Se urbana radhuset på tre våningar – med magisk utsikt från badkaret!

Ulrika Gyllstad och hennes man arkitekten Lars Wester tog över radhuset vid Saltsjökvarn för 15 år sedan. Då var det original 70-tal, med furutrappa och små fönster, och i varje rum stod en garderob och svajade för sig själv.

– Vi föll för huset för att det var lite som ett cityradhus, samtidigt som det låg i det här öppna läget med utsikt över Stockholm, säger Ulrika Gyllstad.

Vi ville att huset skulle kännas lite urbant

Men det kändes som om huset mest var nedsläppt på platsen 1978, utan att någon tänkt på att göra det bästa av det fantastiska läget, så Ulrika och Lars beslöt sig för att ändra på en hel del. Eller snarare, på allt.

Soffgruppen i skinn har Lars Wester haft sedan han var ung. ”Vi har lackerat om rören flera gånger, nu senast i svart för att de skulle passa ihop med trappan och köksbänkarna.” Borden kommer från Massproductions. I soffan kuddar från Gyllstad och pläd från Klippan. Foto: Anne Nyblaeus

Ulrika Gyllstad utbildade sig till modedesigner på Beckmans, men gled senare över till inredning. Nu arbetar hon med tryckt ekologisk inredningstextil under sitt eget varumärke Gyllstad. Foto: Anne Nyblaeus

Lars brukar skoja om att vi borde ha väggar på hjul eftersom jag är mer spontan och vill göra om så ofta

Entréplanet med tre rum, kök och tvättstuga blåstes ut helt och blev ett enda rum – med utsikt, tack vare nya fönster med lägre bröstning.

– Vi behöll skalet. Huset var bra i grunden, men planlösningen var märklig, säger Ulrika.

Tanken var att göra huset mer flexibelt, och så blev det. Vissa funktioner på entré­planet har bytt plats tre gånger sedan ­familjen flyttade in. Vardagsrumsdelen har blivit matrum och tvärtom. Köket, som fick ta tvättstugans plats vid renoveringen, och ärva bästa utsikten, har av naturliga skäl inte flyttats sedan dess.

Entréplanet är mellanplanet i huset. Här gjorde Ulrika och Lars om tre rum, kök och tvättstuga till ett enda stort rum. Furutrappan från 1978 byttes till en spiraltrappa i industristil. Foto: Anne Nyblaeus

Second hand-bokhylla från 50-60-talet. De små japanska dockorna gjorde Ulrika i sitt förra företag Bantie. Foto: Anne Nyblaeus

I matrumsdelen ser man ut över den lilla japaninspirerade trädgården. Runt ellipsbordet står Y-stolar i körsbärsträ, liksom golvet. Duken är Gömställe från Gyllstad, mattan är från Vandra rugs och industrilamporna är secondhand. Målningar av vännen Anna Mautner. Foto: Anne Nyblaeus

Huset var bra i grunden, men planlösningen var märklig

Radhuset är på 240 kvadratmeter i tre våningar. På undervåningen håller familj­ens tonåringar till. Längst upp finns föräldrarnas sovrum, självklart med panorama över Saltsjön. Det handlar alltså mycket om utsikt här, även från badkaret som arkitekten Lars placerat lite på snedd­en så att man ska kunna titta ut.

Ulrika och Lars bygger sin inredning på en ren, tidlös bas där de kan ändra detaljer, färger och mönster när andan faller på. Den faller på lite oftare hos Ulrika.

– Lars brukar skoja om att vi borde ha väggar på hjul eftersom jag är mer spontan och vill göra om så ofta, säger hon.

70-talsbadrummet var dåligt planerat, tyckte Ulrika Gyllstad och Lars Wester. Lars som är arkitekt, såg till att badkaret hamnade i rätt vinkel för optimal utsikt mot Stockholms inlopp och Gamla stan. Foto: Anne Nyblaeus

I hallen utanför sovrummet har Ulrika sitt arbetsrum. Inne i sovrummet har familjen satt in ett långsmalt fönster mellan bokhyllorna, precis som i köket på våningen under. Foto: Anne Nyblaeus

När bilderna togs jobbade Ulrika med mönstren Lotus och Bambu för Gyllstad. Foto: Anne Nyblaeus

Själva känslan som de ville skapa från början håller dock fortfarande. De valde mörka golv i körsbär och svarta detaljer, till exempel den industriinspirerade spiraltrappan och den matta graniten på bänkskivorna i köket och på fönster­bänk­arna. 

– Vi ville att huset skulle kännas lite urbant. Det är ju ett radhus, men tomt­en är liten och egentligen är känslan här mer som en lägenhet med stora terrass­er, säger Ulrika.

Bland detta lite hårda, industriella, har förstås textilen också sin givna plats när man är designer med sitt eget namn i varumärket.

Ulrika, modedesigner och utbildad på Beckmans, har alltid fascinerats av mönster och har glidit över till inredning, jobbat på H&M och Gant, och sedan startat eget. Gyllstad har hon drivit i fem år nu, där hon designar tryckt ekologisk inredningstextil. Målsättningen är att allt ska vara så närproducerat som möjligt. Tygerna vävs i Sverige men det sista svenska tryckeriet lade ner, så nu trycks tygerna i Estland på ett delvis svenskägt tryckeri. I Estland sys också alla produkter i kollektionen.

Köket fick ta tvättstugans plats vid renoveringen, och ärva bästa utsikten

I den öppna hallen på övervåningen flödar ljuset genom takfönstret. ”Vi har bara skjutdörrar överallt. Det är medvetet, det tar så mycket plats med vanliga dörrar som står och slänger.” Eamesstolarna köpte Ulrika Gyllstad när hon var ung, för 5 000 kronor som hon fick av sin moster. Målning av Anna Mautner. Foto: Anne Nyblaeus

”Vi ville inte att köket skulle vara så väldigt ’köksigt’ utan mer som en ditsatt möbel”, säger Ulrika Gyllstad om köksön och den nätta inredningen från Varenna. Mellan överskåp och köksbänk sattes ett fönster in. ”Det är härligt att titta ut när man diskar eller sitter vid köksön. PH-pendellampor i varmgult, zebramatta i ull från Jonathan Adler. ”Den har jag släpat hem från New York. Skönt med något lite knasigt i vårt rena hem.” Foto: Anne Nyblaeus

– Bomullen kommer ju längre bort ifrån, och då får man ha koll på certifikat­en, säger Ulrika.

Hon ser stor skillnad på vad kunderna efterfrågar nu, och då hon startade Gyllstad.

– Medvetenheten och efterfrågan på hållbar produktion har absolut ökat ­under de senaste åren.  

Ur Sköna hem nr 12 2019.

LÄS MER: Penthouse med magisk terrass och bastu högt över takåsarna

LÄS MER: ”Som ett villaområde fast mitt i stan” – Catherina och döttrarna bor ovanpå ett köpcentrum