Camilla Thulin: ”Ett klassiskt hem behöver man aldrig göra om”
Författaren, designern och stiloraklet Camilla Thulin är känd för sina glamourösa scenkostymer, kvinnliga klänningar och underkläder för kurviga.
Hemma i hennes och Johan Rabaeus hyreslägenheten lagar hon mat från grunden och slukar nyheter.
Platsen är Söderbokhandeln på Götgatan i Stockholm.
– Jag gillar allt som är på riktigt, säger Camilla Thulin och gör en gest som inkluderar hela inredningen: bokhyllor ända upp till taket och utmed väggarna.
– Söderbokhandeln har bevarat det gamla och inte renoverat sönder butiken. Sådant gillar jag. De har ett fantastiskt bra sortiment av böcker, och trevlig personal.
Vi förflyttar oss ett stenkast därifrån, till Camilla Thulins och maken Johan Rabaeus våning i ett hyreshus från 1894 på Södermalm. Kakelugnar, stuckaturer, träpaneler och överallt tunga antika möbler i den stora lägenheten. Stilen är klassiskt traditionell. Ärvda möbler och ting mixas med saker från parets resor i Afrika och Turkiet. Afrikanska masker på ena väggen och orientaliskt porslin på en annan.
Golven i lägenheten har slipats, lackats och målats med hjälp av mönster från 1800-talet. (Det är dekormålaren Lotta Hammar på Karla design & dekorationsmåleri som ligger bakom det konststycket.)
– Johan och jag är inga slit-och-slängmänniskor. Vi har mest gamla möbler. Tar man tillvara det klassiska i ett hem behöver man aldrig göra om det. Johan inreder och gör fint medan jag röjer, lagar mat och tvättar. Han sköter belysningen och jag städar.
Vi står i vardagsrummet. Camilla Thulin är klädd i en snygg figursydd klänning (Camilla Thulin design), har tonade glasögon och klarröd mun. Hunden Musse, en engelsk Staffordshire bullterrier, vilar i en grön sammetsfåtölj. Det är oväntat tyst från gatan, trots att Götgatsbacken ligger precis nedanför balkongen.
Johan inreder och gör fint medan jag röjer, lagar mat och tvättar.
– Jag gillar att bo i stan och ha nära till allt. Även om man riskerar att bli ihjälkörd av cyklister på Götgatan.
På parkettgolvet ligger buntar av de amerikanska modemagasinen Vogue och Allure från 90-talet. På omslagen syns den tidens toppmodeller: Claudia Schiffer, Naomi Campbell och Cindy Crawford. Camilla har rensat i bokhyllorna:
– Tidningarna ska i väg till Auktionsverket. Det finns nog någon ung människa som kan vara intresserad av dem. Det är roliga och fina tidningar men jag är för gammal för det där. Förresten måste jag ge plats åt alla böcker vi har.
Runt knuten ligger blomsterbutiken Just us. Där köper Camilla Thulin kryddor och krukor. Maken överraskar med röda rosor från samma butik.
– Mitt hem är min borg och min fristad. Helst är jag i köket. Jag älskar att laga mat, men det ska göras på riktigt, inga halvfabrikat.
Köket är platsbyggt av Byggfabriken i sekelskiftesstil, med ljust grå köksluckor och paneler, för att passa ihop med serveringsgången som är original.
– På helgerna planterar jag om blommor och lyssnar på P 1:s nyhetssändningar i köket. Jag är något av en nyhetsknarkare och tittar gärna på BBC World, medan jag fixar med något annat.
Mellan uppdragen som kostymtecknare och designer på landets teatrar är hon ofta på resande fot. Helst enbart med ett handbagage, men ska hon vara borta mer än en vecka blir det resväska. ”Men tre klänningar räcker, mer behövs inte”.
Camilla Thulin växte upp i Saltsjö-Duvnäs. Pappa var tandläkare och mamma, som från början var illustratör och fotomodell, var en kort tid hemmafru under de tre syskonens uppväxt. Den 600 kvadratmeter stora villan i Saltsjö-Duvnäs var en värld av böcker, modern konst och antikviteter. Begäret efter vackra gamla kläder vaknade tidigt. Det började med farmors festblåsor och mammas 1950-talsklänningar.
– Jag satt tidigt vid symaskinen och inspirerades av filmstjärnor som Mae West, Greta Garbo, Rita Hayworth. Proggen tilltalade aldrig mig, jag gillar glamour. Det är inte kvinnoförnedrande, jag gillar när det glittrar på karlar också. Hade jag råd skulle jag gärna klä mig i modehuset Dolce & Gabbanas design från topp till tå. Christian Dior är också makalös, säger hon.
När var svensk design som bäst?
– På finskrädderiernas tid. Men vi har aldrig haft något banbrytande mode i Sverige. Inte som modehusen Dolce & Gabbana, Chanel eller Gaultier. I Sverige gör vi framför allt streetwear, vilket innebär att normala människor har råd att bära plaggen. Som exempelvis från Acne, Rodebjer, Filippa K och även mitt eget märke Camilla Thulin.
Och det är inte alls dåligt, tvärtom, understryker hon:
– Jag gör klänningar för kvinnor som vill se traditionellt kvinnliga ut. Men det är egentligen inte mode.
Vad är då mode, menar du?
– Något som förändrar! Något som vi, småpluttar och stora jättar typ H&M, kopierar. Jag menar Prada, Margiela, Yamamoto, Armani, Tom Ford – de stora modehusen helt enkelt.
Själv bär hon alltid klänning. Och nästan alltid sin egen design. Det är bekvämare än byxor, säger hon och förresten vill hon kunna göra processen på toaletten så kort som möjligt.
– Jag går på herrmuggen för jag orkar inte stå i kö till damernas, säger hon.
Butiken Colours of Africa på Östgötagatan är ett av hennes favoritställen. Här finns kläder, tyger, väskor och andra accessoarer i afrikansk design.
– Här finns inga fejkprylar. Allt är handgjort och man har använt sig av det som finns på plats. Jag är uppvuxen med afrikansk kultur och har alltid gillat det. Snyggt, vackert och numera mycket recycling.
När hon gick på Beckmans designhögskola på 1980-talet, väckte hon uppseende med sina underkläder som gjorde kvinnan yppig och kurvig. Hellre en bra behå än bantning, tyckte Camilla Thulin.
Under samma period lärde hon känna artisten och musikproducenten Alexander Bard. Tillsammans skapade de bandet Army of Lovers. Bandets stora framgångar tog dem ut i världen: USA, Europa, Sydamerika, Ryssland och hela Östeuropa. Thulin är fortfarande delägare i bandet och gör emellanåt nya kostymer till deras framträdanden.
– Det var en fantastisk tid, vi var ute och åkte jämt och hade hur kul som helst. Jag har egentligen aldrig haft några starka ambitioner. Men jag har haft ett driv. Inte väntat på att saker ska hända. Jag tänker snarare att vad som helst kan hända. Jag kanske byter bana i morgon. Om jag hade varit yngre hade jag gärna blivit sjuksköterska, veterinär eller kirurg. Men det är så klart bättre att samhället betalar utbildning för någon som kan arbeta ett helt yrkesliv.
Ur Sköna hem nr 11, 2017
LÄS MER:
Ett vanligt torp på utsidan – på insidan gömmer Gert Wingårdh sitt makalösa hem
Välkommen hem till Amelia Adamos vackra (men något kontroversiella) Dalarövilla
Bosse Rappne visar sitt privata rike i Ulriksdals slottsträdgård – kika in!
