Aase och Jan bor precis vid vattnet i skärgården: ”Alla tar bilder!”
Alla vägar leder förbi Baggensstäket, så ingen som åkt båt i Stockholms södra skärgård kan ha missat det från sjön. Vi gick iland på Skogsö och såg det ljusgröna sagohuset inifrån.
Högsta tillåtna hastighet: 5 knop. Alla som tar båten från stan till Grand Hotel i Saltsjöbaden, konstmuseet Artipelag eller ut i södra ytterskärgården, är dömda att passera genom det getingmidjesmala Baggensstäket mellan Värmdö och Skogsö. Det är då det glider förbi, liksom i slow motion, det ljusgröna trähuset med sin mossgröna snickarglädje och sagolika glasveranda mot vattnet.
Vilka lyckostar bor där? Nu vet vi. För nu har Sköna hems utsända själv suttit uppe på den 12 x 5 meter stora verandan, sett båtarna glida förbi nere i kanalen och hört Aase och Jan Lönnqvist berätta historien om platsen och huset.
Jan såg annonsen för fastigheten i Södra stäket, Saltsjöbaden, i morgontidningen Svenska Dagbladet, hösten 2005. Först åkte han ut ensam och tittade, utan att säga något till Aase.
Nu har vi bott här i snart femton år och ingen annanstans har tiden gått så fort
– Vi hade just renoverat färdigt en lägenhet i innerstan efter att ha sålt villan i Bromma där våra söner växte upp. Meningen var att vi skulle pröva stadsliv, och jag trodde inte att Aase var redo att bryta upp igen. Men är man van att bo i ett trähus på backen är det svårt att vara instängd i en våning av sten. Nu har vi bott här i snart femton år och ingen annanstans har tiden gått så fort.
På tomten (4 000 kvm) ligger fyra hus med 140–350 år på nacken, som alla ska underhållas. Äldst är den röda timmerstugan, gamla Stäkets krog. Där förskansade sig befälet under slaget vid Stäket för exakt 300 år sedan, då ”ryssen” stoppades från att inta Stockholm. I dag tjänar stugan, med eldstad och buktande 1600-talstiljor, som gästhus. Kvar uppe på krönet står också en timrad lada, och nere i slänten finns jordkällaren, Salthuset, båda från 1700-talet.
Vi hade precis varit hos vänner i Provence när vi flyttade in, jag var helt uppfylld av franskt oblekt linne
Yngst och mest sjönära är det ljusgröna huset, byggt av skutskepparen Johan Erik Nyström år 1880 på säteriet Erstaviks ägor. Först när den sista Nyströmaren dog 1988 såldes fastigheten. Våren 2006 när Jan och Aase tog över hade en ung barnfamilj restaurerat huset till originalskick. 170 kvm total remake.
Den tidigare rackliga verandan var ersatt med dagens 60 kvm-veranda ovanpå en ny källare (nu inredd med bastu och tvättstuga). Golven var nylagda med gran och portugisisk kalksten. Våtrum och kök var omgjort i miljövänligast och tidstrognast möjliga material.
– Det som kunde tas tillvara finns kvar, som kakelugnen i hallen, kalkstensplattorna framför spisen i köket och de handblåsta fönstren. Vi har slipat om, lutat och vitoljat golven, och målat snickerierna i ljusgrå toner. Tidigare var stilen lite mera ruff och torpig, men det var inget jag tänkte på första gången jag kom hit ut en vårvinterdag. Jag blev helt förtrollad av verandan, ljuset! Jag hade just förverkligat mitt drömkök i stan, men det förbleknade jämfört med det här, säger Aase.
Självfallet fick verandan närmast vattnet bli matsal och vardagsrum. Störs man inte av strömmen av båtar som kör förbi utanför fönstren?
– Nejdå, det är ingen fara. Det är mest segelbåtar numera sedan dieseln blev så dyr. Och tack vare den nya sjöfyllerilagen är det lugnt efter sex på kvällen. Skönt för oss som kan bada lugnt vid bryggan, men tråkigt för skärgårdskrogarna. Du får inte framföra en båt om du tagit ett glas vin!
Det är mest segelbåtar som passerar sedan dieseln blev så dyr. Och tack vare den nya sjöfyllerilagen är det lugnt efter sex på kvällen.
Aase visar gamla foton och tidningsurklipp från skilda perioder i husets historia. En sommarbild på hela familjen Nyström framför entréverandan, med hunden i centrum, år 1901. Gamla gulnade räkenskaper, förda med den vackraste handstil, från tiden då gården både hade djur och handelsskutor.
– Dokumenten hade använts som isolering i väggarna. Underbart, eller hur?
Jan och Aase, båda företagare, hade tidigare sina hemmakontor i timmerstugan, gamla Stäkets krog. Numera tillåter de sig att lägga mera tid på barnbarn, kajakpaddling, segling (båten ligger på andra sidan udden) och resor.
– Vi hade precis varit hos vänner i Provence när vi flyttade in, jag var helt uppfylld av franskt oblekt linne och tänkte att det skulle passa här. Rött kom in i bilden när salongsfåtöljerna från Jans föräldrar kläddes om. När jag såg hur fint rött och ljusgrått gick ihop körde jag på den linjen.
Jag vet inte hur många foton runt om i världen jag hamnat på. I början gömde jag mig i buskarna.
Lampmässigt fick vi tänka om helt eftersom här är så lågt i tak. Vår gamla jättematsalskrona skulle nästan ha slagit i golvet.
På hösten lägrar sig lugnet över Baggensstäket. De gigantiska ekarna, kastanjerna och pilarna flammar. Äpplena måste plockas och köksträdgården slutskördas. Det blir många timmar i trädgården maj–september för Aase.
– Under sommaren är skärgårdsbåtarna fulla med turister som hänger på däck. Och alla tar bilder! Jag vet inte hur många foton runt om i världen jag hamnat på. I början gömde jag mig i buskarna, men nu har jag vant mig.
Ur Sköna hem nr 12, 2019
LÄS MER: Ljusterapi och musik i sommarvillan bland rosenbuskarna på Yxlan
LÄS MER: Se Othilias havsnära sommarhus inbäddat i rododendron och humle
