Foto: Martin Löf

Peder Lamm visar upp sin skånska prästgård från 1700-talet, kika in!

"Bara nytt blir sterilt, bara gammalt blir museum", säger Peder Lamm, som flyttat in i en gammal prästgård på skånska landsbyggden. Titta in!

Ett behagligt lugn infinner sig för den som kliver över tröskeln till den gamla skånegården. Skorna möter rustikt gammalt golvtegel och breda furutiljor, och vi omges av vitrappade väggar och tak som hålls uppe av bastanta bjälkar.

Antikexperten Peder Lamm och Charlotta – och deras sju katter – tar emot. Barnen Benjamin och Hermine studerar

i Lund, men dyker upp vid helger och lov.

– Ja, vi föll för tystnaden, värmen, harmonin och den höga mysfaktorn, förklarar de sin flytt från storstaden.

I ”Prästens kammare” bodde en gång i tiden kyrkoherden själv.
I salen dominerar jordfärger. Plexiborden från Kartell samsas med en spegel i barock.
Peders stolthet; citronträden som levererar tre frukter om året.

De stortrivs med de ojämna golven, de charmigt sneda taken, bubblorna i fönsterrutorna och alla spännande skrymslen och vrår. Liksom det sagolika halmtaket som isolerar utmärkt mot kyla och blåst. Och så hästarna i hagen, som fridfullt betar när man nyvaken tittar ut genom sovrumsfönstret.

Det måste finnas en röd tråd. En färg, en stil, en form, ett material – något som håller ihop.

Prästgården är belägen mellan Sjöbo och Hörby, i en mer kuperad del av det skånska landskapet. Den började byggas 1748 och året därpå kunde den första kyrkoherden flytta in. I över 200 år var gården hem för ortens gudsförkunnare, men på 1980-talet var det gamla präststället svårt nedgånget. En dåvarande ägare hade därför påbörjat ett omfattande renoveringsarbete när det så småningom var dags att sälja.

Den öppna spisen i biblioteket flankeras av träskulpturer från 1600-talet.
Hemmets hjärta är en spis från italienska Bertazzoni, som går under namnet ”Berta”
Vy mot biblioteket. Soffan och fåtöljen av Nirvan Richter för Norrgavel är klädda i linnetyg Lejon i träd från Lejondolken.

 – Det fanns spekulanter före oss som han vägrat sälja till, berättar Peder. Som den tyske bilhandlaren, som genast hade börjat prata om storleken på jacuzzin han skulle installera. Med ossförstod säljaren att huset skulle hamna i kärleksfulla händer och få den vård och omsorg han önskade.

Boytans 330 kvm består av nio rum och kök, och Peder och Charlotta kunde alltså flytta in direkt, eftersom basrenoveringen redan var utförd. Att sätta personlig prägel på gården var förstås en önskan, men inget som brådskade.

et gamla eldstadskomplexet som samlade flera funktioner i en enhet under en enda skorsten. ”Illaren” var vid 1800-talets mitt den vanliga eldstadstypen på lands­bygden i mellersta och södra Skåne.
Det gamla skånska köksbordet från 1800-talet är ett auktionsfynd från ­Bukowskis. Bänken fyndades på Kaross­gården i Gladsax.
Skåpet hittades på Lauritz.com.
Besticken ligger på ett skånskt ”äggafat” från 1800-talet.
Hjärtat.

Det är nu tre år sedan, och paret kände in huset ordentligt innan de bestämde färgsättning och möblering. Mottot var att skynda långsamt.

På frågan om i vilken riktning inredningstankarna gått? svarar Charlotta:

– Vi tänker oss barock, men gillar även att ha andra, gamla och naggade möbler och prylar i kombination med modern bekvämlighet. Peder fastnar lätt i barocken och föredrar att äta med oxiderade silverbestick som ingen orkar putsa, medan jag insisterar på att matcha den vackra, slitna stilen med exempelvis nyproducerade och funktionella Guzzinibestick i 60-talsstuk. Så där håller vi på och träter en smula.

– Det beror nog mest på att jag inte orkar putsa, svarar Peder. Nyputsat silver är så klart snyggast.

En del av ”illaren” tjänstgör numera som orientaliskt rökrum och ger också plats för alla katternas toalett.

Om sin förkärlek till barocken förklarar han att det är en stil som i sin nordeuropeiska version är enkel, proportionerlig, elegant och rejäl på samma gång.

– Där finns en stor hantverksskicklighet och en snygg arkitektonisk form. Den är maskulin och ärlig jämfört med många andra stilar. Dessutom är föremål och möbler från barocken väldigt billiga att köpa, ibland i prisklass med Kamprads prylar.

Peders ”gentleman’s corner”.
I biblioteket står ett tyskt barockbord inropat på Göteborgs auktionsverk. Stilleben med låsbara små skrin och ett gammalt handeldvapen.
Peders ”grooming table”.

I sin inredningsfilosofi menar han att man ska välja prylar, textilier och färger som man verkligen gillar, och att det måste finnas någon sorts röd tråd. En färg, en stil, en form, ett material – något som är återkommande och håller ihop det hela. Att våga ha färre men bättre prylar, i stället för att samla halvdant på hög.

– Antikviteter däremot är inget måste. Själva har vi inte särskilt mycket antikt här hemma. Det är blandningen av gammalt och nytt som skapar en hemtrevlig miljö. Bara nytt är sterilt och skittrist, bara gammalt blir museum.

Peder Lamm.
Den vackra gamla Skånegården.

De har båda radikalt ändrat livsstil sedan de lämnade storstaden. I möjligaste mån äter de närproducerat och ekologiskt. Gluten- och sockerfri mat har befriat Peder från tidigare allergier; att leva med sju katter var tidigare otänkbart.

Saknar de stadsdynamiken är de snabbt i Köpenhamn. Eller så flyger de rätt och slätt till någon annan av sina favoritstäder och får en dos vibrerande storstadspuls.

Av: LULU CARTER och JOHAN LUDVIGSSON

Foto: MARTIN LÖF

Publicerad i Sköna hem nr 2, 2015.

Läs också:

Äntligen färg – lägenheten som inte räds starka kulörer!

Inredare Sophia Björnsdotters känsla för detaljer

Pampigt boende till salu – patriciervillan ett drömhus på riktigt

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

Köp 8 nr av Sköna hem - få 4 rödvinsglas från iittala. Läs mer!