Så skapade formproffsen en oas med svensk touch på paradisön
Kritvit sand, vågor som slår, palmer som rasslar. På ön Boracay har de svenska formproffsen Alexander och Elin Lervik skapat ett hus där de kan njuta av underskön natur, moderna bekvämligheter och en tydlig svensk inredningstouch. Välkommen till ett Filippinerna med varsam turism!
Vi befinner oss under solen på Boracay, en liten kritvit remsa på kartan bland Filippinernas alla öar. Turismen på ön tog fart på 1980-talet när tidningen Forbes utsåg White Beach, öns huvudstrand, till världens vackraste.
– Min syster Julia säsongsarbetade inom restaurangbranschen på den tiden, och på vintern reste hon bort från Sverige. När hon 1989 kom till Boracay blev hon så hänförd av den svala snäckskalssanden, människorna, maten och det klara vattnet att hon valde att stanna kvar för gott, berättar den svenska formgivaren Alexander Lervik.
Sköna hem har hälsat på i hans egenritade villa i den täta djungeln med utsikt över White beach.
För det blev ju så, att de ur släkten Lervik som med åren kom för att hälsa på inte heller kunde motstå den magiska tillvaron långt från granskog och mörker. En efter en har de köpt mark, byggt bungalows och villor och skapat sig ett ”home away from home”, med hus som nu ingår i Julias uthyrningsverksamhet när de inte bebos av släkt eller vänner.
Alexanders fru Elin Lervik, presschef på Svenskt tenn och som också hon har fingertoppskänsla för design, förklarar:
– Att vi nu har ett hus på Boracay var en klassisk Alexander-grej, han ser möjligheter och gör något av dem. Första gången vi reste hit tillsammans var också första gången jag reste till Asien och då kändes det som att komma till världens ände. Jag befann mig i djungeln på en liten ö och hade ingen aning om hur någonting fungerade. ”Om jag behöver ringa polisen, hur gör jag då?.” I ett sådant läge som jag då var, på okänd mark, tänker jag mig att det är skönt att komma till en plats som har något bekant över sig. Där alla bekvämligheter finns, design som knyter ihop det filippinska med det skandinaviska, och en svensk ägare som kan lotsa in i det filippinska livet. Det är vad Julia erbjuder nu i sitt företag Diniview villas.
”Att komma hit för första gången var som att komma till världens ände”
Huset ritades med ett enda förbehåll från systern Julia: Att inte ta ned det vackra, knotiga trädet i mitten av tomtmarken. Sagt, lovat och gjort: Alexander tog trädet med i beräkningen och det står nu som en prunkande mittpunkt i den stora verandan som vetter mot poolerna och havet. Allt som allt, 150 kvadratmeter inomhusyta och ungefär lika stort med terrasserna utomhus.
Här kan man verkligen snacka om att sudda ut gränserna mellan ute och inne då de stora skjutdörrarna i glas mest är till för att hålla regnperiodens värsta vindar och vatten – den infaller runt juli månad – stångna. I övrigt är flödet fritt och rörligt mellan alla sittplatser, matplatser, hängmattor och vilstolar.
– Både arkitektur- och inredningsmässigt har vi förenat de två världarna. Huset smälter in i omgivningens grönska, och det strama formspråket kombineras med ett traditionellt filippinskt grästak. Sedan måste man ta i beräkningen att miljön med sol och fukt sliter oerhört på materialen, så de måste vara beständiga, säger Alexander, som fått skrota både lampor av rispapper och termitangripna trämöbler i början, innan han och Elin fattat galoppen kring vad som vad görligt i ett tropiskt klimat.
– Alla badrum har till exempel öppet till nock så att luften kan cirkulera ordentligt, fuktigheten vid havet gör det absolut nödvändigt, säger Alexander.
– Samtidigt bor det en husödla i varje rum, och helt fantastiskt att se alla växter, sådana man känner igen som krukväxter hemma i Sverige, i den tiodubbla storleken i den ”organiserade djungeln” som omger huset, fyller Elin i.
Byggmaterialen är lokalt producerade, marmorn som använt till golv och bänkskivor skeppades över från en närliggande ö i små kanoter. Annat, som lamporna designade av Alexander, Josef Frank-textilen Rox & Fix från Svenskt tenn och matstolarna fick följa med i bagaget från Sverige för att ge lite skandinavisk hemkänsla bland palmbladen.
Men för att paradisön ska förbli just ett paradis krävdes för ett par år sedan drastiska åtgärder. Ön stängdes under sex månader för turism av de filippinska myndigheterna, byggnader som stred mot strandskyddet revs, avloppssystemen sågs över och stränderna städades.
– Nu är havsvattnet helt kristallklart, stränderna inte belamrade av solsängar, exploateringen har stoppats. Vi kommer heller inte att resa hit varje år framöver med tanke på miljön. Klimatet är den enda stora frågan, vi vill ju att Boracay ska kunna förbli just en paradisö och då måste vi alla ta ansvar, säger Alexander.
Ur Sköna hem nr 1 2020.
LÄS MER: Karin förvandlade mörka trävillan till ett ljust och harmoniskt drömhem
LÄS MER: Platsbyggd perfektion i 1800-talsvåningen – totalrenoverad in i minsta detalj