Se urbana radhuset på tre våningar – med magisk utsikt från badkaret!
När textildesignern Ulrika Gyllstad med familj köpte huset fanns den allra finaste utsikten i tvättstugan. I dag ser man Stockholms inlopp genom stora fönster – till och med från badkaret.
Ulrika Gyllstad och hennes man arkitekten Lars Wester tog över radhuset vid Saltsjökvarn för 15 år sedan. Då var det original 70-tal, med furutrappa och små fönster, och i varje rum stod en garderob och svajade för sig själv.
– Vi föll för huset för att det var lite som ett cityradhus, samtidigt som det låg i det här öppna läget med utsikt över Stockholm, säger Ulrika Gyllstad.
Vi ville att huset skulle kännas lite urbant
Men det kändes som om huset mest var nedsläppt på platsen 1978, utan att någon tänkt på att göra det bästa av det fantastiska läget, så Ulrika och Lars beslöt sig för att ändra på en hel del. Eller snarare, på allt.
Lars brukar skoja om att vi borde ha väggar på hjul eftersom jag är mer spontan och vill göra om så ofta
Entréplanet med tre rum, kök och tvättstuga blåstes ut helt och blev ett enda rum – med utsikt, tack vare nya fönster med lägre bröstning.
– Vi behöll skalet. Huset var bra i grunden, men planlösningen var märklig, säger Ulrika.
Tanken var att göra huset mer flexibelt, och så blev det. Vissa funktioner på entréplanet har bytt plats tre gånger sedan familjen flyttade in. Vardagsrumsdelen har blivit matrum och tvärtom. Köket, som fick ta tvättstugans plats vid renoveringen, och ärva bästa utsikten, har av naturliga skäl inte flyttats sedan dess.
Huset var bra i grunden, men planlösningen var märklig
Radhuset är på 240 kvadratmeter i tre våningar. På undervåningen håller familjens tonåringar till. Längst upp finns föräldrarnas sovrum, självklart med panorama över Saltsjön. Det handlar alltså mycket om utsikt här, även från badkaret som arkitekten Lars placerat lite på snedden så att man ska kunna titta ut.
Ulrika och Lars bygger sin inredning på en ren, tidlös bas där de kan ändra detaljer, färger och mönster när andan faller på. Den faller på lite oftare hos Ulrika.
– Lars brukar skoja om att vi borde ha väggar på hjul eftersom jag är mer spontan och vill göra om så ofta, säger hon.
Själva känslan som de ville skapa från början håller dock fortfarande. De valde mörka golv i körsbär och svarta detaljer, till exempel den industriinspirerade spiraltrappan och den matta graniten på bänkskivorna i köket och på fönsterbänkarna.
– Vi ville att huset skulle kännas lite urbant. Det är ju ett radhus, men tomten är liten och egentligen är känslan här mer som en lägenhet med stora terrasser, säger Ulrika.
Bland detta lite hårda, industriella, har förstås textilen också sin givna plats när man är designer med sitt eget namn i varumärket.
Ulrika, modedesigner och utbildad på Beckmans, har alltid fascinerats av mönster och har glidit över till inredning, jobbat på H&M och Gant, och sedan startat eget. Gyllstad har hon drivit i fem år nu, där hon designar tryckt ekologisk inredningstextil. Målsättningen är att allt ska vara så närproducerat som möjligt. Tygerna vävs i Sverige men det sista svenska tryckeriet lade ner, så nu trycks tygerna i Estland på ett delvis svenskägt tryckeri. I Estland sys också alla produkter i kollektionen.
Köket fick ta tvättstugans plats vid renoveringen, och ärva bästa utsikten
– Bomullen kommer ju längre bort ifrån, och då får man ha koll på certifikaten, säger Ulrika.
Hon ser stor skillnad på vad kunderna efterfrågar nu, och då hon startade Gyllstad.
– Medvetenheten och efterfrågan på hållbar produktion har absolut ökat under de senaste åren.
Ur Sköna hem nr 12 2019.
LÄS MER: Penthouse med magisk terrass och bastu högt över takåsarna
LÄS MER: ”Som ett villaområde fast mitt i stan” – Catherina och döttrarna bor ovanpå ett köpcentrum