsgård inspireras av det skeva och skruttiga: ”Älskar sprickorna i taket”

I Lina Thomsgårds hem på Södermalm är det öppna dörrar som gäller. Alla ska trivas oavsett om man är bebis, urgammal eller för den delen fyrbent. »Det står nästan alltid en vattenskål på köksgolvet, inte för att vi har en hund men för att det ofta kommer en.«

Foto: Lina Eidenberg Adamo

Lina Thomsgård och Alex Dominici hade det förvisso bra i Linas tvårummare, men var samtidigt sugna på några extra kvadratmetrar. En eftermiddag när de nyss hade sett filmatiseringen av Klas Östergrens Gentlemen (som utspelar sig på Hornsgatan) surfade de in på Hemnet och fastnade för en lägenhet på 112 kvadratmeter. På just Hornsgatan. Med visning bara några minuter senare. Väl på plats var Lina och Alex så gott som ensamma. Tydligen var det inte många bostadsspekulanter som lockades av buckliga plastmattor, färgsprickor i taket och provisoriska rum skapade av fallfärdiga tonårsgarderober. Men Lina föll pladask, för det är just det hon gillar. Det lite ”skeva och skruttiga”.

- Jag älskar färgsprickorna i taket som faktiskt är kvar än i dag, de bär på en historia och vittnar om husets ålder. Det kan säkert tyckas märkligt, men att hela tiden ömsa skinn och radera ut historien ... jag vill inte det, säger Lina, som numera passande nog arbetar som museichef på museet Stockholms kvinnohistoriska.

Kanske känner du igen Lina från tv-rutan där hon bland annat varit programledare för Kobra, och med framgång tävlat i På spåret, med Jason Diakité som parhäst. Mest känd är hon för att ha grundat den uppmärksammade Rättviseförmedlingen 2010 med syftet att främja jämlikhet och mångfald, men hon är också kolumnist, föreläsare och programledare för den hyllade podden Dumma människor.

Ovanför De Sede-soffan hänger kolteckningen Konstnärsklubben av Ulrika Linder. Färgglad matta av Craig Green för Ikea.
Ovanför De Sede-soffan hänger kolteckningen Konstnärsklubben av Ulrika Linder. Färgglad matta av Craig Green för Ikea. Foto: Lina Eidenberg Adamo
Lina Thomsgård arbetar som museichef på Stockholms kvinnohistoriska museum.
Lina Thomsgård arbetar som museichef på Stockholms kvinnohistoriska museum. Foto: Lina Eidenberg Adamo
Vid vardagsrummets pampiga fönster står matbordet Moment av Niels Gammelgaard 1985, köpt på Blocket. ”Fint men satans skramligt”, som Lina själv beskriver det. Hon älskar stapelbara stolar, och dessa, som är köpta på nätauktion, har stått i Folksamhuset.
Vid vardagsrummets pampiga fönster står matbordet Moment av Niels Gammelgaard 1985, köpt på Blocket. ”Fint men satans skramligt”, som Lina själv beskriver det. Hon älskar stapelbara stolar, och dessa, som är köpta på nätauktion, har stått i Folksamhuset. Foto: Lina Eidenberg Adamo

Även om Lina tilltalades av den slitna lägenheten - ”jag gillar att omge mig med det gamla och att få känna mig som en liten obetydlig kugge i ett hjul av historia” - fick det ändå bli lite renovering. Linas bror som är hantverkare kavlade upp ärmarna och såg till att avlägsna plastmattorna till förmån för furutiljorna som låg gömda inunder. Ett skafferi byggdes och kröntes med en gammal dörr som Lina och Alex hittade på Blocket. Att det lades krut på just skafferi förklarar Lina själv med att hon är en glad amatörkock.

- Och så är jag glupsk! Jag är absolut ingen finsmakare, jag får panik om det är mer tallrik än mat när jag äter på restaurang - vilket för övrigt är dumt att göra tillsammans med mig, säger Lina och berättar om när hon bjöd ut Alex på lyxmiddag.

Jag ser något fint i rätt mycket, och vill ha saker runt mig som skapar bra vibb

- Jag beställde in ”variation på kål” och fick in en fantastisk rätt bestående av just bara kål och det enda jag kunde tänka var: ”Fett, det där kan jag göra själv.” Sedan fick Alex äta mina varianter av kål i ett halvår.

Matintresset kom med modersmjölken, så även för Alex vars pappa driver en pizzeria i Skåne. Det för Lina osökt in på ämnet loppisfynd och något så ovanligt som ett runt pizzapussel med en given plats i vardagsrummets enorma bokhylla.

- Jag ser något fint i rätt mycket, och vill ha saker runt mig som skapar bra vibb. Och om jag ser ett pizzapussel på en loppis i Milano måste jag bara ha det. Blotta vetskapen om att jag har det i min ägo gör mig glad. Sedan tror jag att det väcker motsatt känsla i Alex, men så får det vara ...

