Humor & djärva detaljer i designerns 1700-talshus med vy över Hudsonfloden
Utsikten är galet vacker. Insidan är fylld av skruvad humor. Designern själv är mycket nöjd med upprustningen av sitt 1700-talshus i Catskillbergen.
Till vardags designar Juan Carretero hem, eller snarare residens, åt stenrika New York-bor. När helgen kommer drar han norrut till Catskillbergen med sin partner, journalisten David Usborne. De har renoverat sex hus i trakten under det senaste decenniet. Ett hade inget tak, och deras numer väldigt tjusiga hus vid Hudsonfloden var också i usel kondition.
– Det var nergånget och kändes glädjelöst. Den äldsta delen är från 1790, men huset hade byggts ut lite hipp som happ i slutet av 1800-talet och så sent som i början av 2000-talet. Det var en labyrint av rum som låg i ständigt dunkel, och den fantastiska utsikten över floden såg man inte mycket av. Men det fanns ju en del historiska detaljer bevarade – och ett tak.
Jag gillar att gifta ihop gammalt och nytt. Motsatserna attraherar varandra och det skapar en skön känsla.
Det var just de enastående vyerna som fick paret att slå till på huset. Tvärs över Hudsonfloden ligger slottet Olana, byggt i excentrisk stil i slutet av 1800-talet. Viktorianskt möter Mellanöstern i skogarna upstate New York.
– Jag ritade om den så att vi fick en öppen vy ner mot floden, ingenting fick störa ögat. Jag understryker det med inredningen. Till exempel är både Eero Saarinens ovala marmorbord och våra stolar i Louis seize-stil vita. Effekten är nästan spöklik, möblerna ser ut att försvinna. I sovrummet valde Juan Carretero motsatt väg.
– Där tog jag in naturen i form av en Anthropologie-tapet med svävande moln och träd som tappar löven, ett häftigt 360-graderspanorama, säger han.
Moderna möbler och djärva detaljer lyfter det gamla huset in i en ny tid. Juan Carretero älskar dekorativt ögongodis. Till exempel har han en hel vardagsrumsvägg med inramade insekter.– Jag gillar konst som får en att titta en gång extra. Kolla ordentligt på bilderna så ser du att de egentligen inte är kryp, de är faktiskt återvunna metallskulpturer av arkitekten Thierry Despont. De är precis så fascinerande och humoristiska som jag vill att stilen ska vara i ett hus, där man befinner sig för att koppla av.
I sovrummet tog jag in naturen i form av en tapet med moln och träd som tappar löven, det blev ett häftigt 360-graderspanorama.
En annan sådan typisk skojdetalj är en gipsbyst av George Washington.
– Jag satte honom ovanpå ett regency-skåp där han kan övervaka hela rummet. Jag köpte honom i en antikaffär i Quebec. Jag såg honom i skyltfönstret när jag körde förbi och ställde mig på bromsen. "George", sa jag, "nu ska du åka hem!" På vintrarna sätter jag på honom en pälsmössa. Juan Carretero inreder ganska mycket på ren intuition.
– Matsalen från 1700-talet med lågt i tak och öppen spis är det äldsta rummet i huset. För att få det att kännas levande tog jag in en galen blandning av möbler: Verner Panton-stolar, ett ekbord, en kinesisk matta från 20-talet och en karmstol i Louis seize-stil. Jag gillar att gifta ihop gammalt och nytt. Motsatserna attraherar varandra och det skapar en skön känsla. Jag är nostalgisk också, och uppskattar saker som inte går att köpa längre. Att något är unikt är den ultimata lyxen för mig.
George Washington vakar över rummet. På vintrarna sätter jag på honom en pälsmössa.
Den giganiska köksön skulle nog räcka som lyx åt de flesta. Den tar liksom aldrig slut.
– Den är fem meter lång, för jag fattade att det behövdes. Jag vill ha ett separat kök egentligen, så att man inte står mitt bland folk och lagar mat. Men det går inte ihop med vår livsstil.
När vi har folk här så samlas alla alltid i köket. Därför tog jag i ordentligt när jag ritade utbyggnaden på huset där köket är. En kompis kallar köksön för vår catwalk.
Överdimensionerade pallar i form av tärningar, och cirkusrandigt tak - Juan Carretero tar inte inredning på så stort allvar direkt. Vad säger det om hans personlighet?
– Jag försöker alltid ha kul, och det avspeglar sig i många av sakerna som jag har omkring mig. För om du inte har kul, vad är då meningen med allt?
Text: Kathleen Renda.
Översättning: Johanna Ankarcrona.
Ur Sköna hem Skapa Stilen 2019
LÄS MER: Så fick småbarnsfamiljen till lyxhotellkänsla à la Upper East Side
LÄS MER: Eva byggde lyxigt hide-away för avkoppling mitt i bokskogen