Ja, pizzapusslet är talande för parets olika inredningsstilar. Lina beskriver sig som brutalt nostalgisk, medan Alex föredrar det mer sparsmakade. I deras hem trängs således designklassiker med såväl flamingor som en trasig frihetsgudinna.

Skänk från Blocket, handgjord med ett lönnfack som det tog Lina flera veckor att hitta. ”Picasso hatade kvinnor men målade fint”, säger Lina som köpte Picasso-bilden på auktion tillsammans med 40 andra affischer som nu är stommen i hennes samling om totalt 100 affischer.
Skänk från Blocket, handgjord med ett lönnfack som det tog Lina flera veckor att hitta. ”Picasso hatade kvinnor men målade fint”, säger Lina som köpte Picasso-bilden på auktion tillsammans med 40 andra affischer som nu är stommen i hennes samling om totalt 100 affischer. Foto: Lina Eidenberg Adamo
Stolen Cikada av Bengt Ruda för Ikea agerar klätterställning åt Linas son Max. Blocketsoffan från De Sede behöver enligt Lina lappas och lagas men är å andra sidan skön som få. Kudden är av tyget De fyra elementen av Karin Larsson.
Stolen Cikada av Bengt Ruda för Ikea agerar klätterställning åt Linas son Max. Blocketsoffan från De Sede behöver enligt Lina lappas och lagas men är å andra sidan skön som få. Kudden är av tyget De fyra elementen av Karin Larsson. Foto: Lina Eidenberg Adamo
Den pampiga påfågelfåtöljen tog Alex mamma, som var flygvärdinna, med sig hem från Asien på 80-talet.
Den pampiga påfågelfåtöljen tog Alex mamma, som var flygvärdinna, med sig hem från Asien på 80-talet. Foto: Lina Eidenberg Adamo

- Det pågår både öppen dragkamp och fulspel i smyg här hemma. Stilrena pinnstolar kommer in och filtar smusslas bort, det är en dold kamp om tingen. Vi är i grunden olika men väldigt tacksamma att vi har varandra. Att tvingas jämka olikheter är vad som utvecklar en som människa.

Men många grejer i hemmet hyser de gemensam kärlek till, särskilt de som berättar en historia. Som matsalsstolarna från Folksamhuset, och fåtöljen som Alex mamma flög hem från Thailand ”för typ tusen år sedan innan Europa visste att Thailand fanns”. Vissa inköp beskriver Lina närmast som ceremoniella. Som när de hyrde släp och fraktade hem den svarta De Sede-soffan köpt på Blocket.

- Vi åkte ut till ett supergulligt par i Handen som hade köpt soffan dyrt på 90-talet. Sedan dess hade den stått i deras enplansvilla och blivit solblekt vid fönstret, och det gjorde att jag tyckte om soffan ännu mer. Själva proveniensen, och att få möta tidigare ägare skänker ett sådant enormt värde.

Stilrena pinnstolar kommer in och filtar smusslas bort, det är en dold kamp om tingen här hemma

Lina och Alex har nu bott i sin lägenhet i fyra år och trivs onekligen. Att köpa hus är det inte tal om.

- Vi skulle behöva flytta en bra bit utanför stan för att ha råd med hus. Då är vinningen ett gästrum, men risken är stor att folk inte hinner komma ut och använda det. Jämför det med att vi på fjorton sekunder kan sitta och ta en bärs med vänner på kvarterskrogen under oss.

Det sociala är viktigt för familjen Thomsgård-Dominici, och deras pampiga sekelskiftsdörrar står ständigt på vid gavel för familj och vänner. Hemmet har tvingats till multipel anpassning, och sonen Max rum har i princip aldrig använts till något annat än gästrum för ”syskon på vift eller vänner i kris”.

Svampar, mestadels av Monica Backström, står utspridda i lägenheten och ger ”en skogig och fin känsla”. Den enorma väggbonaden köpte Lina och Alex på en loppis i Tällberg men har ännu inte listat ut vem konstnären är.
Svampar, mestadels av Monica Backström, står utspridda i lägenheten och ger ”en skogig och fin känsla”. Den enorma väggbonaden köpte Lina och Alex på en loppis i Tällberg men har ännu inte listat ut vem konstnären är. Foto: Lina Eidenberg Adamo
”Nakenfisen köptes i New York när ett dödsbo efter en stollig konstnär såldes ut”. Fotografi på Meryl Streep och blyertsteckning från en kock och konstnär på Alex pappas restaurang.
”Nakenfisen köptes i New York när ett dödsbo efter en stollig konstnär såldes ut”. Fotografi på Meryl Streep och blyertsteckning från en kock och konstnär på Alex pappas restaurang. Foto: Lina Eidenberg Adamo / Lina Eidenberg Adamo
Bänken i hallen är av Carl Malmsten och morgonrocken från en tillfällig Ikeakollektion som Alex köpte i födelsedagspresent till Lina. Hon ”älskar den mer än livet självt”.
Bänken i hallen är av Carl Malmsten och morgonrocken från en tillfällig Ikeakollektion som Alex köpte i födelsedagspresent till Lina. Hon ”älskar den mer än livet självt”. Foto: Lina Eidenberg Adamo

 

Lina tror på termen ”Den öppna dörrens miljö” - att barn som växer upp i hem där många människor passerar tenderar att bli mindre fördomsfulla. Och att det inte är så farligt för ett barn att se en och annan frånskild vän gråta.

- Det är nog en medveten strategi vi har, och som våra föräldrar kanske också hade, att folk alltid ska känna sig välkomna hit. Här ska man bara kunna vara. Och skulle något hända mig eller Alex så har Max, tack vare den strategin, på riktigt 40 otroliga människor som står honom nära.

Lina är museichef på Stockholms kvinnohistoriska, som ”i stället för att klämma in halva mänsklighetens historia inom fyra väggar” bedriver museiverksamhet över hela stan, i lokaler som konsthallar, nattklubbar och föreläsningssalar. Initiativet kom från Stockholms stadshus, de hade dock avsatt en för liten peng för att Lina initialt skulle nappa.

Jag får, på riktigt, gåshud av Finland, även det fulaste är fint där

- Ja, då var min infallsvinkel nej och stopp. Inte en fjuttig liten lokal, som pengarna hade räckt till, där man manifesterar att kvinnohistoria är separerad från annan ”riktig” historia. Så jag sa: Om det ska göras måste det göras på ett helt nytt sätt. Och så blev det.

- Vi hade ett fantastiskt första år, vann priser och lärde oss massor. Och så kom coronan. Men eftersom vi har bedrivit verksamheten i andras lokaler kunde vi vara flexibla och ställa om ganska snabbt. 

Sin inspiration hämtar Lina i allt från kalla italienska stengolv och svenskt hantverk till något så annorlunda som offentlig sektor. Förskolor, gympasalar och skoltoaletter gör henne lycklig. Likaså Professor Balthazar, den animerade 70-talsserien från forna Jugoslavien.

- Jag gillar det färgglada, barnsliga och drömska med honom, säger Lina.

I det mysiga köket står ett bord som köptes på Blocket av en kille som hittat det på tippen och fixat till det. Lampan är Flos 265, inköpt i Italien. Vas av Lisa Hartwig Ericson och gumman på väggen är en toapappershållare från Indonesien.
I det mysiga köket står ett bord som köptes på Blocket av en kille som hittat det på tippen och fixat till det. Lampan är Flos 265, inköpt i Italien. Vas av Lisa Hartwig Ericson och gumman på väggen är en toapappershållare från Indonesien. Foto: Lina Eidenberg Adamo / Lina Eidenberg Adamo
Bilen i Max rum köpte hans mormor på Blocket och pallen är från en tillfällig Ikeakollektion som flirtade med Brasilien. Sidentäcket är handsytt från förra sekelskiftet.
Bilen i Max rum köpte hans mormor på Blocket och pallen är från en tillfällig Ikeakollektion som flirtade med Brasilien. Sidentäcket är handsytt från förra sekelskiftet. Foto: Lina Eidenberg Adamo

Och något som verkligen berör henne är Finland. 

- Jag spelade in en del i Finland när jag jobbade med Kobra. Även det fulaste är fint i Finland. Förorter utanför Helsingfors, fula torg med lika fula skyltar, allt i harmoni. Jag får, på riktigt, gåshud, och inte på ett ironiskt sätt. I Sverige ska man alltid slänga in något smakfullt, något ”med koll”, men jag tycker att det är estetiskt finare utan.

Lina försöker låta bli att vara en slav under föränderliga trender.

- Påverkan av tidsandan kommer man inte undan så jag tycker att man ska välja inspirationskällor som skapar kontrast till den. Det är väl ingen som vill att ens stil ska manifesteras av en dussinvara som vem som helst kan göra anspråk på?

Lina blir märkbart engagerad och hugger tag i en vas framför sig.

Påverkan av tidsandan kommer man inte undan så jag tycker att man ska välja inspirationskällor som skapar kontrast till den

- Om du vet att det här är ett misslyckat experiment av konsthantverkaren Lisa Hartwig Ericson, då är det inte en misslyckad vas, utan något jättefint. Och det är väl roligare än en skulptur som råkar vara rätt just nu?

Lina Thomsgård tummar inte en millimeter på värdet av historia. Oavsett om det gäller prylars historia eller, för den delen, våra egna mänskliga ryggsäckar.

- Vi människor har ETT uppdrag på jorden och det är att knyta an till varandra, att hitta gemensamma nämnare och hur vi kan betyda något för andra. Och den filosofin tycker jag att man ska använda på livets alla områden. 

Ur Sköna hem nr 3 2021

LÄS MER: Elaine Eksvärd efterlyste villa på bloggen – så bytte hon till sig drömhemmet

LÄS MER: Hemma hos Suzanne Axell: ”Jag inreder som jag klär mig, färgglatt”